Det är inte enkelt att vara förälder, varken på Rosengård eller någon annanstans. Vad har hänt när det gått så långt att man inte längre kan resonera med sitt/sina barn? Jag har själv varit tonåring. Gruppen är viktig i den åldern. Känslan av makt om man får uppmärksamhet.

Men denna tonårsstyrka kan riktas åt positiva håll. Ett fåtal negativa familjebildningar med "hopplösa tonåringar" kan förstöra för en hel stadsdel, öka rasismen och ge eko i hela landet.

När det egentligen handlar om ungdomars desperation och rädsla inför en framtid som kanske inte finns, där de kanske inte får vara med på lika villkor. Och de vet om det.

Vad gör man då? Säljer majblommor? Slänger blomblad av lycka när man ser en polisbil? Knappast.

Ge dem hopp om en framtid. Ge dem en framtid!

Jobb åt alla. Utbildning åt alla på allas villkor men efter individuella behov. Bostad åt alla. En hållbar miljö åt alla!

Och för Guds skull: lyft fram positiva saker någon gång! Massor av ungdomar är aktiva i ungdomsprojekt för Malmö Stad! Allt är inte botten! Men är man på botten, ser man bara botten. Och media roas mest av botten.

Vad är det som är så konstigt? En människa måste först kämpa för sina basbehov: mat och sömn. Familjerna i Rosengård bor trångt och en del äter säkert ganska dåligt. Det där med maten är snarare ett I-landsproblem än ett kulturellt problem.

Men om man inte förstår hur viktig skolmaten är, frukosten, riktig mat framför chips och coca-cola, då är redan näringsbristen ett problem. Och trångboddhet skapar dålig miljö för sömn och studier.

Dåliga studieresultat ger sämre framtidsmöjligheter. Kommunerna saknar resurser för att stötta de onödigt många barn och ungdomar som kommer efter.

Och om vi börjar klaga på att invandrare har för många barn, kan det vara värdefullt att titta på den svenska ålderspyramiden. Pyramider skall ha spetsen upp, inte ner. Vi behöver dem.

Men vi får heller inte glömma att nästan 50% av jordens befolkning är under 20 år. Världen är deras. Men det är vi vuxna som har ett ansvar för att de skall kunna ta över en hyfsat fungerande värld.

Det hänger på oss.

 

Catten

3 maj 2009 16:43

Jupp..tänker på det där ibland när det klagas på "samhället" - att folk tydligen glömmer bort att det är VI som är samhället - att vi lever i det vi själva har skapat! Präktighetsnissarna som menar att vissa får "skylla sig själva" har trots/tack vare den åsikten också varit med och skapat...vi kan inte svära oss fria, nån av oss oavsett vart vi bor och hur vår egen familjekonstellation ser ut - vi är alla en del av helheten!

http://http:catten.bloggagratis.se

 

Sanna

3 maj 2009 17:02

Vad underligt att jag skulle läsa det här hos dig. Har själv suttit förskjunken i det här med barn, hälsa etc.

a läser du misshandelsinlägget så förstår du varför. (hos mig)

Mobbade barn eller bara psykisk obalans men det är något man måste ta tag i och helst innan det händer då man kan stötta, hjälpa och förändra deras framtid.

Ha det gott GK och tycker du skriver så klokt!

http://sancha

 

Åke J

3 maj 2009 17:53

Ja, så kom det då. Gladans första Maj tal till nationen.
Åter en stor fråga som du tar upp. Du kanske är förskonad av kritik på "heta" ämnen. Men jag tror att du är som jag, att säga sin mening måste man få. Då är man också beredd att få på, ja du vet.
Skall försöka besvara via ett inlägg någon gång.

 

nilla

3 maj 2009 20:46

Väldigt bra sagt!!!
Det är vi vuxna som är ansvariga! Ändå är det många som bara klagar på de unga och anklagar dem för att samhället ser ut som det gör. Så fel!

http://nillalivet.blogspot.com

 

GladaKatarina

3 maj 2009 22:45

Catten, Sanna & Nilla: tack för era uppmuntrande och kloka ord, som är de tillägg jag önskat att jag tänkt på.

Åke: *skrattar* Starka åsikter är mitt signum, som vanligt. Men allt har ett samband, som du vet. Vi behöver alla varandra, allting landar i det. Ser fram emot det inlägget, såväl som alla dina andra.

 

Anglinder, förstås!

4 maj 2009 00:32

Jag säger bara så här:

För några år sedan inträffade likartade kravaller i ett annat västeuropeiskt land (Frankrike).

Pågår kravallerna fortfarande?

Nähä, ok, finns några gemensamma faktorer, trots säkert många kulturerlla skillnader (mellan fransk resp svensk kultur, resp mellan fransk "invandrarkultur" och svensk dito.

Har man rönt några erfarenheter där, som vi kan dra nytta av här? Redan upparbetade erfarenheter som kan ge kunskap här??

Syns väldigt lite om det i media, eller är allt olika här?

http://metrobloggen.se/anglinder

 

GladaKatarina

4 maj 2009 07:36

Anglinder: så vitt jag minns blossar det upp kravaller där då och då fortfarande. Även i Grekland. I Storbritannien talas det om ett "krig" mot ungdomen.

Du befinner dig i hetluften varje dag, så säg mig: räcker de medmänskliga resurserna till?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...