Skogshuldran - min nominering för månadens blogg hos Enbart Blogg! Rösta på henne en gång om dagen! Två om ni kan! Gärna fler! :-) Rösta HÄÄÄÄÄÄR! *rösta rösta rösta*

Vad skådar mitt norra öga! Skeppet Helene har smugit in i Ystads hamn! Hon har legat på varv i Skillinge sedan den 17:e december i fjol och skulle inte komma hem på ytterligare två veckor. Men nu är hon ändå hemma - de seglade hem henne i söndags! :-)

Fortfarande mycket jobb kvar på denna snart 100-åriga galeas T/S Helene som en gång byggdes i Ystad, men detta kan göras på plats i hamnen. Får hoppa ombord med en kaka till de hårt arbetande frivilligarbetande gastarna någon dag. De hade minsann sillfrukost ombord på varvet härom veckan! Härligt att se några välbekanta ansikten på bild i kajutan!

Köpte min lunch på Lisas Skafferi i hamnen - deras goda pastasallad - och vågade mig på att sitta ute. Vinden är kall men solen varm, man får sitta tryckt mot väggen.

Stationshuset bredvid är delvis avspärrat, det tjänstgör som polishus under Wallanderinspelningarna.

Hela hamnen är uppriven, det görs ett större arbete här. Enorma stenbumlingar innanför avspärrningar, det är som om de hade grävt upp hela Ales Stenar. ;-)

Allt verkar hända nu. Säsongen har börjat på allvar! Så är det att arbeta i en sommarstad. Vecka 27 samt 29-33 arbetar jag heltid. Semester blir det vecka 35-36, runt månadsskiftet augusti-september. Arbete hela sommaren, alltså. Är det någon som vill arbeta för mig och ge mig pengarna? Nåååågon? Konstigt, det är aldrig någon som svarar. ;-)

Men blir det en fin sommar så åker baddräkten med till jobbet. Efteråt är det bara att cykla ner till stranden i Ystad eller åka till Ribersborg i Malmö, som ligger "på mitt håll". Helt OK det med. :-)

Idag har vi haft journalister på kliniken där jag arbetar. Om allt går vägen kommer reportaget in i Ystads Allehandas bilaga Familjeliv någon av de närmaste lördagarna.

Reportaget handlade om kiropraktik för spädbarn och mindre barn, något som kliniken haft lite som pionjärsprojekt. Fler och fler Barnavårdscentraler m fl i Ystad med omgivande kommunen uppmuntrar föräldrar att låta barnen komma hit. Vi har även ett litet vårdavtal som beviljar patienter mellan 0-19 år fyra (4) behandlingar per patient och år.

Mycket givande att få ha upplevt detta och se det utvecklas! Tämligen nytt för svenska förhållanden. I till exempel Danmark är detta med kiropraktik för barn och ungdomar inom ramen för vårdavtal ganska vanligt förekommande, de har en längre tradition i att koppla samman kiropraktik med den allmänna hälsovården.

Detta skriver klinikens hemsida om saken:

****

Spädbarn:
Graviditet och förlossning kan vara svåra och traumatiska för barnet. Under graviditeten sker mycket med barnets utveckling men det förekommer även ansträngningar på rygg och nacke.

Förlossningen är en stor påfrestning på kroppen och det är otroligt hur mycket spädbarn tål. Vi är konstruerade för att klara det enorma tryck som vi utsätts för genom födelsekanalen men någon gång blir belastningen extra stor; vid förlossningen när kroppen kommer ut lite snett, barnet ligger väldigt trångt i livmodern som vid sätesposition eller användning av vakuum eller tång vid förlossningen. Spänningar härifrån kan ge olika plågor hos en nyfödd. Värst utsatt är nacken men det är även annat som kan påfresta ett nyfött barn.

På kort tid genomgår barnet en stor kroppsutveckling; vikten fördubblas snabbt. Ungefär hälften av alla barn faller eller tappas från en högre höjd inom det första levnadsåret. Alla dessa händelser kan orsaka små låsningar och dysfunktioner i ryggraden som kan påverka barnets utveckling.

