Så lätt det hade varit att säga ja för tio är sedan. "Åh, är du en ledsen, ensam man som fått ditt hjärta krossat och kan beskriva det som om det hände igår, fast det är fyra år sedan? Klart att vi skall träffas! Jag skall göra dig hel och lycklig igen!"

Så hade Gladan reagerat en gång i tiden. Det hade fått mig att känna mig bra, sedd, uppskattad, duktig, behövd. Jag hade misstagit det för att vara älskad och att älska tillbaka.

Men så är det inte. Kärlek mellan två eventuella partners, oavsett kön, är något mer. Man kan vara vänner, äkta vänner. Inte bara "vän-vid-behov-av-tröst". Man kan ha en intim relation, inte bara "sex-vid-behov-av-tröst".

Och så behövs den där speciella, magiska dimensionen. Den Himmelska Känslan av Kärlek. Jag tror på den, det gör jag verkligen.

En relation med en sorgsen människa ger en stunds tröst. Därefter gör man bara saken värre. Det är som att lappa ett par byxor med en lapp som inte räcker till; det blir illa gjort och gör hålet (såret) större. Som vän kan jag stötta så mycket jag förmår. Men livet har lärt mig att ingen annan än jag själv kan läka mina inre sår.

Så jag håller mig avvaktande och försöker förmedla detta - och jag sårar. Må så vara. Det är bättre att skjuta förväntningar i sank än att sänka hela båten. Det vore grymt av mig att ställa upp på att inleda någon sorts vänskap när Något Helt Annat förväntas av motparten. Det är som att ge ett falskt löfte.

Så jag är ingen vidare räddande ängel. Dålig på att vara prinsessa på vit häst. Istället ger jag sturska råd som får mig att låta mer självsäker än jag är. Mitt favoritmotto är "Gud hjälper den som hjälper sig själv". Men det är föga tröst åt en akut lidande själ som tror att ett nytt förhållande är svaret på alla problem. Men det ger mig åtminstone stöd åt min övertygelse om att jag handlar rätt.

 

Magnus

8 augusti 2009 19:01

Du skriver så bra...förstår precis.

http://mj.bloggagratis.se

 

Berith

8 augusti 2009 19:42

Väldigt kloka ord och tankar , mycket bra skrivet ! =)
Du har så rätt i att ingen annan än en själv kan läka sina inre sår =)

Ha en skön lördagskväll !
Kram =)

http://maxmax.bloggagratis.se

 

d-sant

8 augusti 2009 19:57

Du är inte ensammen med att känna så, tro mig!mvh.claes

 

Catten

8 augusti 2009 21:36

Grattis till dig Katarina, som insett att du gör dig själv en otjänst när du försöker "rädda" den sortens män.....De skulle säkert må bra av en sådan kvinna som du...men du skulle inte må bra av en sådan man. Mycket klokt tänkt, jag önskar jag haft den insikten långt tidigare än jag hade.

http://catten.bloggagratis.se

 

Skånepågen

9 augusti 2009 08:56

Katarina.

Vi känner varandra genom bloggen. Jag som läsare försöker bilda mig en uppfattning om personen bakom bloggen. Uppfattningen jag får kan kanske bli rätt eller käpp rätt åt helvete.

Jag tror att du är en glad, djup person. Som på något vis saknar ett partnerskap men är inte beredd att offra det du har nu.
Hur än det är så måste man ta hänsyn till partnern om man lever två. Svårt att formulera det här men jag är säker på att du förstår. Lever man ensam under en längre tid så blir man, varken man vill eller inte, egoistisk. Här kan jag prata i egen sak. Jag vet! Men när den rätte dyker upp, så löser sig nystanet av sig själv. Ett nystan som tidigare verkar svårt att reda ut.

Jag vet allt förmånga förhållanden som är krystade. En sak är säker, det är bättre att leva ensam ensam än ensam två.
Som jag skrivit tidigare, när du minst anar det så står han där. På dansgolvet, hos bästa väninnan, eller varför inte i kön till ICA eller Konsum.

Å Du, det kommer att bli ännu lättare att säga JA om tio år. Så kan livets labyrinter ställa till det för oss människor.
Ha en underbar Söndag.

 

GladaKatarina

9 augusti 2009 09:55

Tack för era varma ord!

Åke: Du har rätt. Får nog skriva ett inlägg om det. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...