Dagen svalnar mot kvällen...

Drick värmen ur min hand,

min hand har samma blod som våren.

Edith Södergran är alltid bäst.

Det är EU-val i juni. Det handlar nog mycket om Lissabonfördraget. Eller? Det kan vara ett slag i luften. Eller? Det kan leda till europeisk diktatur. Eller? Europa måste reformeras och enas. Eller? Detta kan bli Sverigedemokraternas inträdesbiljett till Riksdagen. Eller?

Det står lite på Wikipedia om Lissabonfördraget. Är det skriven av en objektiv person? Jag läste iallafall. Har läst, ej förstått.

Vem kan man lita på? Här förklarar Eddie Izzard EU, iallafall från Storbritanniens synvinkel. Snälla Eddie Izzard, kan du förklara Lissabonfördraget härnäst? Eller någon annan? Åke? Någon? Hallå? Hjälp!

Herrskapet i Paradiset skall bege sig till stora trädgårdscentret i Staffanstorp. Normalt sett är jag alltid sugen på utflykt.

Fast idag stannar jag här. Hänger tvätt till ljudet av humlesurr. Bloggar med den bärbara på verandan medan fåglarnas ljudmatta ackompanjeras av hästarnas lekfulla gnägganden. Häpnar över grönskan.

Nu är jag här.

I fredags var jag på konstrunda med gudsönerna A&L i sällskap med deras föräldrar Den Bildsköna och Matsambon. Vi höll oss på västsidan av Skåne; i Lomma och Alnarp strax norr om Malmö.

Gladan med gudsonen A, Matsambon med gudsonen L i vagn.

© Den Bildsköna

Lomma är en trevlig liten kommunort vid Höjeåns utlopp i Lommabukten med hamn och strandremsa mot Öresund. (Lomma är ett gammalt skånskt ord för ficka.) I södra delen av Lomma ligger pittoreska gamla hus i klungor, avdelade av smala gränder. Där, på Galleri Tvär, hade Den Bildskönas morbror med sambo utställningslokal med två andra konstnärer.

När man går konstrunda med barn, måste man hitta konsten att få dem att se det vackra i tillvaron, även om de inte tycker vanliga tavlor är så spännande. Men trädgården till Galleri Tvär var liten, charmig och med mjuk mossa. Där kunde man leka tafatt. :-)

Vi såg till att bli rejält utfodrade i Lomma och for sedan till Alnarp. Alnarp är mest känt för sin lantbruksutbildning (mest kände student just nu är Prins Carl Philip), men VSKG, Västra Skånes Konstnärsgille, har alltid sin samlingsutsättling där till Påsk. Alla deltagande konstnärer ställer ut en eller flera av sina alster även här, förutom på sina egna eller lånade utsällningslokaler. På så sätt får man en översikt över alla deltagande konstnärer. Där fanns mycket fint att se och uppleva; tavlor i alla tekniker och många sorters konsthantverk!

Samlingsutställningen ger dessutom en rejäl konstrunda-allt-i-ett. Att fara runt på en massa små utställningslokaler med små barn, parkera, in och ur bilar, gå runt med dem - det håller inte så länge. Då är det tur att det går ganska fort och smidigt att ta sig runt samlingsutställningen och sedan bege sig ut i det fina vädret utanför, där den stora, vackra Alnarpsparken väntar med alla sina äventyr.

Alnarp har ett slott; inte ett dugg vackert utan mer likt en förvuxen och ful järnvägsstation. Men som utbildningsbyggnad i vacker park gör slottet sig riktigt bra.

Gräsmattorna var nätt och jämnt gröna. De var blåa av scilla, lila av viol, gula av svalört, vitgula av tusensköna och under träden allt vitare för varje minut - vitsipporna slog bokstavligt talat ut inför våra lyckliga ögon! Ett stort gammalt träd hade fått fällas och lämnats kvar, till flera barns förtjusning; många klättermöjligheter! Gudsonen A uppskattade detta!

L och liljorna. © Den Bildsköna.

Gudsonen L är mest i vagn fortfarande, men pekade förtjust mot en illgul plätt på gräsmattan: mängder av blommande påskliljor i jätteklunga! L hade gärna gripit tag i dem, eller åtminstone en blomma, men accepterade glatt at det var se men inte röra som gällde.

Längre bort såg jag sprakande färger: ljus men ändå knallig cerise-violett. Vi gick dit. Blommande azalea! Vilken dröm...

Vårtidig azalea! © Den Bildsköna.

Vi vandrade förtjust vidare på vindlande stigar under tunga cypressers gröna skugga för att komma till knoppande björkar. Vi skymtade en glittrande bäck. Där fanns ett anlagt källsprång som bildade en liten och lagom hoppande och porlande bäck. Längst nere, i skyddad och vacker omgivning, rann den ut i en damm med orangeglittrande guldfiskar.

En annan pojke, något yngre än A, hade redan hittat en lång pinne som han använde som "metspö". A var snabbt med på notorna! Han gick gärna runt dammen för att vara vid guldfiskstimmet, bara för att förvånat se dem simma bort från honom. Den mindre pojken gick in för att stanna på samma plats; så pass att han till sist var halvvägs ner i dammen och en känga som såg misstänkt dyr ut kastades med stor glädje ut i vattnet, där den faktiskt flöt riktigt bra. Hans mamma var snabb med att fiska upp den igen.

Vi avrundade med en promenad, därefter var det dags för hemfärd. Vi hade fått rejält med frisk luft, solsken, intryck och, mina två favoriter: natur och kultur. :-)