Vanliga symptom på barn i ålder 0–1 år som kommer till kiropraktorn:

• kolik, kolikliknade symptom eller generell oro (kinkighet)
• problem med nackrotation eller favorit sida att titta åt (nackspärr)
• amningsproblem/nedsatt sugreflex
• sömnproblem
• motoriska problem; kan inte sitta eller sitta själv eller kryper inte
• problem att lyfta huvudet liggande på magen, kryp- eller gångproblem
• mag- eller tarmbesvär/förstoppning

Förskolebarn:
Detta är en period i barnets liv som innefattar stor utveckling av barnets rörlighet och motorik; att gå, springa och hoppa samt finmotorik. Det är också en tid med många fall från små och stora höjder.

Vanliga problem på barn i åldern 1–5 år som kommer till kiropraktorn:

• gång- och rörlighetsbesvär
• växtvärk
• återkommande öroninflammation
• in- och utandningsbesvär
• sömnproblem
• mag- och tarmbesvär
• förebyggande behandling

Lågstadiebarn:
Det är en period när barnet går från en tid med en aktiv, lekande vardag till en mer stillasittande tillvaro i skolan. Kroppen växer, stressen ökar, skolväskan skall bäras och man skall sitta riktigt i skolbänken. För lekfullheten krävs rätt hållning i båda kropp och själ. Data- och TV-spel upptar ofta en större del av barnens liv. Studsmatteskador och idrottsskador förekommer också ganska ofta i denna åldersgrupp. Det är omöjligt för föräldrar att förhindra allt som hela tiden händer.

Vanliga problem hos barn i åldern 5–11 år som kommer till kiropraktorn:

• växtvärk
• ryggont
• huvudvärk
• löp- och gångproblem
• idrottsskador (höfter, knä, fötter, händer och axlar)
• hållningsproblem
• sängvätning
• förebyggande behandling

Högstadiebarn:
Utmaningarna i denna åldersgrupp går från att vara helt stillasittande och TV-tittande till extrem träning och ökade träningspass. Sistnämnda kan orsaka idrottsskador. Hormonförändringar i kroppen påverkar barnet och mer vuxna former utvecklas i denna fas.

Vanliga problem i åldern 11–16 år hos barn som kommer till kiropraktorn:

• mer "vuxna" muskel- och skelettproblem, däribland skolios (s-formad rygg)
• stress
• växtvärk
• ryggsmärtor
• nacksmärtor
• huvudvärk
• tandreglering som ger stress på nacke och käke
• barnmigrän
• idrottsskador (höfter, knä, fötter, händer, axlar)
• förebyggande behandling

******

Bob G Lind heter en oberoende forskare med egen teori om Sveriges mest kända fornminne; Ales Stenar. Under några år har han hållit guidade visningar där och redogjort för sina teorier om Ales Stenar och andra intressanta fornminnen på Österlen. Han kommer hålla guiding i år med och är irriterad över att Ystads kommun håller egna guidningar.

Lite bråklysten är han nog. Och Riksantikvarieämbetet nappar oftast.

Lite tjafs och irritation väcker alltid uppmärksamhet. En sak är säker: Ales Stenar får fin PR. All PR är bra PR.

Ett citat:

"Visste du att de som arbetar inom skolan, vården
och omsorgen är 100.000 färre nu än vad de var
1990? Att 250 fritidsgårdar har försvunnit och att
450.000 grundskoleelever saknar bemannat
skolbibliotek? Att vi nu har 8 procent färre lärare
än 1991, och att elevernas skolprestationer har
försämrats i samma takt?"

Så säger Gustav Fridolin i intervjun som DN publicerade den 3 april. Han blev arbetslös politiker och arbetar nu som folkskolelärare och journalist.

Fridolin har alltid hållit ögonen på sådan statistik. Nu har han skrivit boken "Blåsta!", där han beskriver 80-talisternas utsatthet.

I morse hörde jag honom på Radio P4 Kristianstad, han kommer från den regionen (Vittsjö). Avslappnat men initierat och engagerat berättar han om sina erfarenheter och intryck.

Han berättar att varje utslagen medborgare kostar 12,5 miljoner. Att det kostar mer att hålla lärare och vårdfolk arbetslösa än att låta dem arbeta som lärare och vårdfolk. Och hur mycket lärare och vårdfolk verkligen behövs på arbetsmarknaden, inte hemma med A-kassa.

Han undrar stillsamt om en person mitt i karriären med åldrig förälder på äldreboende och barn i skolan blir gladare av att få 1 200 kr extra i plånboken varje månad, när det innebär neddragningar som de där 1 200 kr aldrig kan täcka upp för.

