En engelskgrupp har nu börjat lära sig jämförelser. Long, longer, longest är enkelt nog, men nästa vecka skall de få något att bita i : good and bad. >;-)

Själv är jag på steg 2; bättre. Tack och lov! Det är bra med påminnelser om hur ont det kan göra, när man arbetar med att hjälpa andra! Men det är också väldigt bra att kunna gå lite mer normalt och slippa känna det som om man landar på en kniv vid varje steg. 8-/

Denna klinikdag har varit en lugn mängdmässigt, men trevligt intensiv innehållsmässigt. Färre på kliniken, men desto mer utmanande problem och tillfredsställande lösningar.

Man guidar en människa åt rätt håll och även om vägen kan vara lång, så händer det avgörande saker varje gång! En person kom ut, alldeles salig. Hade lagt ner god och fin tid på att få personen att känna sig trygg och välkommen. Sedan fick chefen göra sin "magi". Vilken glädje! Det går inte att förklara känslan man får när man gjort gott för någon annan. Man blir hög! :-D

En dag som denna fanns det dessutom tid att prata lugnt med var och en, låta ett samtal ta tid, se människor i ögonen - bekräfta och bli bekräftad själv på kuppen.

Brukar få höra att jag är glad, snäll och trevlig. Det är inte alls svårt när man bemöter människor som man själv vill bli bemött. Det ger ju så otroligt mycket tillbaka! Även om man går på känslomässiga minor emellanåt - mest för att de som mår dåligt inte kan ta till sig vänlighet - så är det värt det, varenda gång.