Anglinder har utmanat sina bloggläsare till att göra en essä om sitt mobilanvändande. Nåväl. :-) Får ju erkänna att det väcker minnen till liv!

En morbror bar omkring på en sådan här 1989. Ericsson Hotline. Heltöntigt. Man kunde inte nå honom när man behövde. Han ringde för att säga att han var på väg hem. Och? Tung, dyr, urladdad. Precis som han själv.

Jag var tidig i datorvärlden. Då-sambon nr 1 höll på med datorer när vi möttes i början på 90-talet. Då-sambon nr 2 var däremot stark skeptisk mot allt datarelaterat, inte minst Internet, som enligt honom bara bestod av porr och bombrecept. "Den som söker, finner," var ett av mina svar.

Då-sambon nr 2 var däremot snabb med att hoppa på trenden när Telia lanserade billigt abonnemang med mobil, vilket han fick ha för sig själv. Somrarna tillbringades på en plats dit inga mobilsignaler någonsin kommer att nå och där det fanns stationär telefon. På den tiden planerade man saker. Så vad var poängen?

Nämnde Anglinder och Då-sambo nr 2 ville däremot gärna ha in mig i mobilsvängen. Om Då-sambon nr 2 var snabbt inne i mobilvärlden, var detta inget mot Anglinder som haft mobiler sedan... Ja, kan det ha varit i mitten av 90-talet?

Trots gåvor i form av tegelstensmobil med uppfällbar antenn + abonnemang, var jag ganska svårflörtad. Kan bero på att mobilen inte fick plats i väskan. Teknikens värld är mycket manlig. Ju större, desto bättre gällde då.

Någon gång efter sekelskiftet beslutade jag mig trots allt för att skaffa mig en egen mobil, på eget bevåg.

Det blev Ericssons blåa, tvålformade T65. I modell påminner den faktiskt lite om en Nokia, men det var inget jag funderade på då. Den hade rätt pris, var inte operatörslårt och var lätt att använda.

Jag blev med mobil. Blev en fena på att sms:a! Snabb på tangenterna. Fann att jag tyckte om Ericssons gränssnitt för mobiler, kändes vettigt för en gammal van "flik-användare".

Denna mobil hängde med. Den överlevde studsning mot gatsten. Men så en natt... Var det bara japan-liknande tecken i fönstret. Som bleknade... Mobilens sista suck. Jag kan fortfarande sakna den! Blir nostalgisk när jag ser den på bild...

Anglinder kom till in räddning och lånade ut sin näst senaste (eller var det näst-näst senaste?) mobil, eftersom han nyss skaffat ny.

Hello, Ericsson T28 med flapp-lucka. Den jag lånade var visserligen beige. Inga större användarmässiga skillnader här, bortsätt från att jag saknade T65:ans fönster, som var lite större.

Däremot kunde man surfa med denna mobil! Tämligen begränsad wap-surfning, men ändå! Slukade pengar, men var kul!

Anglinder visade mig tålmodigt hur jag kunde använda en massa bra profiler. Jag nöjde mig mest med att höja och sänka ringvolymen.

Upptäckte däremot att man kunde knappa in egna melodier och gjorde det - en liten truddelutt ur en Mozart-aria, "Voi che sapete" från operan Figaros Bröllop, blev min stående ringsignal. På den tiden var jag aktiv i en europeisk Jane Austen-förening, och dessa medlemmar kände genast igen truddelutten som melodin Elizabeth Bennet sjöng (för Mr Darcy) på Pemberley i serieversionen från 1995. 

Det kan kanske skvallra om hur jag ser på tekniken: hjälpmedel till att fördjupa andra intressen, inga självändamål.

Denna mobil lånade jag så länge, med Anglinders goda minne, att jag till sist fick överta den. Han bytte mobil då och då i mellantiden och behövde knappast den jag lånade. Tur för mig, som trivdes så bra med den!

Men en dag tyckte han att jag kunde ta över hans Sony Ericsson K700i, men han varnade mig: han höll på att bli galen på den! Modellen var jättekul med en massa fina funktioner och superskarp upplösning - men styrspaken var erkänt usel!

Men jag nappade! Och blev förälskad! Foto! Filma! Musik! Mail! Riktiga musiktruddelutter! Nu började jag skaffa tillbehör som hörlurar och överföringssladdar till datorn. Mobil var riktigt kul!

Favoritsignalerna var klassiker som en hysterisk Teskedsgumma ("Hallå! Hallåååå! Jag måste prata med dig! Jag måste säga en sak!") och Sven Melander i Sällskapsresan ("Ah, vafan. Man va ju nykter imorse, men nu börjar det ordna opp saj!") Omväxling lär förnöja.

Det var dock en kärlek som krävde en kamp. Och jag kämpade länge. Styrspaken var ett elände! Än idag använder jag styrspaken på min nuvarande mobil lite bakvänt - på K700i gick det sällan att bläddra neråt, så jag "bakåt-bläddrade" så ofta som det gick.

Ibland fick mobilen spader och bläddrade neråt som besatt - någonstans inne i mobilen "lagrades" alla misslyckade försök till nedåtbläddring.

Dessutom fick jag bittert erfara vad som kunde hända om man inte låste knappsatsen. Denna mobil hade snabbtryck till sms och flera i adresslistan fick ta emot laviner av tomma sms från mig innan jag skaffade mig den goda vanan att använda låsa eländet. Livet var spännande. ;-)

Vad gjorde lite teknikstrul, när man kunde fota och filma? När syrran och jag var på Gotland i fjol tog jag drösvis med bilder och filmer på denna lilla kamera. Hon tog urfina med sin urfina kamera - men jag hade mina med mig alltid. Bara det att man kunde spela upp minnesvärda stunder gjorde mobilen värdefull för mig!

Så småningom var det för omöjligt att använda mobilen i vardagslag, numera fungerar styrspaken knappt alls. Men jag har mobilen kvar och använder den ibland. :-)

En annan god vän, som regelbundet får nya, intressanta mobilmodeller från sin syster som arbetar på Sony Ericsson i Lund, gav mig sin gamla Sony Ericsson J300i och den använder jag numera. Den kan man inte filma och fota med, så K700i brukar åka fram ibland. Det går så länge det går.

Som ni märker är jag snål med att köpa mobiler. EN enda har jag till dags dato inköpt. Mina mobiler används, eftersom det är komplett onödigt för mig att ha stationär telefon hemma. Däremot är jag ingen storpratare, pratar så mycket telefon på jobbet och är ganska nöjd med att vila munlädret och hjärnan från all strålning.

Att jag inte köper nya och sällan byter, hänger givetvis delvis ihop med att min ekonomi inte tillåter det. Jag har Halebop Kontant och förbrukar 200 kr/månaden på det. Det räcker med några få undantag.

Men jag är också den där envisa typen som inte gillar slit och släng. Även jag har gamla mobiler liggande. Vilket slöseri! Om man trivs med sin mobil skall man väl inte heller svika den, bara för att det finns nya, flashiga modeller?? Jag är den trogna typen. ;-)

 

Sanna

19 april 2009 15:01

Ja jag minns också en del klumpedunsare till mobilare som mannen min haft bl a.
Det var mycket gammalt matnyttigt som du berättade om idag. Lite nostalgi mao.

Ha en skön söndag nu också.

http://sancha

 

TjusigaEmma

19 april 2009 15:13

Muhahahaha!!!
Du är en mobil telefon hela du!!!!!!!!

http://tjusigaemma.bloggagratis.se

 

Ann-Louise

19 april 2009 18:00

Den där "Hot Line" har väl snart kultstatus precis som kobran. Tänk att plocka upp den på sammanträdet på jobbet och lägga in ett möte i kalendern bland alla mobilgiriga tekniknördar!

http://40taggaren.bloggagratis.se

 

grynet

19 april 2009 19:15

Käre nån vad utvecklingen går frammåt. Jag har avverkat en drös, men favvosignalen har jag inte fått tag i än; Visslingen ur "Kill Bill".

http://grynet.bloggagratis.se

 

Pågen du vet

19 april 2009 20:24

Vilka minnen.

 

Skogshuldran Titti

19 april 2009 20:34

Kul läsning!
Jag är inte helt sams med min nya, som inte längre är så ny, ännu...
Men det funkar att ringa och SMS:a i alla fall!

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 

Anna

19 april 2009 21:06

Min pappa hade en Ericsson hotline när jag var liten och jag minns att jag tyckte att den var så cool!

http://anna78.bloggagratis.se

 

GladaKatarina

19 april 2009 21:58

Sanna: det har funnits en och annan tegelsten i ägo hos den manliga befolkningen. ;-)

Emma: Minsann... Back in business! :-D

Ann-Louise: HAHAHA!! Säkerligen! Vilka scene det skulle bli! Allt skulle stanna av! Det hade varit trevligt. ;-)

Grynet: HELLLLLOOOOOO Grynet!! Har tok-saknat dig!!

Pågen: Onekligen! :-)

Titti: sams med tekniken är en omöjlig mening. Det är som att säga snäll psykopat. ;-/

Anna: Ja, klart det var coolt också. Men du vet hur jag är, alltid lite motvals. ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...