Läste en rubrik igår där Maud Olofsson sade att hon såg fram emot ordförandeskapet i EU och att leda 500 miljoner människor. Vissa gillar hennes positivism inför ledarskap, andra kallar henne en ny Margaret Thatcher. En del kallar hennes partimedlemmar för Mauderater.

Olofsson omvaldes nyligen till partiordförande, men flera centerpartister anklagar henne för förräderi, inte minst i energifrågan, där (C) plötsligt var för kärnkraft. Man kan förstå dessa centerpartister.

Det är ingen hemlighet att det var Olofsson som lyckades sy ihop Alliansen och sedan dess har vi sett fantastiska politiska omsvängningar, där Moderaterna är de som står mest mot mitten politiskt.

Det är bra med kvinnor som har makt. Men det är inte bra när makten stiger åt huvudet, det slår lika illa på både män och kvinnor. Nu vill jag inte komma med anklagelser, men Alliansens partiledare har visat sig förbluffande ideologiskt töjbara sedan de kom i regeringsställning. Makt är berusande.

Vad vill då (C) åstedkomma med EU? Tja, de verkar tycka att allting redan är bra. Jättebra! De är mycket positiva till att EU är så stort och kan göra så mycket bra. Det råder stor optimism! Freden styr!

De talar om Europas Förenta Krafter och talar om drömmen om Centerns Europa som har ett smalare och vassare samarbete.

Följande står i valmanifestet för EU:

Det är Centerns dröm. Ordet "dröm" upprepas mycket. Dröm, dröm, dröm.

Vad gör man åt verkligheten? Finns det verkligen inga behov av förändringar inom EU ifall man skall kunna förverkliga dessa drömmar?

Ena halvan av årets Polarpris går till Peter Gabriel! Ännu en gammal idol! :-D *applåderar*

Låten i klippet heter Sledgehammar och kommer från albumet So från 1986. Fick den LP-skivan i 17-årspresent. :-)

Videon valdes till årets bästa och anses fortfarande vara en av de bästa, konstnärliga musikvideor som gjorts.

HA! Blev glad av att höra om priset och ännu gladare av att höra låten!! :-D Har alltid varit och kommer alltid vara GALEN i den låten!!

I gårdagens morgonradio talades om kognitiv beteendeterapi (KBT) på Internet och en representant för webbplatsen Väntrummet var där.

Väntrummets terapeuter hade haft goda resultat och höll bland annat i ett forum där man kunde ställa frågor. Det fanns sedan möjlighet att gå vidare med terapi i mailform.

Fantastiskt bra! :-) Jag vet inte hur många man hör om som söker hjälp utan att få den inom vettig tid eller som helt enkelt inte får hjälp alls. Man är inte "sjuk nog". Ändå mår så många så dåligt, och resurserna räcker till. Bra om det finns andra sätt.

Det är konstigt med stadsbussarna nu för tiden, iallafall de som är i Malmö. Förr var det självklart att alla stoppknapparna fungerade, det sågs väl som en förutsättning för att idén med stadsbussar, passagerare och hållplatser skulle fungera.

Nu för tiden är det tvärtom, nästan inga stoppknappar fungerar.

Tack vare detta har jag en ny lek: "Hitta-knappen-som-funkar-leken". Man börjar med den närmaste. Har man otur (!!) så fungerar denna och då är leken redan slut. Men sådan otur har man mycket sällan!

Man sträcker sig efter nästa - och nästa. Knapparna är många! Det är lite som "Löjliga Familjerna", detta här. Eller Färgfemman i Bingolotto! Många knappar = många nitlotter.

Ibland ställer medpassagerarna upp och vill vara med på leken. Då trycker alla överallt, men då är det svårt att se vem som vann, det vill säga vem det var som hittade den fungerande knappen.

Men ofta blir det den riktiga en-mans-tävlingen: upp och leta! Säte för säte, knapp för knapp! Då tar man oftast hem spelet.

Ibland måste man fram till chauffören och be henne/honom stanna på nästa hållplats. Då är man diskvalificerad.

Annars är den stora utmaningen att hitta rätt knapp innan bussen passerar hållplatsen. Gör man inte det, är spelet förlorat!

Vinsten? Grattis, du har vunnit en avstigning på rätt hållplats!

Idag är det stressigt. Superstressigt!!!! Efter detta kan jag ta jobb på Bagdads flygplats och klara hela skivan själv. ;-/

Och jag som vill blogga om KBT-terapi på nätet och Centerns EU-program. Lika kul som Bagdads flygplats.

Nu ringer det igen. Tjingeling!!!

Försöker göra ett inlägg, men så fort jag skall skapa en länk fryser hela "möget". Hmmm. Någon annan som märker liknande problem idag?

