Påven har hållit påsktal. Denne maktfullkomlige man hör inte till mina favoriter, vilket jag bloggat om tidigare.

På Newsmill trängs nu en serie mycket intressanta artiklar; humanister, ateister, bokstavstroende kristna och kristna med liberalteologiska idéer (ser Bibeln mer symboliskt, dit hör jag) diskuterar främst Jonas Gardells nya bok Om Jesus och i förlängningen om religion och om de eventuella motsättningar som kan finnas mellan tro och förnuft.

Vill peka på några artiklar som gav mig lite att tänka på.

Katoliken Samuel Johansson som förklarar att Katolska Kyrkan är igång med att gräva sin egen grav och hur detta mycket väl kan bli trons räddning.

Katoliken Bengt Magnusson som förklarar varför tro och förnuft inte står i konflikt med varandra.

Karin Långström Vinge, präst i Svenska Kyrkan, ger svar till Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna, och förklarar varför Svenska Kyrkan inte hela tiden kan göra avbön för gamla synder utan måste se framåt och även peka på det kyrkan gör som är bra. Vilket råkar vara mycket.

Bra och tänkvärt skrivet!

Är inte så förtjust i korsfästelsen. Men är desto mer förtjust i uppståndelsen! Det är den som innebär att Påsken blir Glad. Våren och Livet återuppstår, vad man än tror och anser. De ord vi väljer att sätta på miraklet är mindre viktiga. Vad som är viktigt är att vi känner lyckan av miraklet. Den har vi alla lika stor rätt till.