...i vilket fall som helst var gårdagens förväntade höjdare på Malmöfestivalen inga höjdare alls.

Svågerns band spelade, jag hann inte dit innan det var slut. Himla trist, de har ny gitarrist. Se där, det rimmade visst!

Jag hade sett fram emot thailändska grillspett från ett särskilt matstånd, de smakade ugga-bugga! :-( Jordnötssåsen var SÖT! Men hallå! Balansen mellan salt, sött och surt! Knepig krydda på spetten och nudlarna var som överkokt spagetti. Jag åt inte upp.

Så jag köpte chokladpudding från Malmös Chokladfabrik. Mmmm, delikatess förra året. Igår kväll var den grynig. Alltså; tänk er en chokladpudding som smakar strävt. Fast choklad är ju alltid choklad, så den åt jag upp. Det var så sabla lite pudding i vilket fall som helst.

På Gustav Adolfs torg trummade ett afrikanskt band högt, envetet och obönhörligt. Jag gick fram till ett stånd som sålde syltmunkar, där stod två trevliga killar som gungade i med trummandet med en ironisk min, så jag gungade jag också.

"Visst är det bra?" sade den ena killen sarkastiskt. "Det är han som har skrivit låten," tillade han och nickade åt kamraten.

"Wow, då får du värsta stimpengen ikväll?"

"Ja massor," svarade han. "De slutar ju aldrig spela låten!"

 Vi skojade vidare en stund. Det var uppenbarligen trötta på all musik som spelades omkring den, man kan förstå dem.

Och nya skurar kom, kallt blev det. Hade tänkt stanna och höra lite på Salem Al-Fakir och Malmö Symfoniorkester. Jag fick nog och bestämde mig för att åka hem. Jag drar hans bästa låt här istället, det är säkert femtielvte gången. Än se'n, den är bra! Humörhöjare! :-)