Samtal med flört: (H=han, J=jag)
J: "Känner du henne?"
H: "Ja, du med?"
J: "Jag gjorde, men inte nu längre."
H: "Vi kom jättebra överrens!"
J: "Jaha... Det gjorde inte vi... tvärtom."
Tystnad. Vad skall vi prata om nu? Senare:
H: "Förresten, jag röker."
J: "A-ha. Jag får astma av cigarettrök."
Tystnad. Ännu ett intressant sammanträffande.
Annars rullade pratet på. Man är ju bra på att prata. Men försiktig...
Det är svårt att gå vidare här i livet. Ibland önskar jag (nästan) att mina föräldrar hade gift bort mig när jag var 13. Men så kommer jag att tänka på vem mamma skulle propsat på som brudgum, och då springer jag ylande till skogs.
Tillägg: Måste klargöra att dessa två saker var de enda knepiga som så under samtalet. Mannen i fråga är både trevlig och verbal - ville bara lyfta fram två dråpligheter. ;-) Ledsen om jag var otydlig, som så ofta förr.
Skånepågen
1 augusti 2009 20:26
Å, du tillhör fel religion, eller släkttraditioner ?
Elisabeth
1 augusti 2009 20:28
Har fått en uppfattning att du, precis som jag har lätt för att prata med "alla möjliga", men ibland kan det ju börja helt tokigt och i fel ände. Andra ska ju inte välja åt en direkt... Men ibland har man liksom inget val. Men nu är jag ju inte direkt någon man...men jag röker i alla fall inte! Men till slut kan saker och ting också ordna och allt faller på plats säger optimisten då. Kram
http://elisannw.bloggagratis.se
GladaKatarina
1 augusti 2009 20:45
Skånepågen: Ja, på sätt och vis. Jag är inte från Sjöbo. 8-)
Elisabeth: Det är ju en sak att prata, en helt annan att ge sig i kast med ett förhållande. :-/ Men du röker alltså inte? Synd att inte vi kan gifta oss. ;-) *suckar skämtsamt*
GladaKatarina
1 augusti 2009 21:02
Skånepågen: du syftade kanske på det uteblivna bortgiftet? *slår handen i pannan* Är ju historieintresserad och inser att om men levt på t ex Medeltiden, då hade man snabbt blivit bortgift och fått tio barn. Och när jag var 12-13 år ville jag faktiskt ha tio barn... Det är kanske tur att man inte får som man vill. ;-)
Elisabeth
1 augusti 2009 21:48
Jo, du har helt rätt, att prata är en sak, men någonstans börjar ju allt och om man inte kommer någon vart alls med pratet är det ju meningslöst sedan. Förlåt om jag uttryckte mig fel. Men det om mig var faktiskt riktigt skojigt. Du är ju för härlig och dig skulle det väl lätt gå att älska. Bara jag inte gjorde bort mig IGEN då...
http://elisannw.bloggagratis.se
GladaKatarina
1 augusti 2009 22:03
Elisabeth: du har verkligen inte gjort bort dig, vännen. Tvärtom! Och man får ju tänka på vad amn skriver här... Han är en jättetrevlig man, men jag är försiktig. Men samtidigt vill man ju lyfta fram det dråpliga här i livet. ;-)
Berith
1 augusti 2009 22:08
Tur att jag fick välja själv ;)
Annars hade nog jag också sprungit till
skogs ylandes ;D
Ha en bra kväll och sov gott då det
blir dax!! =)
http://maxmax.bloggagratis.se
Elisabeth
1 augusti 2009 22:23
Jo, nu förstår jag bättre. Du är ju trevlig du också och visst, det är bra att vara försiktig. Och ordet "dråplig" gillar jag så jag ska nog kunna få till en del riktigt dråpligt också. När jag har fått möjlighet att ordna upp en del saker kanske det mer inofficiella (stavade jag rätt nu - det här ordet ser jämt så konstigt ut av nån anledning) namnet blir "Livets dråpligheter"...
http://elisannw.bloggagratis.se
Sanna
1 augusti 2009 22:55
Näe fy tusen för att bli bortgift och det tror jag innerst inne inte du heller gillar. Man måste få välja själv och man måste få känna kärlek.
Du det var ett trögt samtal....ha ha!
http://sancha
Ann-Louise
2 augusti 2009 09:57
Ha, ha, ha- det är ju glasklart! Att honom ska du inte ha! Nä, finns det inga mer "manliga" bloggar att kolla in (bloggagratis verkar ju mest rymma kvinns?)? Din tidkommer *säker*
http://40taggaren.bloggagratis.se
Elisabeth
2 augusti 2009 11:09
Vill bara säga, att det ju faktiskt är så att en del personer kan man prata så himla lätt med, oavsett om det handlar om "förhållande-potential) eller mer vänskap och i andra fall är det "som att dra i ett mycket segt tuggummi. Är det ett telefonsamtal och det plötsligt blir knäpptyst blir det ju rentav riktigt pinsamt. För hur lätt jag (eller du) kan ha att prata i vanliga fall hänger det ju inte ENBART på oss!! Kram
http://elisannw.bloggagratis.se
Catten
2 augusti 2009 11:56
Lät ju inget vidare det där.....Kan man inte prata med varandra kan man ju knappast göra nåt annat heller - för vem vill ha en relation där man går runt och är tysta liksom...eller ännu värre storknar i astmaanfall så fort han kommer i närheten! Uäck liksom...men på't igen, det finns verbala ickerökare därute! ;-)
http://catten.bloggagratis.se