"Du är en OND barnvakt!" sade 10-åringen, men med ett stort leende. Detta då jag påmint om att det numera inte gick an att se på TV dagtid. Detta påbud hade utgått från 10-åringens ömma moder, som var på kurs. 10-åringen och hennes 2½-åriga lillasyster var lämnade i mitt våld - eh, jag menar: i min vård.

Istället föreslog jag att vi skulle baka kladdkaka. Då svängde pendeln rejält. "Du är en GOD barnvakt!" utropade 10-åringen, medan 2½-åringens illtjut bara uttryckte ren och oförfalskad glädje.

Det är så lätt att glädja barn, men ofta en pärs att genomföra. De vill vara med och man måste ge efter för kraven på hur en viss sak SKA vara, hänga med, låta vad som helst inträffa och bara njuta av deras glädje. Vad spelar det för roll att kakan blev lite bränd? Vi hade ju så kul! :-D

Har ju ingen egen "normal" familjebildning med man och barn. Det var inte helt och hållet mitt val. Man känner sig lite som gäst hos verkligheten när man passar barn, trots att hela mitt liv sedan 14-årsåldern fyllts med passning av många, många syskonbarn, samt arbete som personlig assistent med handikappade barn. Den ene arbetade jag med i 2 år, det var en speciell sak att vara enda assistent åt en så beroende pojke i en behövande familj. Är ju knappast ovan, blev kanske delvis för van. Men alla barn är individuella.

Som jag. 10-åringen kade kluvna känslor till att jag gungade och klättrade i klätterställning. "Så gör väl inte vuxna? De leker väl inte?" Jag svarade att vuxna som inte leker är döda inombords. ;-)  

Imorgon skall vi bygga koja.

 

Anna

4 april 2009 20:13

Du verkar vara en bra barnvakt tycker jag :-) kan man boka dig - www.gladanannyn???? ;-)

http://anna78.bloggagratis.se

 

Åke J

5 april 2009 10:43

Jag tror att du är en bra barnvakt.
Du skriver, gäst hos verkligheten, inte då. I dag 2009 är värderingarna annorlunda, men det där vet du.
Lånade barn är bra. Ansvar medan man passar. Sedan helt fri.
Det är som att ha egna barnbarn. Ansvar när man passar sedan lämnar man över ansvaret till föräldrarna. Alltså sina egna barn.

 

GladaKatarina

5 april 2009 12:19

Åke: det du säger om barnbarn är bra. Ibland känns det som jag har hoppat över ett led av mitt liv och gått rakt på barnbarn.

Anna: självklart! :-D Hade varit kul.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...