Han menar att 80-talisternas påstådda oförmåga att ordna jobb och boende görs till individuella misslyckanden, i stil med "Varför väljer du att vara arbetslös? Varför väljer du inte något annat?". Ungefär som Marie Antoinette och bakelserna.

Problemet är egentligen samhällsomfattande och måste ses som ett sådant. Otrygg arbetsmarknad gör det svårare att etablera sig, få lån till boende och bilda familj. Konstigare än så är det inte. Om vi inte skall gå 150 år tillbaka i tiden och åter börja bo i generationsboende, då måste något hända.

Jag fick en rubriksutmaning av Lastbilstanten! Inga konstigheter; man skall välja ut sina tre bästa rubriker. Bara att gå igenom rubriker till inlägg man gjort var kul. :-)

Mina val:

Sanningen om stora bröst

Hur kul och bra är det egentligen? Hur funkar det egentligen att leva (och äta!) med dem? ;-)

Men herregud, påven!

Påvens jultal om homosexuella och vad som är "riktig" familjebildning gjorde mig mycket arg.

Grillmarinadernas grillmarinad

Är vad den heter. Mitt mest besökta inlägg genom sökning på Google och andra sökmotorer, inte minst så här års.

Rubriker som inte nådde topplistan: Museal erotik - Glada ska bada - Mårtengås, anything gås - Om du bara skall läsa EN bok om feminism - Mycket yta, inget innehåll - Finfin fläderblomssaft - Onsdag med cynism och mirakel - Kan man bo i en syrén?

Och jag utmanar... alla som vill! :-) Det är kul att kika igenom sina inlägg, kan jag tala om!

Skogshuldran - rösta på henne en gång om dagen för månadens blogg! :-) Röstar gör ni HÄR!

Anglinder har utmanat sina bloggläsare till att göra en essä om sitt mobilanvändande. Nåväl. :-) Får ju erkänna att det väcker minnen till liv!

En morbror bar omkring på en sådan här 1989. Ericsson Hotline. Heltöntigt. Man kunde inte nå honom när man behövde. Han ringde för att säga att han var på väg hem. Och? Tung, dyr, urladdad. Precis som han själv.

Jag var tidig i datorvärlden. Då-sambon nr 1 höll på med datorer när vi möttes i början på 90-talet. Då-sambon nr 2 var däremot stark skeptisk mot allt datarelaterat, inte minst Internet, som enligt honom bara bestod av porr och bombrecept. "Den som söker, finner," var ett av mina svar.

Då-sambon nr 2 var däremot snabb med att hoppa på trenden när Telia lanserade billigt abonnemang med mobil, vilket han fick ha för sig själv. Somrarna tillbringades på en plats dit inga mobilsignaler någonsin kommer att nå och där det fanns stationär telefon. På den tiden planerade man saker. Så vad var poängen?

Nämnde Anglinder och Då-sambo nr 2 ville däremot gärna ha in mig i mobilsvängen. Om Då-sambon nr 2 var snabbt inne i mobilvärlden, var detta inget mot Anglinder som haft mobiler sedan... Ja, kan det ha varit i mitten av 90-talet?

Trots gåvor i form av tegelstensmobil med uppfällbar antenn + abonnemang, var jag ganska svårflörtad. Kan bero på att mobilen inte fick plats i väskan. Teknikens värld är mycket manlig. Ju större, desto bättre gällde då.

Någon gång efter sekelskiftet beslutade jag mig trots allt för att skaffa mig en egen mobil, på eget bevåg.

Det blev Ericssons blåa, tvålformade T65. I modell påminner den faktiskt lite om en Nokia, men det var inget jag funderade på då. Den hade rätt pris, var inte operatörslårt och var lätt att använda.

Jag blev med mobil. Blev en fena på att sms:a! Snabb på tangenterna. Fann att jag tyckte om Ericssons gränssnitt för mobiler, kändes vettigt för en gammal van "flik-användare".

Denna mobil hängde med. Den överlevde studsning mot gatsten. Men så en natt... Var det bara japan-liknande tecken i fönstret. Som bleknade... Mobilens sista suck. Jag kan fortfarande sakna den! Blir nostalgisk när jag ser den på bild...

Anglinder kom till in räddning och lånade ut sin näst senaste (eller var det näst-näst senaste?) mobil, eftersom han nyss skaffat ny.

Hello, Ericsson T28 med flapp-lucka. Den jag lånade var visserligen beige. Inga större användarmässiga skillnader här, bortsätt från att jag saknade T65:ans fönster, som var lite större.

