Det är EU-val i juni. Det handlar nog mycket om Lissabonfördraget. Eller? Det kan vara ett slag i luften. Eller? Det kan leda till europeisk diktatur. Eller? Europa måste reformeras och enas. Eller? Detta kan bli Sverigedemokraternas inträdesbiljett till Riksdagen. Eller?

Det står lite på Wikipedia om Lissabonfördraget. Är det skriven av en objektiv person? Jag läste iallafall. Har läst, ej förstått.

Vem kan man lita på? Här förklarar Eddie Izzard EU, iallafall från Storbritanniens synvinkel. Snälla Eddie Izzard, kan du förklara Lissabonfördraget härnäst? Eller någon annan? Åke? Någon? Hallå? Hjälp!

Herrskapet i Paradiset skall bege sig till stora trädgårdscentret i Staffanstorp. Normalt sett är jag alltid sugen på utflykt.

Fast idag stannar jag här. Hänger tvätt till ljudet av humlesurr. Bloggar med den bärbara på verandan medan fåglarnas ljudmatta ackompanjeras av hästarnas lekfulla gnägganden. Häpnar över grönskan.

Nu är jag här.

I fredags var jag på konstrunda med gudsönerna A&L i sällskap med deras föräldrar Den Bildsköna och Matsambon. Vi höll oss på västsidan av Skåne; i Lomma och Alnarp strax norr om Malmö.

Gladan med gudsonen A, Matsambon med gudsonen L i vagn.

© Den Bildsköna

Lomma är en trevlig liten kommunort vid Höjeåns utlopp i Lommabukten med hamn och strandremsa mot Öresund. (Lomma är ett gammalt skånskt ord för ficka.) I södra delen av Lomma ligger pittoreska gamla hus i klungor, avdelade av smala gränder. Där, på Galleri Tvär, hade Den Bildskönas morbror med sambo utställningslokal med två andra konstnärer.

När man går konstrunda med barn, måste man hitta konsten att få dem att se det vackra i tillvaron, även om de inte tycker vanliga tavlor är så spännande. Men trädgården till Galleri Tvär var liten, charmig och med mjuk mossa. Där kunde man leka tafatt. :-)

Vi såg till att bli rejält utfodrade i Lomma och for sedan till Alnarp. Alnarp är mest känt för sin lantbruksutbildning (mest kände student just nu är Prins Carl Philip), men VSKG, Västra Skånes Konstnärsgille, har alltid sin samlingsutsättling där till Påsk. Alla deltagande konstnärer ställer ut en eller flera av sina alster även här, förutom på sina egna eller lånade utsällningslokaler. På så sätt får man en översikt över alla deltagande konstnärer. Där fanns mycket fint att se och uppleva; tavlor i alla tekniker och många sorters konsthantverk!

Samlingsutställningen ger dessutom en rejäl konstrunda-allt-i-ett. Att fara runt på en massa små utställningslokaler med små barn, parkera, in och ur bilar, gå runt med dem - det håller inte så länge. Då är det tur att det går ganska fort och smidigt att ta sig runt samlingsutställningen och sedan bege sig ut i det fina vädret utanför, där den stora, vackra Alnarpsparken väntar med alla sina äventyr.

Alnarp har ett slott; inte ett dugg vackert utan mer likt en förvuxen och ful järnvägsstation. Men som utbildningsbyggnad i vacker park gör slottet sig riktigt bra.

Gräsmattorna var nätt och jämnt gröna. De var blåa av scilla, lila av viol, gula av svalört, vitgula av tusensköna och under träden allt vitare för varje minut - vitsipporna slog bokstavligt talat ut inför våra lyckliga ögon! Ett stort gammalt träd hade fått fällas och lämnats kvar, till flera barns förtjusning; många klättermöjligheter! Gudsonen A uppskattade detta!

L och liljorna. © Den Bildsköna.

Gudsonen L är mest i vagn fortfarande, men pekade förtjust mot en illgul plätt på gräsmattan: mängder av blommande påskliljor i jätteklunga! L hade gärna gripit tag i dem, eller åtminstone en blomma, men accepterade glatt at det var se men inte röra som gällde.

Längre bort såg jag sprakande färger: ljus men ändå knallig cerise-violett. Vi gick dit. Blommande azalea! Vilken dröm...

Vårtidig azalea! © Den Bildsköna.

Vi vandrade förtjust vidare på vindlande stigar under tunga cypressers gröna skugga för att komma till knoppande björkar. Vi skymtade en glittrande bäck. Där fanns ett anlagt källsprång som bildade en liten och lagom hoppande och porlande bäck. Längst nere, i skyddad och vacker omgivning, rann den ut i en damm med orangeglittrande guldfiskar.