Nåja, jag återkommer! Var så säkra! :-)

Nu vaknar EU-debatten. Nu börjar det märkas att det snart är val. Mycket snart!

Margot Wallström säger i en DN-intervju: Rösta på vem ni vill – bara ni röstar. I denna avdelning har DN flera intressanta artiklar om EU; viktiga men ändå begripliga artiklar om det EU vi alla lever med här och nu.

Vår populära EU-kommissionär Margot Wallström är med i ett intressant reportage i Fönstret, ABF:s egen tidning. I reportaget följer de henne på besök i Rumänien och Bulgarien, och man får en insikt i vad hon faktiskt gör. Givande och intressant!

Bland annat beskrivs hennes jobb med att belysa vad EU gör som att försöka få Frankensteins monster att se ut som Pamela Anderson. Hon säger om detta "Mission: Impossible" att hon snarare ser det som "Mission: Irresistable". Snacka om att vara en kämpe! Kul att någon med 190 000 i månaden jobbar hårt...

Texten på webben är däremot plågsamt liten, så ett tips: Längst ner till höger har åtminstone webbläsaren Explorer en liten förstoringsfunktion. Använd! :-) Pilen ner har ett flertal förstoringsalternativ, vilket är bra för trötta, närsynta (läs: gamla) ögon som mina.

Trots läsning och förklaringstips av alla slag, kvarstår ändå frågan för mig: Vad vill EU och vad tycker jag?

En gång i tiden röstade jag nej. Mest på grund av min gamla tro att imperier inte överlever i längden. Romarriket, Brittiska Imperiet, Tredje Riket, Kommunistländerna inom Warsawa-pakten, (USA?). Alla föll de, tack ock lov. Bör man känna likadant inför EU?

Jag önskar bara att jag kunde tycka att EU över lag faktiskt vill sina medborgare väl i första rummet, inte bara sitt eget bästa. Jag önskar att jag tyckte att de gjorde ett bra jobb och var värdiga representanter för oss alla. Inte en koloss på lerfötter som bara blir allt större, maktfullkomligare och mer svårmanövrerad.

Så långt mellan medborgare och makten. Jag gillar inte det.

Men: vi är med i EU. EU är här för att stanna, åtminstone så länge som ett imperium nu överlever. Så vad gör man för att göra det bästa åt situationen?

Inte blir det enklare av den frågeställningen. Det är nu jag börjar känna en viss uppgivenhet.

Men jag SKALL rösta, SKALL bilda mig en uppfattning och åsikt om detta. Sedan är det min ambition att stå för den, förhoppningsvis utan att bli allt för besviken, iallafall inte genast.

Men vad jag skall rösta på, har jag inte helt och hållet beslutat mig för ännu.

När det gäller rösta eller inte rösta: Detta är världens största val efter valet i Indien, som hölls häromdagen. I detta kan jag hålla med: Rösta.

Det är ändå demokrati det handlar om och den existerar förhoppningsvis mer än bara på pappret. Demokrati är bland det störta som mänskligheten åstadkommit. Än en gång: Rösta.

Min blogg fyller 1 år idag. Grattis och länge leve! ;-)

Den egentliga starten var den 18 maj, men jag smygstartade med ett litet testinlägg den 10 maj. Detta inlägg syns ny i menyraden "För ett år sedan" som tillkommit.

En töntig bekännelse: denna menyrad har jag i hemlighet gått och längtat efter. 8-) Tycker det ser så... ståtligt ut - här hände minsann saker för ett helt år sedan! Det är nu som det börjar bli en riktig "loggbok" med minnen och intryck.

Jag trodde inte att blogga skulle bli vad det blivit för mig. Jag trodde inte att bloggen skulle komma att betyda något för mig. Gick tillbaka till några inlägg för ett år sedan, trivdes, men blev lite generad också. Som när man läser en dagbok från ungdomen, trots att man snart är "gamla mänskan". ;-) Men jag kan ju bara stå för vem jag är och försöka lämna ut en lagom (o)balans om vad jag känner, anser och upplever.

Man bloggar först och främst för sin egen skull, så måste det vara. Då är det inte mer än rätt att man investerar en bit av sitt hjärta i processen, vilket också gör "arbetet" med bloggen mer värdefullt. Det, i sin tur, kan eventuellt väcka andras intresse.

Jag kan bara säga till de som eventuellt funderar på att blogga: gör det. Man vet inte vad det leder till, men det är en skapande process och skapande mår vi alla bra av.

Slutligen får jag väl helt enkelt tacka bloggen lite lagom högtidligt och skämtsamt. Kunde jag dua dig, bloggen, skulle jag säga: Du är en riktig kompis. Tack! :-)