...är det idag. Befinner mig idag i utkanten av en av dessa naturens under: Söderåsens nationalpark. Kopparhatten, Skäralid, Odensjön... Magiska platser!

Se fler fantastiska bilder HÄR!

Odensjön

Det är tre kor och fyra kalvar i hagen. Synd att inte kameran är med, men jag valde att ha en syrénkvist med mig istället. En kalv lyckades bit-klia sig själv i svansen, ett riktig akrobatnummer.

När jag gick vägen tillbaka förbi dem, stod de och väntade på mig. Dumma är de minsann inte, men väldigt nyfikna. Jag pratade lite med dem och de glodde så rart.

De såg förväntansfulla ut, så jag provade att sjunga "Oooonly mmmuuuuu" för dem, men då backade de. Konstigt, det fungerade ju så bra i barndomens favoritsaga Ur en kos dagbok av Beppe Wolgers.

Längre bort finns ett kalhygge. Det är inget att vara ledsen över, nästa år kommer det att krylla av ännu fler liljekonvaljer här!

Det regnar lila från syrénhäcken. Det stora gamla äppelträdet har redan regnat färdigt. Hagtornen har börjat blomma, den har en tung, skum doft som lockar tusentals flygfän. Visste man inte bättre, skulle man kunna tro att hagtorn låter som en flugsvärm.

Igår kväll gjordes det lite kroppsarbete, då lastade vi upp fyrkantsbalar med hö på loftet. Svettigt, nysigt *aatjoo* och givande. Gräset växer bra, för bra. Det är för starkt och kraftigt för hästarna just nu.

Efter fyra och en halv dags ledighet känns det faktiskt som om kropp och själ har hunnit ikapp med varandra. Det var på tiden.