Nybakade kanelbullar doftar ju så ohyggligt frestande och ibland tillåter man sig att vara lättledd, som igår. Det är visserligen inte kanelbullens dag förrän den 4:e oktober, men det skulle inte bli många bullar gjorda om vi bara åt kanelbullar den dagen.

Träffade en bekant på tåget som fick smaka och vi kom in på vad som passar till kanelbullar. Mjölk, tyckte hon. Mjölk!?! Skall inte det obegripligt nog vara till fastlagsbullar?

Kaffe, ansåg jag, eller röd saft om man känner sig barnslig och sitter i en berså.

Konjak! ansåg en herre som avlyssnade oss. "Så man blir på kanelen, höhö!"

Så pratade jag med Österlenväninnan - jodå, mjölk! Varm, men helst kall! Sedan hade hon tusen andra bra förslag! Allt utom kaffe, så klart. Hennes äldsta flicka tycker inte ens om kanelbullar. Kanel som är så gott!! 8-)

Säg din mening i min omröstning, om du vill. :-)

Sydsvenskan skriver att amfetaminpreparat för ADHD borde skrivas ut till vart 20:e barn. Vart. Tjugonde. Barn. Du och du och du och du...

Tur att man inte är barn idag. Eller kanske inte. Eller vad vet jag.

Är det verkligen barnen det är fel på? Nej, jag menar inte föräldrarna!! Inte skolan heller!! Inte samhället, videovåldet, uppfostran, dataspel, socker, arv, miljö. Kanske en kombination, bara.

Om jag hade barn skulle jag rymma med dem till en öde ö. Tur att inte jag har barn.

Blir bara så sabla förtvivlad. :-( Inte farao kan amfetaminpreparat vara lösningen på "problemen man har med vart tjugonde barn." Inget fel på medicin! Om det är svartet, jättebra!

Men vem skall dessa barn passa för? Vilkas mallar skall de uppfylla?

Den Bildsköna med två söner kom till Ystad igår! Hennes pojkar är mina gudsöner! Skulle laddat upp en underbar bild här  med mer beskrivning av dagen - men tiden rusar ifrån mig på grund av datastrul!! Gaaah!

Mer kommer en annan dag! Den Bildsköna skall dock så länge ha all heder av den nya presentationsbilden hon har gjort till mig! Hon tog fotot från början och har sedan "lekt" med det, som hon kallar det. :-)

 ->

Tack, min vän!

Åker vikarietåg idag. Lyx!! Hatar nog Pågatågen innerst inne...

Dessa tåg är så vitt jag vet inte de "nya" tågen, utan lånetåg eftersom de gamla, räliga* Pågatågen inte räcker till för resandeunderlaget. Synd, jag hade gärna flyttat in i vikarietågen, så mysiga är de! Utrymme! Bara en så'n sak. Eluttag! Man blir ju lycklig! Bra bord! Bekväma!! Aaaaahhh.

Mera vikarietåg! :-)

*rälig=äcklig på skånska

Jag hamnade efter många om och men på en ny artikel av Ann Heberlein. Hon har planer på att lämna Svenska Kyrkan. Visst kan jag förstå henne, men jag tänker inte ge upp.

Ja, jag håller med om att kyrkan verkar krylla av ängsliga församlingsanställda som talar om att vi skall vara snälla mot varandra, samtidigt som allt fler församlingar verkar ha svåra problem med den inre gemenskapen och arbetsmiljön.

Oavsett. Man får inte vika undan för de svåra, djupa ämnena. Livet är svårt. Gud är svår. Gud är god. Hur når vi dit?

Jag har under 25 års tid varit med i kyrkokörer av och till, ibland i församlingar där jag inte ens bott. Man är alltid välkommen, verkligen välkommen! Men inte pratar man om Jesus vid kaffet. Inte för att man alltid vill. Men om man gör det, ja då blir det faktiskt lite pinsamt. Hade gärna inlett körövningarna med en liten bön. Det är för att hylla Gud som vi sjunger, inte lönt att påstå att det bara är för att dra folk - åtminstone de närmast sörjande - till kyrkan.

Personligen är jag motståndare till kyrkovalen, samtidigt som demokrati skall vara en självklarhet i kyrkan. Svår kombination. Kyrkan är tämligen nyskild från staten och har ännu inte hittat rätt i tillvaron, så är det efter alla skilsmässor.

Men Ann Heberlein sätter ord på mycket som jag känner igen, citat:

"När jag kommer till kyrkan vill jag be och bekänna. Jag vill få syndernas förlåtelse och jag vill ta emot nattvarden. Jag vill höra Guds ord förkunnas av en kunnig teolog som inte väjer för det som är svårt, som det där med korset, lidandet, ondskan, synden och döden. Allt det där som också finns i människans liv. Som är en oundviklig del i att vara människa.
Att vara människa är ju faktiskt att misslyckas ibland, att göra fel, att synda. Att möta ondskan. Att utsättas för lidande. Om inte kyrkan vågar tala om det, vem vågar då?
Jag vill också höra om kärleken, godheten, glädjen, nåden, barmhärtigheten och förlåtelsen. Det där som också finns i människors liv, då och då. Jag vill höra talas om det på allvar. På riktigt. Så att det känns. Inte något banalt Bamseprat om att vara snäll och kramas. Jag vill framför allt höra om Gud. Jag vill bli tagen på allvar, som en tänkande och kännande människa." 

Men det är alldeles för tidigt att ge upp!

Ostindiefararen gjorde stor succé i Ystad, över 10 000 besökare. Hon skulle avseglat igår kväll, men starka sydöstvindar rakt mot Ystad klämde in henne mot kajkanten. Men idag skulle hon definitivt avsegla! Jag hade turen att komma till Ystad just då. :-) Vid ettiden idag krävdes två lotsbåtar för att få ut henne; en drog och en knuffade på!  

Men sedan styrde hon iväg för egen maskin och avfyrade sin avskedssalut! Adjö och välkommen åter...

Vilken dag, vilken helg! :-D

Tack för alla gratulationer, tack för alla som kom till Jensens! Tack för fina presenter!! Tack för det kanonfina vädret! TACK!!! Tack Alex för det fina grattisinlägget. :-D

Tack, Jensens och vår speciella favoritservitris! Maten var perfekt igår och väl värd att vänta på. :-)  

Eftersom min födelsedag lyckades sammanfalla med Arkeologins Dag, vilket intresserar mig, var Storasystern och hennes Vackra Dotter så rara att de tog med mig till Uppåkra utanför Lund, där vi hörde och såg mycket intressanta saker!

Jag kan varmt rekommendera Uppåkrautställningen på Lunds Historiska Museum, allt du trott om museiutställningar kommer att förändras, precis som utgrävningarna i Uppåkra förändrade synen på senromersk järnålder. ;-)