Direktlänk till inlägg 28 februari 2009
Det blir en hel del funderingar idag! Åke gjorde ett tänkvärt inlägg häromveckan om varför det är så inne med dyra bröllop. Några dagar senare skedde Förlovningen med stort F. Och jag triggades till att blogga om prinsen på vit springare.
Som singel med två långa förhållanden bakom mig och ensamboende de senaste fem åren, funderar jag givetvis en del. Jag vill inte påstå att jag gett upp som så. Är bara inte intresserad av att ge mig på det hela med kärlek och förhållanden igen. :-/
De förhållanden jag hade var inte hemska, men de var inte heller något som gav balans och harmoni i tillvaron. Det känner jag att jag har i betydligt större utsträckning nu. Men vi människor är som vi är och vi är biologiskt programmerade till att söka en partner. (Sedär, jag brukar tjata om hur romantisk jag är. Hur romantiskt är det att säga "biologiskt programmerad"?)
Ur psykologisk synpunkt är det säkert ypperligt att jag kommit fram till att det är såååå mycket bättre att vara själv än att vara med fel partner. *fnys* Önskar att jag kunde säga att jag är så lyckad, duktig flicka.
Så läste jag vad Grynet skrev idag (Grynet, det är andra gången idag som jag refererar till ditt inlägg. Vet inte vad du fick igång hos mig. 8-) ) Detta skrev hon:
Vet ni, jag läste någonstans att plikterna gör
vi med vår partner men vill vi ha riktigt kul så
roar vi oss kvinnor med våra väninnor!!!
Bullseye på Gladan.
Nu vill jag gå och gömma mig under en sten någonstans. Ingen partner = lättare att smita undan det vanliga pliktlivet. Jodå, jag jobbar, ser till att handla och få i mig mat, röjer i min egen röra, tvättar och fixar med mitt eget liv. När jag vill. Om jag vill. Och måste.
Men jag är heltokigt förtjust i att komma ut och få intryck. Gärna i sällskap med vänner! Och jag älskar mina vänner! De flesta är väninnor, eftersom jag är kvinna, men jag har några manliga vänner som jag sätter stort värde på.
Och mina närmaste väninnors män betyder så mycket för mig att jag gärna skulle haft dem som vänner, även om jag inte kände deras partners. Det är då jag brukar glädjas åt att en del kvinnor trots allt har haft tur och att det verkligen finns bra män! :-) Så någon manshatare är jag faktiskt inte.
Är jag då så hopplöst obstinat och oanpassningsbar? Jag tror faktiskt inte det. Vill jag vara lyxhustru som bara kan roa mig? Det vill vi väl alla, både män och kvinnor. ;-)
Då är det väl helt enkelt den rätte som saknas. Den som jag verkligen passar ihop med. Om han finns. Kanske längtar jag efter honom, kanske inte.
Skumt. Jag kände aldrig så när jag var yngre. Jag ville träffa någon eller vara med någon som jag var kär i, annars var jag ledsen. Var jag med någon, ville jag få det att fungera - annars var jag ledsen för det. Nu är jag varken ledsen eller likgiltig. Bara allmänt nöjd och tar saker som de kommer. Kanske är den rätte en av de saker som kommer. Eller inte. Lika bra att hoppa vidare i livets hage. Vad det gäller kärlek är jag definitivt tillbaka på ruta 1.
Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...
Hejsan sötnosar! Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare! Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med. Annar...
Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur! Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker. Denna sommar, ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | ||||
|