och USA:s ursprungsbefolkning ägnar sig kursen åt ikväll. "Näjtivv Ämärikäns" (native Americans) säger de nu, allihopa.

Om man två gånger i veckan går upp kl. 05.00, då är det väl ingen match att gå upp 04.00 en måndag? Att det sedan råkar vara första måndagen efter sommartid behöver väl inte betyda något? Kroppsligt är klockan 03.00

Det var mörkt, kallt och dimmigt när bilen rullade från Paradiset kl 04.48 Husets härskare skulle ta morgonflyget till huvudstaden kl 06.45 Det är långt till Sturup. Det var väldigt dimmigt och vi mötte saltbilen. Jag undrar om han kom iväg som han skulle? Det lär jag få veta så småningom.

Fick bege mig direkt till Ystad efter en snabbvisit hemma; fick rycka in och ta heldag på kliniken och har engelskkurs ikväll. Det blir en sådan där härligt häftig "jobba-9-till-9-dag". "Working nine to nine" sjöng inte Dolly Parton. Däremot sjöng HippHipp-gänget att ryssar "working five to nine", alltså 05.00 till 21.00 Lite så känns det idag.

När man är så här trött blir man ganska försiktig och eftertänksam. Ingen stressrisk, man är avtrubbad men inte galen på något sätt. Ett ganska bra stadium att befinna sig i, egentligen. Men onyttigt i längden, blodsockret åker jojo. Bland annat. Har inget att klaga över, det är rätt åt mig - och bra - att jag får jobba; det blev ju ganska ledigt i förra helgen.

Kl. 23.00 skall jag vara i säng. Det blir säkert också ett Paradis. Man kanske kan kalla detta brutaltillvänjning av sommartid?