Befann mig på Stortorget idag och betraktade föreningen Fred i Mellanöstern som höll ny manifestation för fred och rätt för att säga sin mening.

Men varken hos dem eller motdemonstranterna verkade man särskilt intresserade av att hålla fred med varandra. Vad är då poängen med att demonstrera?

Jag kan applådera att de säger sig stötta ett Mellanöstern med två fria stater. Men jag kan inte applådera när de ber om stöd för staten Israel, inte som det är nu. De har inte gjort något som främjat fred i området, tvärtom.

På tisdag håller Israel nyval, men inte heller det verkar underlätta någon fredsprocess.

Jag kan förstå att palestinierna är upprörda. Men jag kan inte förstå hur man kan stötta Hamas, som använder barn som mänskliga sköldar. Det muslimska martyrskapet väcker förtvivlan, men ingen sympati.

Nu blev det en förhållandevis lugn manifestation, trots omständigheterna. Poliser finns det ju gott om. Båda sidorna har sin fulla rätt att meddela sin åsikt. Men nu kan de gott vänta tills de har något nytt att komma med, och det lär dröja.

Det behövs tunga diplomatiska insatser för att komma någon vart med detta. Så känn ingen press, Barack Obama. :-/

...synnerligen välbehållen. Samma sorts folk på bussen, dag som natt. Snöblandat regn. Kramade ihop blötsnö från ett biltak och fick våta vantar, inget värre hände. Såg två personer på avstånd. Mötte ett par under samma paraply. Många bilar, 9 av 10 var taxibilar.

Jag står lutad mot en stolpe; mörk, mullig, nästan medelålders och med kort kjol. Kanske utmanar jag ödet? Eller är det ingen som vill antasta mig!? Jag är väl naiv eller har en enorm tur.

Eller kan det helt enkelt vara så att Slottsstaden mitt på lördagsnatten är förbluffande lugnt? ;-)

Min stad: "Farliga Malmö". Vacker och lugn på lördagsnatten.