Ett citat:

"Visste du att de som arbetar inom skolan, vården
och omsorgen är 100.000 färre nu än vad de var
1990? Att 250 fritidsgårdar har försvunnit och att
450.000 grundskoleelever saknar bemannat
skolbibliotek? Att vi nu har 8 procent färre lärare
än 1991, och att elevernas skolprestationer har
försämrats i samma takt?"

Så säger Gustav Fridolin i intervjun som DN publicerade den 3 april. Han blev arbetslös politiker och arbetar nu som folkskolelärare och journalist.

Fridolin har alltid hållit ögonen på sådan statistik. Nu har han skrivit boken "Blåsta!", där han beskriver 80-talisternas utsatthet.

I morse hörde jag honom på Radio P4 Kristianstad, han kommer från den regionen (Vittsjö). Avslappnat men initierat och engagerat berättar han om sina erfarenheter och intryck.

Han berättar att varje utslagen medborgare kostar 12,5 miljoner. Att det kostar mer att hålla lärare och vårdfolk arbetslösa än att låta dem arbeta som lärare och vårdfolk. Och hur mycket lärare och vårdfolk verkligen behövs på arbetsmarknaden, inte hemma med A-kassa.

Han undrar stillsamt om en person mitt i karriären med åldrig förälder på äldreboende och barn i skolan blir gladare av att få 1 200 kr extra i plånboken varje månad, när det innebär neddragningar som de där 1 200 kr aldrig kan täcka upp för.

Han menar att 80-talisternas påstådda oförmåga att ordna jobb och boende görs till individuella misslyckanden, i stil med "Varför väljer du att vara arbetslös? Varför väljer du inte något annat?". Ungefär som Marie Antoinette och bakelserna.

Problemet är egentligen samhällsomfattande och måste ses som ett sådant. Otrygg arbetsmarknad gör det svårare att etablera sig, få lån till boende och bilda familj. Konstigare än så är det inte. Om vi inte skall gå 150 år tillbaka i tiden och åter börja bo i generationsboende, då måste något hända.

 

kastrullis

21 april 2009 14:59

Funderar mycket på det där, speciellt med tanke på barnen som går i skolan. Mina ungar har gått sedan 00, då Simon började sexårs och det har bara gått rakt utför. Och jag funderar på hur de ska kunna känna sig viktiga och sedda och lyssnade på i en värld där det inte finns några vuxna som kan lyssna, se, lära och stötta... Läskig värld vi lever i. KRAM

http://kastrullapan

 

GladaKatarina

21 april 2009 20:57

Håller helt med dig, Ullis! KRAM!

 

Catten

21 april 2009 23:42

Mm...det är intressant det där - jag har ju sett förändringen/försämringen på nära håll sedan den äldste Cattungen föddes för 20 år sedan. Antalet både institutioner och personal på desamma har minskat drastiskt, men tyvärr inte behovet av engagerade vuxna och inte heller problematiken hos barnen...jag är själviskt glad att mina ungar (snart) är ute ur skolsystemet och hur det blir den dagen barnbarnen kommer vågar jag inte tänka på :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...