På bilden syns en hoppöst dålig bild av en tavernaskylt från Pompeji, föreställande Fågel Fenix. På skylten stod "Phoenix Felix", vilket enligt mina skrala latinkunskaper bör betyda "Den lycklige fenixen". :-)

Alla bilder inifrån utställningen blev lika illa, ljuset var ogynnsamt mot alla de vackra, röda väggarna. Den röda, varma färgen kallas Pompejiröd, eftersom den varit ovanligt välbevarad i just Pompeji, även om färgen varit populär bland alla romare. Dess bevarande är tack vare de 6-7 meter pimpsten som begravde staden vid vulkanutbrottet. Denna röda färg symboliserade lycka och välgång; möjligen för en beundrande eftervärld, men knappast för de stackare som begravdes under den konserverande pimpstenen. ;-/

Det var dessutom trrrrrååångt på den guidade visningen kl 14.00 En dam gruffade över att de tog in så många på guidningarna, på sätt och vis hade hon rätt. Men när vi ändå talar logistik och är lite elaka: Damen var pensionär, likt två tredjedelar av alla besökare. Deras stöd för kulturen är givetvis ovärderlig, men de har ju hela veckan på sig att gå på utställning. >;-) Har också vissa möjligheter till det ibland, och utnyttjar det också. Men då får jag knata iväg själv, för då har ingen annan tid att gå med mig.

Men vilka föremål! Såg Pompejiutställningen i Malmö, tror det var 1991. Den var ju mycket stor och omfattande. Denna var mindre men hade en fin intensitet trots - eller kanske av - det trånga utrymmet. Romerskt myller!

Jag besökte Hässleholm med Den Hemsköna, vilket bestämts i somras. Hässlehoms Kulturhus är värt en extra resa, med eller utan Pompejiutställning! Förutom fast uställning och gästande utställning innehåller Kulturhuset även bibliotek, turisbyrå, biograf och kafé som förvandlats till ett eget litet Pompeji. :-)

Dagens historiska utställningar känns sällan dammiga, det är nästan så man saknar den gamla, träiga utställningsstilen ibland! ;-) Med varma färger och suggestiv belysning får dock föremålen en värdig inramning. Ingen som sett en gipsavgjutning av en de stackars människor och djur som drabbades av Vesuvius utbrott år 79 e.Kr (e.v.t), kan undgå att röras av deras öde.

Kan man sedan låta bli att inse hur otroligt välorganiserat Romarriket var och hur förbluffande modernt dessa människor levde - men ändå med enkla medel - samt hur trevligt chockerande  och pragmatisk deras livsinställning var, ja då är man tämligen fantasilös. ;-)

Föll själv i trans över en flyttbar spis: eldhärd undertill och en stor gryta över, allt i ett komplett stycke, förmodligen uthugget i sten. De flesta hus hade inte kök, eldfaran var för stor. De som ändå envisades med att elda och laga mat inomhus utan kök gjorde det med stor fara för sina egna och andras liv. Alla bröt mot reglerna, men lagens straff kunde vara hårt i åtminstone Rom. De flesta sökte sig då till tavernor som Den Lycklige Fenixen för att få umgår och äta samtidigt.

Där fanns även mosaik från en rikare villa. Den vackraste, i mitt tycke, var i takplafonden över en sidofontän. Guiden var själv väldigt förtjust i möbeldetaljerna i grönärgat brons, som även ställdes ut. De föremål av måltidssilver, som hittats år 2000 och som tydligen var en plundrargömma, visade på tjusiga attiraljer i moderna linjer, de kunde kommit från vilken butik som helst på Fina Gatan i dagens moderna samhälle.

Det var avancerad säkerhet överallt. Stod man för nära en avspärrning för länge, började det pipa ganska högt. Guiden själv var den som satte igång det mest. Man hoppade till varje gång, i rädsla för att själv ha satt igång det. Knepigt att hoppa åt sidan i den trängseln!

Guiden jämförde Pompeji med Hässleholm: en medelstor stad med vanliga människor. Jag har aldrig gjort några minnesvärda nedslag i Hässleholm förr, Den Hemsköna hade gått på gymnasiet där och även på den tiden kallades staden för "Hässlehåla". Tja, vilken mindre stad har inte öknamn? Min vän och medbloggare Anglinder visade en av stadens mer ovanliga finesser: Man kan kliva av tågen från båda hållen. Bara en så'n sak. :-)

För övrigt var centrala staden jättetrevlig med ett rikt och varierat shoppingutbud! Vill man bara besöka Kulturhuset så ligger detta så nära stationen att man aldrig behöver gå vilse, om man inte vill. Men gör gärna det! Besök Pompejiutställningen, men försök göra det en vardag eller avstå från guidningen på en lördag. ;-)

Jag brukar tjata om att man måste se till sammanhanget. Nu är ju bloggandet en trevligt, egoistisk hobby som gör en snarare till navelskådare istället för detektiv. Därför kan det behöva viftas flera ledtrådar framför ens näsa innan man inser vissa sammanhang.