En annan pojke, något yngre än A, hade redan hittat en lång pinne som han använde som "metspö". A var snabbt med på notorna! Han gick gärna runt dammen för att vara vid guldfiskstimmet, bara för att förvånat se dem simma bort från honom. Den mindre pojken gick in för att stanna på samma plats; så pass att han till sist var halvvägs ner i dammen och en känga som såg misstänkt dyr ut kastades med stor glädje ut i vattnet, där den faktiskt flöt riktigt bra. Hans mamma var snabb med att fiska upp den igen.

Vi avrundade med en promenad, därefter var det dags för hemfärd. Vi hade fått rejält med frisk luft, solsken, intryck och, mina två favoriter: natur och kultur. :-)

Påven har hållit påsktal. Denne maktfullkomlige man hör inte till mina favoriter, vilket jag bloggat om tidigare.

På Newsmill trängs nu en serie mycket intressanta artiklar; humanister, ateister, bokstavstroende kristna och kristna med liberalteologiska idéer (ser Bibeln mer symboliskt, dit hör jag) diskuterar främst Jonas Gardells nya bok Om Jesus och i förlängningen om religion och om de eventuella motsättningar som kan finnas mellan tro och förnuft.

Vill peka på några artiklar som gav mig lite att tänka på.

Katoliken Samuel Johansson som förklarar att Katolska Kyrkan är igång med att gräva sin egen grav och hur detta mycket väl kan bli trons räddning.

Katoliken Bengt Magnusson som förklarar varför tro och förnuft inte står i konflikt med varandra.

Karin Långström Vinge, präst i Svenska Kyrkan, ger svar till Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna, och förklarar varför Svenska Kyrkan inte hela tiden kan göra avbön för gamla synder utan måste se framåt och även peka på det kyrkan gör som är bra. Vilket råkar vara mycket.

Bra och tänkvärt skrivet!

Är inte så förtjust i korsfästelsen. Men är desto mer förtjust i uppståndelsen! Det är den som innebär att Påsken blir Glad. Våren och Livet återuppstår, vad man än tror och anser. De ord vi väljer att sätta på miraklet är mindre viktiga. Vad som är viktigt är att vi känner lyckan av miraklet. Den har vi alla lika stor rätt till.

Skånetrafiken är min längsta, pågående dagliga relation. Bara det får en att vilja emigrera. På sistone har vår relation varit haltande; jag känner mig sviken så fort det strular på rälsen mellan Malmö-Lund. Inte min vanliga färdväg, men alla förhållanden behöver ju omväxling. Men man lär sig hata Pågatågen. Inte bra. Åker mycket Pågatåg.

Det är pest att resa med Pågatåg mellan Malmö och Lund nu. Allt skall bli bättre: fler och nya spår, tåg, perronger och allt annat som andas "allt-blir bättre-sedan". Som en utdragen renovering som tar kol på ett hyfsat lyckat förhållande där man inte längre orkar leva på löften utan blir absolut gaaaalen av att bo i byggröran.

10 minuter stilla på spåret på väg in till Lund. 20 minuter. 30. 45. Släpp ut mig! Jag går resten! Jag liftar! Vad som helst! Release me!!! Det kryper innanför mitt skinn!

Nådde Paradiset till sist. Hade lovat köpa godis till Härskarinnans syskonbarn. Lovade köpa myyyycket, så att det skulle räcka även till oss tre vuxna. Ett helt kilo blev det... I en pappåse som lades i en plastpåse... Som rullade ifrån mig, eftersom jag glömde den på anslutningsbussen...

AAAAAAARRRRRRGGGHHH!!!

Jag befann mig då i den lilla gudsförglömda kommunorten och i det läget förstod jag hur vandalerna måste ha känt det; vore inte denna plats mycket bättre i utplattat format? Som en dammig, rykande ruinhög?

På ett sätt är jag lite stolt: det var ett kilo GODIS jag glömde. Inte tomater, ost, bananer eller så. Nä, påskgodis. Det hade aldrig hänt förr i världen. Och någonstans på sin väg norrut har denna påse hittats av någon lycklig jäää... själ. Väl bekomme. Snaska på. Vräk i er bara. Gapa, ÄT! Jag é int bitter.

Lila var ju påsken och fastans färg, nu är naturens gröna mirakel i full gång. Då tycker jag att det kan passa bra med en botanisk bild av en... lindgren. Tilia Cordata på latin. Cordata betyder hjärtformad och syftar på lindens bladform. Lindgren syftar på mig. :-)

Denna kommer via Lastbilstantens blogg!