Däremot kunde man surfa med denna mobil! Tämligen begränsad wap-surfning, men ändå! Slukade pengar, men var kul!

Anglinder visade mig tålmodigt hur jag kunde använda en massa bra profiler. Jag nöjde mig mest med att höja och sänka ringvolymen.

Upptäckte däremot att man kunde knappa in egna melodier och gjorde det - en liten truddelutt ur en Mozart-aria, "Voi che sapete" från operan Figaros Bröllop, blev min stående ringsignal. På den tiden var jag aktiv i en europeisk Jane Austen-förening, och dessa medlemmar kände genast igen truddelutten som melodin Elizabeth Bennet sjöng (för Mr Darcy) på Pemberley i serieversionen från 1995. 

Det kan kanske skvallra om hur jag ser på tekniken: hjälpmedel till att fördjupa andra intressen, inga självändamål.

Denna mobil lånade jag så länge, med Anglinders goda minne, att jag till sist fick överta den. Han bytte mobil då och då i mellantiden och behövde knappast den jag lånade. Tur för mig, som trivdes så bra med den!

Men en dag tyckte han att jag kunde ta över hans Sony Ericsson K700i, men han varnade mig: han höll på att bli galen på den! Modellen var jättekul med en massa fina funktioner och superskarp upplösning - men styrspaken var erkänt usel!

Men jag nappade! Och blev förälskad! Foto! Filma! Musik! Mail! Riktiga musiktruddelutter! Nu började jag skaffa tillbehör som hörlurar och överföringssladdar till datorn. Mobil var riktigt kul!

Favoritsignalerna var klassiker som en hysterisk Teskedsgumma ("Hallå! Hallåååå! Jag måste prata med dig! Jag måste säga en sak!") och Sven Melander i Sällskapsresan ("Ah, vafan. Man va ju nykter imorse, men nu börjar det ordna opp saj!") Omväxling lär förnöja.

Det var dock en kärlek som krävde en kamp. Och jag kämpade länge. Styrspaken var ett elände! Än idag använder jag styrspaken på min nuvarande mobil lite bakvänt - på K700i gick det sällan att bläddra neråt, så jag "bakåt-bläddrade" så ofta som det gick.

Ibland fick mobilen spader och bläddrade neråt som besatt - någonstans inne i mobilen "lagrades" alla misslyckade försök till nedåtbläddring.

Dessutom fick jag bittert erfara vad som kunde hända om man inte låste knappsatsen. Denna mobil hade snabbtryck till sms och flera i adresslistan fick ta emot laviner av tomma sms från mig innan jag skaffade mig den goda vanan att använda låsa eländet. Livet var spännande. ;-)

Vad gjorde lite teknikstrul, när man kunde fota och filma? När syrran och jag var på Gotland i fjol tog jag drösvis med bilder och filmer på denna lilla kamera. Hon tog urfina med sin urfina kamera - men jag hade mina med mig alltid. Bara det att man kunde spela upp minnesvärda stunder gjorde mobilen värdefull för mig!

Så småningom var det för omöjligt att använda mobilen i vardagslag, numera fungerar styrspaken knappt alls. Men jag har mobilen kvar och använder den ibland. :-)

En annan god vän, som regelbundet får nya, intressanta mobilmodeller från sin syster som arbetar på Sony Ericsson i Lund, gav mig sin gamla Sony Ericsson J300i och den använder jag numera. Den kan man inte filma och fota med, så K700i brukar åka fram ibland. Det går så länge det går.

Som ni märker är jag snål med att köpa mobiler. EN enda har jag till dags dato inköpt. Mina mobiler används, eftersom det är komplett onödigt för mig att ha stationär telefon hemma. Däremot är jag ingen storpratare, pratar så mycket telefon på jobbet och är ganska nöjd med att vila munlädret och hjärnan från all strålning.

Att jag inte köper nya och sällan byter, hänger givetvis delvis ihop med att min ekonomi inte tillåter det. Jag har Halebop Kontant och förbrukar 200 kr/månaden på det. Det räcker med några få undantag.

Men jag är också den där envisa typen som inte gillar slit och släng. Även jag har gamla mobiler liggande. Vilket slöseri! Om man trivs med sin mobil skall man väl inte heller svika den, bara för att det finns nya, flashiga modeller?? Jag är den trogna typen. ;-)