...nu har jag sett EN deltävling och Markoolio och Jennifer Brown, som var de enda jag stod ut med eller skrattade åt, gick inte ens vidare. Det är bra att veta att jag inte har någon smak i dessa sammanhang. En riktig lättnad, om sanningen skall fram. Har nu lämnat TV-soffan, tack och lov.

Systembolaget har en del ekologiskt i sitt sortiment, heder åt dem. Vill inte göra reklam eller på något sätt tala för en ökad alkoholkonsumtion, men ibland köpts och dricks det.

Har nu provat såväl rött som vitt Ecologica från Argentina. Helt OK "gröntjut"! Ta det nästa gång; lika välsmakande som något annat vin i en så bra prisklass, ekologiskt och rättvisemärkt. :-)

Den GLÖDER av värme in genom fönstret! Utanför är det gnistrande vitt och skogen bildar en skyddad mur runt detta Paradis. Gladan skall ut och sträcka på vingarna!!

Jaja, det blev faktiskt så att vi såg Skavlan på TV igår. Han är fantastiskt bra! Sett honom förr på dansk TV, tror jag. Damen i huset och jag konstaterade att vackra Bonnevie gjorde ett stort uppköp när hon fick ihop det med Skavlan istället för Persbrandt.

Damen i huset och jag har stor antipati mot skådespelare med, som vi kallar, "kalla fiskögon". Persbrandt har sådana. Alla skådisarna i Dangerous Liaisons har det: Glenn Close, John Malkovitch, Uma Thurman och Michelle Pfeiffer. (Dock inte Keanu Reeves.) Många älskar den sortens ögon, men inte vi. Däremot har Armitage vackert grönblåa ögon som lyser av värme när... *tyst, Gladan*

Men vad vi verkligen gillade, förutom Skavlans förmåga att få fram det bästa hos sina intervjuoffer ;-) var att såväl Bildt som Guillou tack och lov (vi sade det innan de själv sade det) slipat av sina värsta kantigheter med åren. Två hyperintelligenta män som idag har en avsevärt större självdistans. Inga sura miner, inga "nu går jag" mitt i intervjun. Inget onödigt "nu-tar-jag-detta-djupt-personligt". Det bästa i deras personligheter lyser istället igenom: humor och värme tillsammans med intelligensen. Härligt!

Så bläddrade jag lite i tidningen Tara, som damen i huset prenumererar på. De lyfte fram fördelarna med den medelålders mannen och hade en snabbintervju med Jonas Gardell - till och med han har lite mindre vassa kanter mad åren, jodå det har han faktiskt! Han fick frågan om vad som är det bästa med såväl medelålders män som kvinnor.

Hur som helst, en trevlig människa är en trevlig människa, oavsett ålder. Vad vi än tror, så förändras vi dock en smula. Vi utvecklas, om vi har tur! Allt omkring oss påverkar, det är upp till oss hur vi tar in det, bearbetar det och sedan använder oss av det. Dessa erfarenheter behöver inte förändra oss i grunden, men ger oss ett vidare synfält och kloka insikter.

Vad jag i detta sammanhang insåg var att jag helt enkelt tycker att det känns hur bra som helst att fylla 40 till sensommaren. Visst grubblar jag på eventuell fest (var? när? har jag råd??), men själva siffran - 40 - är jämn och vacker. En bra ålder.

Hade jag trott att mitt liv skulle vara så här när jag blev 40? Verkligen inte. Är jag nöjd med vad jag åstadkommit? Verkligen inte. Känner jag mig misslyckad? Verkligen inte.

Men varför skulle jag? Livet skall ju aldrig bli fixt och färdigt, då stannar man ju av! Och det skulle jag vara rädd för!

"A rolling stone gathers no moss" säger engelsmännen. En rullande sten samlar ingen mossa. Nåja, lite grön mossa kan ju vara dekorativt, men man behöver ju inte växa fast på samma plats och helt gömma sig i den. Man kan bo på samma plats i hela sitt liv och ens inre utveckling kan vara minst lika rik och varierande - eller mer! - än hos en person som reser jorden runt flera gånger.

Någonstans i det hela finns vars och ens personliga lagom och, med tiden, mindre kantiga personlighet. Även om en del sidor förmodligen bara blir värre med tiden, mwahahahaha... ;-)