Oavsett mitt kön och min vänstertendens, kan jag konstatera att Feministiskt Initiativ lyfter fram en viktig sak angående Lissabonföredaget; militarisering och slutet på alliansfriheten.

Citat:

I 200 år har Sverige varit alliansfritt – en
neutralitet som de allra flesta av oss är stolta
över och värnar om. Men alliansfriheten är
snart historia, när EU:s nya grundlag,
Lissabonfördraget, träder i kraft nästa år.
EU är nämligen på väg att bli en militär
stormakt, med gemensam militär kapacitet
och med en för varje medlemsland
fördragsfäst obligatorisk upprustning.

Förändringarna av den svenska utrikespolitiken
är stora men när majoriteten av riksdagspartierna
röstade igenom Lissabonfördraget i höstas avslogs
en rimlig begäran om folkomröstning.

Militär är inte – och har aldrig varit – en lösning
för fred. Konflikter löser man i mellanmänskliga
och mellanstatliga relationer och genom handel,
vilket var tanken när EG bildades efter andra
världskriget. Nu går utvecklingen i motsatt riktning.

I stället för att utveckla EU:s potential som
fredsfaktor går man mot att bedriva en traditionell
militär försvarspolitik, med upprustning istället för
förebyggande lösningar, dialog och diplomati.

Slutcitat

Jag tycker inte om detta. Jag tycker verkligen, verkligen inte om det. INTE militarisering!! Det är aldrig lösningen!

FI fortsätter givetvis att se detta ur ett kvinnligt perspektiv, vilket inte är mer än rätt. Jag gläds åt att det finns partier från Sverige som lyfter fram dessa frågor. Om de sedan kommer in i parlamentet och verkligen lyckas påverka, är tyvärr en annan fråga.

Måtte det bli fler med denna åsikt i EU-parlamentet!

Smattrar mot fönsterblecket! Men hallå! Sedan spricker det upp igen och solen skiner varmt!

Pyttipannaväder, som Mofs säger. Bra uttryck!

Idag har jag träffat en liten gosse som heter River. Mamman hade humor och skrattade faktiskt när jag inte kunde låta bli att fråga om hans syster hette Klösa.
;-)

Fast det är gulligt med udda namn. I vissa fall vänjer man sig, i andra resignerar man och i de flesta tycker man att det är helt OK. Maj-Björn, någon? ;-)

Undrar om dubbelnamnen någonsin slår igenom igen? Det borde, rent logiskt, vara nästa trend. Mamma gillade dubbelnamn, alla hennes barn har det som tilltalsnamn eller mellannamn. Mitt är Ann-Therése, inte det vanligaste i namnlängderna. Mamma ville ha det som mitt tilltalsnamn, men pappa vill Katarina.

Hade jag blivit kille så hade denna blogg hetat GladeLennart.

Blåregnet vid jobbet är en njutning för ögat...

Tillägg: ser att blåregnet väckte frågor. :-) Blåregn är av släktet Wisteria. (Wisteria Lane i Desperate Housewifes = Blåregnsgatan!)

Precis som gullregnet är ärtbaljorna giftiga. I Sverige får man nog betrakta blåregnet som en typisk zon 1-växt, den klarar sig bra i Skånes varmare delar och längs kusterna på öst-väst-sidan samt Öland (Mita?) och Gotland - tror jag, iallafall.

I Skåne syns den tämligen mycket, men är en ganska exklusiv klätterväxt som behöver de bästa växtförhållandena.