Häromveckan skrev jag om en artikel i Sydsvenskan som fick mig att stolt utropa mig själv till batikhäxa. Artikeln handlade även om Sverigedemokraternas intryck av Färöarna.

Ni som läste detta lär få ett gott skratt om ni även läser denna artikel i dagens Sydsvenskan. Det verkar som om det blev lite missförstånd vid det färöiska besöket. Vilket uppenbarligen roar färöingarna. Och mig. *Mwahahahaha*

Hmm, om man ser saker i sitt sammanhang och helhet så slipper man få fel intryck. Det är viktigt vare sig det gäller nationalism eller travesti.

Och apropå positiva saker om Rosengård! Idag var elever från Rosengårdsskolan på Juridicum, enligt Lunds Universitets hemsida.

Citat:

På onsdag, den 6 maj, kommer högstadieelever

från Rosengårdsskolan i Malmö att besöka Juridicum

på Lunds Universitet för att medverka i ett rätte-

gångsspel. Arrangör är LJUG - Lundajurister utmanar

grundskolan - och Fakultetsambassadörerna på Lunds

Universitet.

Bakgrunden till projektet är den sociala snedrekryt-

eringen till högre utbildning i allmänhet och till

juristutbildningen i synnerhet. Studenter med utländsk

bakgrund är idag underrepresenterade på Juridicum.

Projektet syftar till att upplysa ungdomarna om att

vägen till universitet står öppen, stimulera ett intresse

för juridik och att skapa förebilder.

Hoppas Sydsvenskan eller någon annan tidning skriver en artikel om det.

Nu på eftermiddagen slår tröttheten till. Även om jag hade svårt att somna igår kväll och inte fick de timmar jag behövde, kändes det som sömnen blev bättre. Slukar vatten i parti och minut. Stretchar och djupandas på alla upptänkliga vis så fort jag kan, känns som det piggar upp för stunden.

Gårdagens meny bestod av grillad kyckling, bananer och en rejäl chokladmuffin ordnad av chefen. Det gav nog en serotoninrush, och eftersom både choklad och kaffe består av bönor, så var det ju jättenyttigt... Så säger vi. ;-/ 

Idag blev det också kyckling, nu med curry för omväxlingens skull. Hej å hå! Vi har ett litet pastaställe här bredvid, ett "hål-i-väggen" som en gång i tiden varit bensinmack för militärfordon. Hans curry är bra, han försäkrar att det håller alla förkylningar borta. Gärna för mig, kollegan är sjuk och det räcker med polleneländet. ;-)

Skall ut till Österlenväninnan i eftermiddag. Det klarnar upp och blir allt soligare, men det är nästan full storm därute. Skall ändå bli trevligt med en utflykt.

Klädde mig varmt, det blev både stövlar och varmare jacka igen. Känns lustigt när man möter folk barfota i sandaler, men vad kan man göra? Man är så frusen när man är trött, då är man säkert en bra måltavla för alla möjliga virus som finns. Man skall ju dessutom svettas in våren, heter det. Trodde vi hade gjort det redan, nu kanske man får försöka svettas tillbaka sommaren? ;-)

Snart färdigjobbat för idag. Hur skönt som helst!

Diskussioner om melodier som fastnar i hjärnbarken blossar upp då och då. Dessa kallas på engelska ear worm - öronmask. Ordet kommer från början från tyskan: ohrwurm.

Häromdagen hörde jag en melodi vars text, melodi, arrangemang och plötsliga tempoväxling ohjälpligt fastnade i min hjärna.

Those who are dead are not dead, they're just living in my head...

(De som är döda är ej döda, de bara lever i mitt huvud...)

Vackert och sant. Mitt i våren finns ju sorgen och döden där. Minnen såväl som nya intryck. Och mitt i det vackra gör det ju så ont ibland. Men då är de hos oss, de som vi på sätt och vis förlorat men ändå aldrig förlorar.

Tur att man kan skriva in texten i Google och få bekräftat att det inte bara lät som Coldplay, det var Coldplay. :-) Melodin kommer från deras senaste CD Viva la Vida (Leve Livet på spanska) or Death and All His Friends. En CD som i stort sett handlar om livet och döden, som titeln antyder.

Sången heter... 42. 42! Det viktigaste numret inom populärkulturen! Från Douglas Adams' bok Liftarens Guide till Galaxen där det handlar om Svaret på Livet, Universum och Allting. Men det var visst inte bara detta som inspirerat, enligt sångaren i Coldplay. 42 är sångaren Chris Martin's favoritnummer. Undrar vad som är mitt favoritnummer? 7? 33? 6? ;-)

Nu blev det trehundrafemtielva länkar, men det är faktiskt melodin som är det viktiga. Tempoväxlingen fick mig att tänka på Beatles' A Day in the Life. Texten och melodin i 42 var en allmän tröst och märkligt upplyftande.

Skulle kunnat gå på djupet om CD-omslagets tavla med den revolutionära, franska Marianne, men det tar vi en annan gång. Hör på låten istället. ;-)

Text:

Those who are dead are not dead
They're just living my head

Oh...
And since I fell for that spell
I am living there as well

Oh...

Time is so short and I'm sure
There must be something more

You thought you might be a ghost
You thought you might be a ghost
You didn't get to heaven but you made it close
You didn't get to heaven but you made it close

...och det skall bli hårda vindar. Idag tar jag (vinter)stövlarna igen. *suck*