Man kan ju inte tiga om världsekonomin i all evighet. Har dock börjat märka en liten trend i nyhetsflödet. Kvinnor i min ålder, och i vissa fall säkert i samma situation som jag, frågar varandra skrattande om de förlorat många tusentals kronor de senaste dagarna? Nej knappast, svarar de flesta. Har man inget, förlorar man inget.

Samma här!

Nu kan man inte gå omkring och vara så naiv att man tror att man inte skall drabbas. Jobb, boende - allt kommer att påverka alla!

Men varför?

Hörde imorse på radion något som jag länge väntat på: man har börjat med universitetsutbildningar i ekonomisk psykologi! Just det. Så här sade de på radion imorse:

Fler och fler ekonomer börjar nu intressera sig för de psykologiska

faktorerna bakom den finansiella marknaden. Det menar professor

Henry Montgomery som undervisar i ekonomisk psykologi på

Stockholms universitet.

Ofta finns det psykologiska faktorer som man inte är medveten om

bakom olika finansiella beslut säger Henry Montgomery till Ekot.

Den senaste tiden har frågorna varit många om hur finansbranschen

verkar agera irrationellt. Henry Montgomery hävdar att det snarare

är tvärtom.

Här berättar sr.se tyvärr inte fortsättningen, som de sade på radio: det är just rationaliteten i de finansiella besluten som orsakar krisen. Om flera finansanalytiker säljer, orsakas ras. Då säljer ännu fler finansanalytiker. Vi vanliga, desperata hänger på i ren panik. Ras, ras, ras!

Hur kan man vara omedveten om detta?

Jaja, men vad händer nu då? Jag läste en bra krönika om detta i gårdagens City.se, skriven av Frida Boisen! Skrattade gott åt detta:

Och de där pensionsfonderna som i vanliga fall bara går halvruttet

har nu rasat så dramatiskt att jag snart är skyldig på dem. Bara

väntar på att någon pensionsfondsindrivare ska komma och knacka

på min dörr och kräva 100 000 av mig, istället för att man skulle få

se något plustecken efter siffrorna på avin.

Skulle inte förvåna mig! Den dagen det händer, smäller jag igen dörren, för de får ändå inget - man kan inte punga upp med något som inte finns. Bär ut mig, spärra in mig om ni vill! Slöseri med tid och pengar, kan jag berätta. 8-)

Frida Boisen spådde vidare om ett ännu större uppsving för ekologiskt leverne, ingen kommer ändå ha råd med att köra bil. Vi kommer dessutom äntligen ha tid att njuta av livet och odla våra nära relationer, för det finns inga pengar att jaga efter. Önskar att allt det vore delvis rätt, men jag tror ärligt talat inte att det blir så illa finansiellt - eller bra ur human synvinkel.

Men slutklämmen är bra:

Världen håller andan. Ordet finanskris ekar kallt genom landets

korridorer och kaféer. Framkallar rysningar, puls och kallsvett.

Men du. Bara en bra sak till – märkte du hur mysigt, skönt och

fantastiskt det är att kramas och prata med de du gillar mest –

utan att det kostar ett öre. Diagnos: Vi är sjuka. Som måste bli

rejält skrämda. Och snudd på ruinerade, för att vilja leva friskt.

Och börja gilla det vi faktiskt har.

Tack, Frida! :-)

Kunde inte låta bli att cykla förbi två av de fastigheter som drabbades av anlagda bränder igår morse. Den nerbrunna villan, där elden för övrigt flammade upp igen inatt, trots intensivt rivningsarbete, låg inte längs min väg. Det känns bara bra, för det är enormt obehagligt att se resultaten av det skedda. På Stringbergs väg syns ett utbränt garage. Här rökskadades två personer. :-(

Göran Fransson, överläkare vid Rättspsykiatriska Regionklinken i Sundsvall, säger detta om i Skånska Dagbladet pyromani:

- Det finns ytterst få pyromaner i Sverige. Under mina 25 år i

yrket har jag bara träffat på tre stycken, säger Göran Fransson.
En pyroman kännetecknas av att han känner lust och fascination

inför allt som har med eld att göra, ungefär som en sexuell

läggning. När det väl börjat brinna känner pyromanen lättnad

och tillfredsställelse, men snart väcks driften till liv igen.
– Drivs man i stället av hämndbegär, ilska och hat eller

ekonomiska intressen är man ingen pyroman.

Pyromaner är i stort sett omöjliga att bota.
– De tillhör en extremt svåråtkomlig grupp. Behandlingsresultaten

är mediokra för att inte säga obefintliga, säger Göran Fransson.
Han tycker att det är fel att döma någon till fängelse om man vet

att han kommer att tända eld igen när han friges, och att bränderna

kommer att hota andra människors säkerhet. Vistelse på

rättspsykiatrisk klinik där behandlingen aldrig biter är inte heller

någon bra lösning.

I stället borde Sverige prova modellen med "long stay facility",

anser Göran Fransson. En anläggning där den dömde får bo tills

vidare, med ett bra boende och en dräglig tillvaro – men ingen

behandling. Ett slags förvaring för att skydda samhällsmedborgarna,

alltså. Om nya behandlingsmetoder dyker upp kan inlåsningen

omprövas.

Det bästa alternativet idag, enligt en expert. Det finns ingen bot, bara human förvaring. Men är alternativet bättre? Det handlar ju inte om att skeppa någon till Guántanamo...