Maror, till exempel. En mara, flera maror. Gnagare, avlägsna marsvinssläktingar från Sydamerika. Visst är de söta! Man lär sig. Däremot kände jag igen kapybaran, de är coola! :-)

Lamor är också ganska mariga. För det första vänder de besökarna ryggen, mycket demonstrativt. Profilbilden är rena turen.

Och när öronen böjs bakåt, då gäller det att se upp! Man kan drabbas av en spottattack! Den Bildsköna drabbades för många år sedan. Hon skulle fotografera och backade mot lamahägnet - tydligen var laman precis bakom henne, vid staketet. Det blev blött i nacken.

Förväntningar är också marigt. Kängururna i Köpenhamn är förbluffande små. Bilden visar en i naturlig storlek. Nej, nu underdriver jag. Men stora är de inte! Fast väldigt söta och hoppiga. :-)

Bredvid kängururna sågs ett otroligt festligt djur som definitivt kan vara marigt: den tasmanska djävulen! Di$ney har gjort en variant på detta djur, inga större likheter kan anas. ;-) Skojig rackare! Alldeles spolformad i kroppen, den far omkring. Djuret är nytt på zoo, en gåva från den tasmanska regeringen till Danmark; Kronprinsessan Mary är från Tasmanien.

Mötet mellan djurunge och människobarn kan också bli marigt. Jag kan nästan höra denna danska lilla flicka fråga sim mor om hon inte får ta killingen med sig hem... Spetsklänning på tösen, rosa band att leda killingen med och sätt dem båda i en pastoral idyll. Kan det bli gulligare?

Det blev kväll och vi var på väg mot savannområdet, där det var dags för utfodring. Då ser man visserligen djuren bra, om man gillar deras rumpor. Savanndjuren håller gärna lite avstånd. Men...

...giraffer och...

...zebror gjorde sig hyfsat bra på bild.

(Be mig inte stava zebra med s! Jag vägrar! Jagvägrarjagvägrarjagvägrar! Zebran är Z-varelsen nr 1!)

Nästa upplevelse var i sig värd hela resan - tigergropen. Alla fyra tigrarna var ute i solen. Bara att se dem gjorde mig överväldigad och tårögd. Är visserligen kattmänniska... Men att se en livs levande tiger, det är något alldeles särskilt!

Tigermamma låg och solade ytterst dekorativt på en avsats. Kattdjur har en fantastisk förmåga att drapera sig på det ställe där de kommer allra bäst till sin rätt. Très photogénique, madame!

Tigerpappa patrullerade av området, betraktade oss mycket demonstrativt och tog avvägda och stolta steg rakt emot oss. SNYGGING!

TVÅ tigerungar har detta rekorderliga par! Den ena såg jag senare, något dold. De låg båda ute och gonade sig i solen. Den andra kunde zoomas in... och reste sig medgörligt när vi "gäster" kom...

...för att genast trampa runt och hitta en ny sovposition! :-) Gullunge! Under tiden gick Tigerpappa upp till Tigermamma, de gned ansiktena mot varandra och gosade. Det var så vackert att jag bara stod och glodde med öppen mun.

Dessa otroliga djur. Ja, de borde givetvis leva i det fria... Om de hade haft en ärlig chans att klara sig. Vem vet om våra efterkommande får se en levande tiger?

Avslutar tigerträffen med en dikt: Tigern av William Blake ur Oskuldens och Erfarenhetens Sånger. Svensk översättning: John Swedenmark.

Här på originalspråk.

Tiger, tiger, klara brand;
vilket öga, vilken hand
släppt i nattens skogar fri
din fruktansvärda symmetri?

Vilka himlar, vilka djup
tände dina ögons ljus?
Vilka vingar dög för den
som tordats röra vid din eld?

Vilken kraftfull skuldra vred
hjärtats senor rätt i led?
Vilka fötter stod han på
som fick ditt hjärta att slå?

Vilken hammare? Vilken rem?
I vilken ugn din hjärnas hem?
Vilket städ och vilket grepp
höll fast dess dödliga skräck?

Stjärnorna slängde sina spjut
och grät på himlen med sitt ljus.
Var han nöjd med sin maskin,
Lammets skapare — och din?

Tiger, tiger, klara brand;
vilket öga, vilken hand
sa i nattens skogar: bli!
du fruktansvärda symmetri!

Vi kom lagom till sjölejonens uppvisning, vilket var jättetrevligt! Men staketen är höga - det är bra, men bilderna blir inget vidare. Kan däremot intyga att sjölejonen gjorde bra ifrån sig. :-)

Gudsonen L, 1½ år, spanar ivrigt. Pippi badar?

Javisst badar de! Sådana är ju pingvinerna.

Lejon är som vilka huskatter som helst. Sover 23 timmar av 24. Visst ser det skönt ut!

Nämen ser man på, en vaken lejonunge! Mjau på dig!

Bilden är usel, ber om ursäkt för det. Man kan se lejonen genom en ruta som är fläckig och lejonen ligger en bra bit bort, så det blev till att zooma amximalt. Sedan var det givetvis lejonungen allra längst bort som var vaken. ;-)

Kolla trädgårdsutsmyckningen! Wow! Ser du, Mita? ;-) De är nog solcellsdrivna - nej, de lever! :-D De är tjusigt overkliga. Flamingos får sin rosa färg av en alg som innehåller den starka antioxidanten Astaxantin. Samma alg ger lax och räkor samma färg. Utan denna färg är dessa djur sorgligt ofärgade. Astaxantin sälj även som hälsokost, mycket bra antioxidant med stark, naturlig anti-inflammatorisk effekt.

Ursprungsuppsättningen av Flamingokvintetten. ;-)

Gudsonen A, 4½ är var mycket exalterad - detta var nämligen hans första tågresa! Han har längtat länge! A tycker att han har världens lyckligaste gudmor, för: "Katarina, du får ju åka buss och tåg varenda dag!" Ack, ljuva barndom och oskuld...

Så kom då äntligen tåget till Svågertorp, Malmö Syd. Bara att gå ombord var spännande. Oj, fortare och fortare...! Plötsligt är vi på bron! Över vattnet, under bilarna! Så blir det svart! Va, tunnel! Kan de inte bestämma sig för om det är natt eller dag?! VA! Åker vi under vattnet!?

Är vi i Danmark nu? Vad roligt de danska orterna låter. Tårnby! Och vilka tåg de har här! Dubbeldäckartåg!

Dubbeldäckarbussar också! Ser du gudmor!? Gudmor suckar och säger att det är ju nästan som i London...

Buss 6A tar oss förbi charmiga Vesterbro och 10-15 minuter senare är vi vid Zoo.

Titta! Vi är framme!

På med säkerhetsåtgårderna! Nu ni, alla lejon, zebror och flamingos! Nu kommer skåningarna och beglor er! Är ni redo? ;-)

Denna papegoja var på showhumör idag, bland annat.

Många bilder blir det...