Men när man börjar blanda in Tomelilla, då kan inte ens jag vara blind längre. ;-) Det är allt jag säger. Kanske är det någon som känner igen sig, kanske inte. Man måste tänka på bloggsekretessen. Kan bara säga att polletten trillade ner igår när jag åt kvällsmat, jag började storskratta och gick sedan och småskrockade belåtet resten av kvällen. :-D Tänk vad trög man kan vara! Tänk vad kul det är när man fattar! :-D :-D :-D Ja, nu skrattar jag igen!

Själv var jag i Tomelilla i torsdags, faktiskt. På Bo Ohlsson, köpte en sjal och en stavmixer. Tänka sig. ;-)

Nu går vi över till något mer sammanhängande, som ändå har ett grävande detektivelement över sig, för idag åker jag till Hässleholm och ser Pompejiutställningen. Det lär komma någon MMS-bloggning därifrån och eventuellt från Paradiset imorgon, om vädret är gynnsamt.

Hej hoppla! :-D

Den finns enligt läsarpanelen på Konditori Katarina! Givetvis! :-D

Imorgon är det dags på riktigt för kanelbullens dag! Med tanke på min omröstning lär det inte bara köpas och bakas bullar, det lär inhandlas och drickar många otroliga ton liter med mjölk! Grattis, mjölkbönder! ;-P Har fortfarande inte riktigt kommit över att så otroligt många vill ha mjölk till kanelbullen. ;-)

Berättade för en dansk kollega som arbetat flera år i USA att det är kanelbullens dag imorgon. Han skrattade rakt ut, men när han förstod att jag inte skojade med honom tyckte han att det var en riktigt bra idé, även om allt med marsipan verkar vara hans favorit.

Hur som helst! Mumsa på! :-9

Ja, nu kommer det upp igen. Jag är ensamstående kvinna utan barn. Frivilligt eller ofrivilligt? Har jag sällat mig till trenden "Barn - nej tack!" som City.se skriver om?

Ja, kanske. Två längre samboförhållanden när jag var mellan 21-35 år, hela tiden fullt medveten om: "Barn? Nej, inte nu." Varför?

Osäkerhet. Jag hade förlorat mina egna föräldrar och utgick inte från att egna barn skulle göra mig trygg. Tvärtom: vore inte risken större att jag gjorde dem otrygga på kuppen? Och var fanns mitt egenliga skyddsnät?

För vems skull skulle jag skaffa barnen? Ingen av mina dåvarande partners ville släppa på stoltheten och fråga "Varför?" förrän det var för sent. Är man inte två om det?

Skulle barn göra mig fullständig? Psykologisk grundkurs, veckotidningarnas tjat samt en dos postfeministisk och intellektuell diskussion påstod att man hittade trygghet och fullständighet inom sig. Sedan var man mogen, om man ville det.

"Tid med barn är lika mycket en fråga om kvalitét som kvantitet!" sade min ene sambo tidigt. Nix, sade jag redan då. Min generöst spenderade tid med älskade syskonbarn hade redan lärt mig något annat. En främling kan vara en kul främling, men är lika väl en främling.

"Att vara ensamstående med barn är lätt i Sverige." Jo, tjena. Vem tror egentligen på det? Jag hade en ofullständig utbildning, dåligt jobb och dålig rygg. För de som minns, så befann sig Sverige i en lågkonjunktur på nittiotalet med. Barn och ekonomi? Dålig ekvation. Beroende av kommunen? Dålig ekvation. Barn utan bra kontakt med sin pappa? Dålig ekvation.

"Svensk barnomsorg är bäst i världen." Självklart. Det finns ju inget liknande att jämföra med. Mitt i all frihetstänk, självständighet och emancipation där tankarna gick åt karriärhållet, så var jag faktiskt ett älskat sladdbarn med en hemmajobbande pappa och en hemmafru/hemmajobbande mamma. Förskolan vid 6 års ålder kom som en chock, vi bodde dessutom på landet. Jag hade tre lekkamrater i grannskapet, större barngrupper än så hade jag möjligen upplevt på barnkalas där man fick gå hem med godispåse och ballong. Inget sådant erbjöds regelmässigt på förskolan.

Barn med föräldrar hemma ute på landet = ovanlig unge. Ovanlig unge blir kärring mot strömmen och vill ge sina eventuella barn samma uppfostran och uppväxtmiljö. Mönsteranpassning till det svenska samhället? 0%. Det är givetvis inte bra, det tog tid att anpassa sig. Klart att man inte vill att ens eget barn skall ha det likadant.

