Kelterna var som vanligt först, som alltid när det gäller våra högtider, de kallade denna rit Beltane. Man drev kreaturen runt eldar för att skapa ett skydd mot allt som lurade ute i markerna. Grenar med nyutslagna löv användes för dekoration.

Det lär ha förekommit en hel del fruktbarhetsriter (orgier, skulle vi kalla det) dessutom, och en del hävdar att man offrade utvalda människor i elden. Kelterna hade höga tankar om rödhåriga, de ansågs förmodligen som heliga. Detta gav troligen en viss kunglig status men också en stor utsatthet när det var dags att tända Beltaneelden...

Med kristendomens intåg övertogs högtiden för att fira ett helgon från Devon i södra England: Walpurgis eller Walburga, som levde på 700-talet och missionerade i Tyskland. Efter detta kallas firandet Valborgsmässoafton/Valborgsnatt. En "mässoafton" firades inför en speciell högtidsdag med vaka och bön.

Man har väl antagligen alltid vakat in denna natt, på olika sätt och med olika sätt att fira. ;-) Grattis Kungen och Glad Valborg till er allihopa!