Jag hamnade efter många om och men på en ny artikel av Ann Heberlein. Hon har planer på att lämna Svenska Kyrkan. Visst kan jag förstå henne, men jag tänker inte ge upp.

Ja, jag håller med om att kyrkan verkar krylla av ängsliga församlingsanställda som talar om att vi skall vara snälla mot varandra, samtidigt som allt fler församlingar verkar ha svåra problem med den inre gemenskapen och arbetsmiljön.

Oavsett. Man får inte vika undan för de svåra, djupa ämnena. Livet är svårt. Gud är svår. Gud är god. Hur når vi dit?

Jag har under 25 års tid varit med i kyrkokörer av och till, ibland i församlingar där jag inte ens bott. Man är alltid välkommen, verkligen välkommen! Men inte pratar man om Jesus vid kaffet. Inte för att man alltid vill. Men om man gör det, ja då blir det faktiskt lite pinsamt. Hade gärna inlett körövningarna med en liten bön. Det är för att hylla Gud som vi sjunger, inte lönt att påstå att det bara är för att dra folk - åtminstone de närmast sörjande - till kyrkan.

Personligen är jag motståndare till kyrkovalen, samtidigt som demokrati skall vara en självklarhet i kyrkan. Svår kombination. Kyrkan är tämligen nyskild från staten och har ännu inte hittat rätt i tillvaron, så är det efter alla skilsmässor.

Men Ann Heberlein sätter ord på mycket som jag känner igen, citat:

"När jag kommer till kyrkan vill jag be och bekänna. Jag vill få syndernas förlåtelse och jag vill ta emot nattvarden. Jag vill höra Guds ord förkunnas av en kunnig teolog som inte väjer för det som är svårt, som det där med korset, lidandet, ondskan, synden och döden. Allt det där som också finns i människans liv. Som är en oundviklig del i att vara människa.
Att vara människa är ju faktiskt att misslyckas ibland, att göra fel, att synda. Att möta ondskan. Att utsättas för lidande. Om inte kyrkan vågar tala om det, vem vågar då?
Jag vill också höra om kärleken, godheten, glädjen, nåden, barmhärtigheten och förlåtelsen. Det där som också finns i människors liv, då och då. Jag vill höra talas om det på allvar. På riktigt. Så att det känns. Inte något banalt Bamseprat om att vara snäll och kramas. Jag vill framför allt höra om Gud. Jag vill bli tagen på allvar, som en tänkande och kännande människa." 

Men det är alldeles för tidigt att ge upp!

Ostindiefararen gjorde stor succé i Ystad, över 10 000 besökare. Hon skulle avseglat igår kväll, men starka sydöstvindar rakt mot Ystad klämde in henne mot kajkanten. Men idag skulle hon definitivt avsegla! Jag hade turen att komma till Ystad just då. :-) Vid ettiden idag krävdes två lotsbåtar för att få ut henne; en drog och en knuffade på!  

Men sedan styrde hon iväg för egen maskin och avfyrade sin avskedssalut! