Lagom till att jag skulle börja skolan flyttade min föräldrar och jag från landet och bosatte oss i en medelstor ort utanför Lund. Från lantgård till radhus, från ensamlekar till barnrikt område med fina lekplatser överallt. En fin och omtumlande omställning!

På ena sidan huset var en fotbollsplan med lekplats. Fotbollsplanen var nedsänkt och slänterna runt om fulla med Robiniaträd. Att det var Robinia förstod man inte då; de hade massor av taggar, fina vita blommor vid skolavslutningen och roliga blad som man kunde föra oväsen med!

Storleken på bladen var precis lagom för att man skulle kunna hålla det mot läpparna, blåsa fram ett prrrfff-ljud som förvandlades till en gäll vissling. Jättekul! Man höll på tills bladet sprack, vilket det gjorde ganska omgående. Då tog man ett nytt. Kompisen med. Eller kompisarna. Det blev rena oljudstävlingarna tills en vuxen stack ut huvudet och sade till. Då slutade man och gick någon annanstans.

Det var tätt, tätt med Robinia! Vi försökte ta oss in i djungeln och trampa upp spännande gångar. Men det blev elände! Lärde mig senare att Robinia är riktiga monster på att sprida sig. Dessutom är taggarna stora och vassa! Man kunde helt enkelt fastna därinne. Då var hasselbuskagen lättare...

Som vuxen bodde jag i en hyresrätt där jag och min dåvarande sambo gjorde ett handtag i trädgården. Där växte också Robinia! Då blev jag varse om hur grym den var på att sprida sig... Hade vi inte gjort en insats så hade den innergården förvandlats till en Robiniadjungel, den med!

Då observerade jag också hur höga dessa träd blev. Hur riklig blomningen var och hur uppskattad den var av humlorna. Och att den på latin hette Robinia Pseudo-acacia: falsk Acacia! Acaciahonung... Ja, trädet och blommorna ser ut som Acacia!

På min gata i sta'n växer ett Robiniaträd. Det såg jag eftersom det nu blommar för fullt: vitt och slösande! Svagt aromatisk doft när man promenerar under det. Falsk Acacia, äkta Robinia, fint minne.