Varför bloggar du? skrev Skogshuldran till sina läsare i ett inlägg. Just den gången kommenterade jag inte, för så många läsare sade vad jag redan kände. Och jag behövde fundera.

Var inne på Grynets blogg idag och hon hade varit på bloggrunda. Hon inspirerade mig till att göra sammalunda, både bland egna bloggvänner och andras.

Så mycket man får med sig, som alltid. Det är helt otroligt!

Jag är den typen av person som kan gå in i något lite för mycket, kan helt enkelt hamna i det träsk som heter "för mycket internetanvändande". Bloggberoende, Youtubeberoende och dylikt. Speciellt vintertid och vid förkylning. ;-) Nu spelar jag inga dataspel, annars hade det säkert också kunnat bli lätt beroendeframkallande.

En av de första jag började kika in och kommentera hos var Kastrullapan och hennes inlägg var nog de första som gjorde mig beroende av bloggandets givande och tagande. :-) Och blogga är bra! Läs vad Nilla sade!

Jag började blogga eftersom jag egentligen skulle hållit bloggkurs. Den startade aldrig, eftersom det var för få anmälningar. 8-) Nåja, den kan i och för sig bli av i framtiden. Då är jag betydligt bättre rustad. Det har blivit, och blir säkert igen, lite privata bloggkurser i bekantskapskretsen, för det finns många som vill blogga. :-) Men vad skall jag säga till eventuella kursdeltagare?

Jo: bloggandet blir vad man gör det till.

Att jag fortfarande bloggar är för att jag mår bra av det. Jag får möjlighet att ge uttryck för det jag inte hinner prata med någon om. Jag lever själv och kan alltså inte plåga någon partner med mina utbrott gentemot världens orättvisor. ;-) Men på bloggen kan jag säga vad jag känner och de som vill kan läsa. Ingen är tvingad, vilket är precis som det skall vara.

I verkliga livet vet mina vänner och släktingar att jag är en ständigt bokslukande, historieintresserad singelkvinna med starka åsikter. Ändå har flera uttryckt förvåning över just graden av mitt engagemang, inte minst i politiska frågor. De flesta kommentarer i verkliga livet har varit positiva. De flesta. ;-)

Nåja, man är den man är och man kan ju inte pracka på sin omgivning hur mycket som helst. Det är givetvis ren omtanke från min sida. ;-) I bloggen kan man skriva det, och återigen får läsarna välja om de faktiskt vill läsa eller ej. Man är ändå så illa tvungen att vara sig själv i långa loppet.

Och där har vi en poäng: man måste blogga för sin egen skull. Inte för statistiken eller kommentarerna, även om det är en fullständigt förtrollande del av det hela! 8-)

För varje månad, varje besöksökning blir man (jag) en aning stoltare. Sedan skäms man - jag - en aning över att det känns så himla kul att besökare hittar hit av olika skäl. Ytterst, ytterst få kommenterar i det stora hela. Men de som gör det är desto mer rara för mig.

Att läsa andras bloggar är lite som att öppna en present som man inte visst att man önskade sig. Man får intryck som man inte väntat sig. Kanske ger jag tillbaka lite av det jag får, det är iallafall en av de saker som får mig att blogga.

 

Skogshuldran Titti

28 februari 2009 18:34

Intressanta tankar Katarina!
Och visst blir man positivt överraskad av alla som vill läsa det man skriver!
Det bidrar ju starkt till fortsatt skrivande, tillsammans med kommentarerna.

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 

Jag idag

1 mars 2009 11:40

Människor som tjatar om sin vikt är det absolut tristaste jag vet. Min blogg är platsen där jag kan skriva om allt sådant jag inte pratar om på kafferasterna på jobbet.
Att tråka ut helt okända människor drar jag mig däremot inte alls för!

http://tjockisensjunger.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...