...är himlen över Limhamn ikväll. Min favorit bland de blåa nyanserna! En mild kväll. Många delar av Sverige har snö nu. Här är det milt; jag har lagt vantar och mössa i väskan. Vilken frihet! Jackan är öppen, vinden är sval.

För en kort stund har vintern släppt sitt grepp och håret får fladdra fritt!

Låt oss njuta av en melodi från 1982, en sampling (=lånad musik som är över 50 år gammal så ingen kan stämma för piratkopiering, även om ingen ens tänkte så 1982) av Beethoven med den tidens hypermoderna syntrytmer och dessutom inslag av medeltidsromantik, munkar och romansk arkitektur.

Allt i midnattsblått.

Ännu en arbetsvecka går mot sitt slut. Imorgon skall jag sova länge. Helgen blir antingen händelserik eller lugn, det beror på de som är inblandade i planerna. Men kände själv lite kittling i halsen igår, är där något på gång? Det är iallafall dags för besök av "Tant Röd" när som helst, chokladbegäret har nått vansinninga proportioner. Kämpar jag emot, blir jag sur. Tur att det är fredag.

Håret är urtråkigt. Sprakar åt alla håll eller ligger platt. Moussen fungerar inte. Så kommer jag ihåg: jag använder ju hårgelé på vintern och hårmousse resten av året. Då funkar det bättre! Fråga mig inte varför. Jag tror att det är något kemiskt. ;-) Ikväll skall jag färga håret. Tur att det är fredag.

Minsann, om inte solen bryter igenom det trista, gråa locket som ligger över oss! Heja solen! Lagom till helgen. :-)

Polissituationen i Malmö är väl inte den bästa. Några har blivit avstängda. Kanske skulle de ta och arbeta på zoo istället; så de lär sig lite om djur, vem och vad som är djur, att såväl djur som människor skall bemötas med respekt och att polisens arbete handlar mycket om omhändertagande.

Som polis är det nämligen ytterst önskvärt med dessa insikter. Busar och galningar lär de alltid träffa på - de bör vara medvetna om att det hör till arbetet. Deras arbete är att lugna oroligheter, inte att uppvigla ytterligare. Har man missat en sådan grundläggande sak borde man kanske gått om en kurs eller sju på Polishögskolan.

Minns ni i augusti, då dök det upp några inlägg i kompis-bloggosfären om att hälsa på sin omgivning.

Det verkar ta skruv även i Malmö. :-) En krönikör beskriver fenomenet och konstaterar att de unga går i bräschen, medan medelålders blir förbluffade och håller sig en smula avvaktande. Sluta med det. ;-)

Man kan alltid börja själv, ett litet leende och en nick är en bra start. Små saker som gör vår värld till en bättre plats. :-)

...så vet inte jag! :-) :-) :-)

Den nya planen för årets festival låter kul! Hjärtat kvar i sta'n, men ett stråk som leder till Folkets Park! :-D Bra och intressant med förnyelse! Kan dessutom spara pengar - och fyrverkerierna tas bort av miljöskäl! :-D Och det politiska utspelet om att avskaffa festivalen verkar ha förbigåtts med tystnad. 

Nu längtar jag till augusti... :-)

Tidigare inlägg:

Malmöfestival

Först är Rosengård fullt av extremister, sedan visar det sig att fördomarna mot Rosengård är det farligaste. Jag säger som jag brukar: ingen skall behöva känna sig utanför, alla behövs. Löser man det, löser man det mesta.

Den största gemenskapen i Malmö de senaste 25 åren har skapats av Malmöfestivalen - en helt underbar och magisk vecka, tro mig! Men nu vill några borgliga politiker lägga ner den. Javisst, gör som ni brukar: spara in på det som är bra.

Men lägger ni ner Malmöfestivalen, gör ni staden en stor otjänst. All goodwill, all stämning som lockat människor i grannkommunerna, turister från hela världen OCH Malmöbor - den kommer att försvinna över en natt. Veckan då alla möter alla kommer att försvinna.

Vad har vi då för nytta av Turning Torso? Vem vill glo på ett löjligt högt hus om gatorna ligger öde och folk springer och gömmer sig när någon kommer?

Tänk er för! Det är inte bara de bullerkänsliga som skall bestämma. Fler och fler krogar ger upp, de får gnäll från alla håll. En stadskärna och en mångkulturell stadsdel måste få leva! Sätt inte malmöbor i tråkighetskarantän! Livet slutar inte klockan 17.30 på kvällarna numera! Den tiden är tack och lov förbi! Tack och lov för mångfalden!

Ännu en bloggkompis som verkat lägga av och som totalraderat sin blogg. Tack för denna tiden. :-( Säkert ses man i bloggvärlden ändå, på ena eller andra sättet. Ser fram emot att träffa alla!

Just denna bloggkompis var den första som länkade till mig. Aaauuurrrrgh, hugg i mitt hjärta! Men var rädd om dig, vännen. Känner igen tecknen på sistone. Det kommer att ordna sig!

Jag skall säga som det är. Var och en äger sin blogg. Var och en gör som de vill, så länge det är lagligt.

Är också införstådd med att min eventuella åsikt om saken inte är tungt vägande, har man bestämt sig så har man bestämt sig och det är bra. Kanske skriver man mindre personligt nästa gång, vad vet jag.

En raderad blogg är en raderad blogg. Livet går vidare. Ibland är det bäst så, det känner man själv. Jag förstår. Det är all right.

Jag förlåter er. Men en sak skall ni ha klart för er: