Och apropå tårar i ögonen; jag behövde verkligen min tiramisù igår - som tröst!

Säsong 3 av BBC:s Robin Hood är nu slut i Storbritannien. TV4 i Sverige har hunnit visa tre avsnitt av 13, så om du följer serien där - LÄS INTE DETTA INLÄGG. För många avslöjanden...

Och om ni händelsevis ogillar min förtjusning över en speciell engelsman med mörkt hår och långa ben - gå någon annanstans! Här finns ingenting att se. Hej så länge! ;-)

Jag är nästan 40 år och gråter över en person i en TV-serie. Hur patetiskt är inte det? Lipar så att datorn riskerar att bli vattenskadad. Och njuter av det. *suck* Här talar vi säsongsfinaler i bästa operastil!

Nu är det ju inte bara EN person som biter i gräset i denna säsongsavslutning - detta klipp avslöjar ALLT.

Det är inte hjälten jag sörjer, snarare tvärtom och mitt emellan, märkligt nog. Mannen i svart som befann sig i gråzonen och till sist gick över till den goda sidan, honom sörjer jag.

Dessförinnan har han blivit förödmjukad, bunden vid träd och sängar - med och utan munkavle - blivit satt i fängelsehåla, suttit i bur, varit nära halshuggning och hängning, blivit knivhuggen, drogad och pilträffad så att han borde varit död för länge sedan... Och blivit mer lurad och bedragen än en människa skall behöva uppleva.

Han älskade en enda kvinna med stor passion, större och mer övertygande än vad den så kallade hjälten gjorde. Basta! Så mycket att många - och jag med dem - ville se dem lyckliga tillsammans.

Men han har även burit sig illa åt. Mycket illa. Mot såväl onda som goda. Barn och vuxna. Kvinnor och män. Begått mord, dråp och mordförsök på såväl bönder som kungligheter. Och sitt livs kärlek... *gråter igen, värre än innan*

Men med tanke på hur bedragen han blivit, så... förstår och förlåter jag honom fullständigt. Han är ju åtminstone inte verklig. Skulle aldrig förlåtit honom så totalt om han var verklig. *vädjar om förståelse* Jag menar, i verkligheten skulle jag vara förlåtande, förstånde - och springa för livet. Men nu är ju alltihop en drömsk fiktion, tack och lov.

Mitt i alltihop så har han fått mig att skratta. Verkligen skratta. Stackars hopplöse man! Och på många krokiga vägar lyckades han och hjälten sluta vapenvila, göra gemensam sak för rättvisan och, faktiskt, bli vänner.

Vilken sammansatt personlighet som utvecklades under tre säsonger - välspelad av en underbar skådespelare! Trots att seriens manus ofta var riktigt dååååligt!

Egentligen handlar ju serien om någon helt annan. Seriens verklige hjälte... eh... Ja, han lägger jag knappt märke till i den här serien. Knepigt, eftersom Robin Hood var min största hjälte som barn. Nåja, Kevin Costners Robin Hood var lika illa - Alan Rickman som Sheriffen stal HELA den filmen.

Så jag föll åter för boven. Som inte är en riktigt, genomond bov i sitt hjärta. Som kanske kan bli god, lite iallafall. Finns det något oemotståndligare? Speciellt om man binder honom vid ett träd och får honom att le så där sexigt...

Richard Armitage, allt är ditt fel. ;-) Du är alldeles för bra på att väcka sympati för dina rollkaraktärer. Du försökte allt för att man skulle hata denne man. Det var ditt enda misslyckande. Allt annat var briljant och... helt underbart. Du är alldeles för bra för denna galna, usla serie.

Det är bra att du kan gå vidare till annat. Absolut. Slut på svarta läderoutfits som klär din långa kropp som en andra hud, låååånga svärd, rytanden med mörk röst, eyeliner runt ögonen, trånande blickar efter Lady Marian. It's over.

Bye bye, Sir Guy... *snyft*

 

Elisabeth

28 juni 2009 15:24

Tack för fina kommentarer./Nej, man behöver inte gilla all musik, men du verkar ju inte HELT negativ till "Sommarsången" och när det gäller upphovsrätt så framgår det ju oftast om det är ens egen eller inte. "Som ringar på vattnet" måste man ju sprida vidare./Ditt "favoritord" idag tycks vara FATAL! Men inte är du patetisk, du är ju KUL. Kan ju själv bli "så där" och sitta och böla så det har nog inte alls med åldern att göra. Är ju "gamlare" men barnasinnet har jag då kvar, tack och lov för det!!!

http://elisannw.bloggagratis.se

 

GladaKatarina

28 juni 2009 17:12

Elisabeth: Tack för värmande ord! *torkar tårarna* Jo, det råkade bli ett fatal-tema idag. ;-)

 

Elisabeth

28 juni 2009 17:39

När jag återigen kan "göra Skåne osäkert" kommer det att drabbas av "Känslomässig översvämning" och i synnerhet Malmö kommer väl att ligga illa till (eller bra till beroende på hur man ser det!)

http://elisannw.bloggagratis.se

 

GladaKatarina

28 juni 2009 18:08

Elisabeth: Det låter lovande! :-)

 

Sanna

28 juni 2009 18:55

Nu frågar jag för sista gången;
-När ska bröllopet stå och blir man bjuden???



:)

http://sancha

 

GladaKatarina

28 juni 2009 19:09

Sanna: Hahahahahahahaha!!! Det kan jag lova dig: om ödet vill att jag genom något otroligt mirakel blir gift med denne uuuuunderbare man (som gillar att prata politik, dessutom) så är du DEFINITIVT bjuden!


Snälle nå'n, om jag någonsin blir bortgift överhuvudtaget så vore det i sig en otrolig händelse. ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...