Ändå finns tanken där om att föda barn barfota mitt ute i skogen, mitt i ett improviserat bullbak. Bulle som bulle. Nära och naturligt. Hej och hå, vad orealistiskt!

"Du har bara inte träffat rätt man!" säger någon. Eller också träffar jag rätt man hela tiden, det är helt enkelt miiiig som det är fel på.

Visst är barn ett bra sätt att komma ur denna ensamståendes ständiga fokus på mig, mig, mig. Problemet är bara att bloggen har varit mitt andningshål till att få bubbla ur mig om allt som händer mig, mig, mig. Det är inte så lätt att hinna göra det annars, där man har jobb som ständigt kräver att man skall lyssna, instruera och helst stoppa undan sig själv helt och hållet.

Dessutom träffade jag rätt man en gång. Men det är en annan historia.

"Men man kan ju ha barn ändå, helt själv." Jodå, tanken fanns där när jag var 17-18 år. Har blivit klokare sedan dess, tack och lov.

Så hur blir det? Tja, det börjar bli lite sent. Min mamma födde mig sent i livet, pappa var ännu äldre. De var fantastiska människor, synd att de inte fanns i närheten länge nog för att lära känna den människa jag är idag. Fast vem hade jag varit om de levt? Kanske deras mamma. Eller en bullbakande galen dam i skogen med en massa vilda barn, vem vet? ;-)

Saknad? Nej, man anpassar sig. Så är det bara. Helt klart har man kul och är fri. Helt klart smyger man till sig en glimt av familjedimensionen ibland. Det får bli som det blir i framtiden.

Svår olycka mellan buss och personbil utanför Veberöd ikväll, en bekant var på bussen och chockades. Personbilsföraren omkom. :´-(

Har underligt nog diskuterat svåra bilolyckor i två olika sällskap idag och stor förstämning lade sig över diskussionen i båda fallen. Så händer detta.

Ta det lite lugnare därute... Vi hinner. Det är inte värt att dö på kuppen.

Det blev dagens lunch! Åt det på Hamngatan i Ystad, den var god! Särskilt moset, sillfiléerna kunde gott legat på järnet liiiite längre. :-) Det var en stor portion, och jag fick över. Frågade snällt om de hade emballage, så jag kunde ta med det som blev över. Jodå, inga problem! Heder och tack för sådan service!

Vi åt alltid stekt sill på tisdagarna, när jag var barn. Den lokala ICA-affären fick in nyfångad sill på tisdagsmorgonen som såldes orensad för 2 kr/kilot, max 2 kg per hushåll. Ja, det var billigt, även på 70-talet. Vet inte hur ofta jag vandrade hem med nyinköpt sill i näven. Mamma, som var Husmanskostens Gudinna - hon hade arbetat med matlagning i många år - lagade stekt sill så det osade och lärde de andra, betydligt yngre mammorna i kvarteret att göra detsamma.

Hur kom det sig då att så många ungar i kvarteret gillade stekt sill? De hade smakat hemma hos oss. ;-) De förvånade barnen tittade storögt på medan mamma rensade, panerade och stekte. När de fick provsmaka en sådan barbarisk anrättning, kunde de helt enkelt inte stå emot. Och alla mammor tog efter!

Mamma var en fena ;-) på att välja ut mjälla, fina sillar. Hon rensade dem väl och hade dill emellan. Lite kryddning i paneringen. Vi hade inte alltid mos till, det blev ofta kokt potatis som vi gaffelmosade och hällde en skvätt kaffegrädde över, sedan saltade vi... Om ni tycker det låter konstigt, så skall jag berätta till Halloween hur vi åt blodkorv. ;-) Vi hade ett berg med rårivna morötter till sillen och potatisen, så vi var inte helt onyttiga.

Ett gott potatismos med lingon till är också toppen. Men mosen skall vara fluffig och välsmakande. Riven muskotnöt! Lite salt och vitpeppar. Själv föredrar jag en klick smör i, inte skirat smör som hälls över. Lite är ibland lagom. 8-)

Nu skall jag värma och äta resterna från lunchen. Mums! :-9

...lite regn och växlande molnighet, som omväxling? Men här nere är det fortfarande meterologisk sommar: medeltemperaturen per dygn är fortfarande över 10 grader. Bara en sådan sak!

Pannkakor till kvällsmat, varvat med jordgubbssylt och visp(e)grädde. Vilket lyxmonster man är! Så ska' de va' po lanned**.

Snart kommer väninnans stora tös hem från fotbollen. Kall, våt och lerig kanske? Tufft folk, fotbollsspelare i de lägre divisionerna. Något för Malmö FF att se fram emot. >;-) Mwahahahahaha. Pannkaka är ordet! 

*pannkaka

**Så skall det vara på landet.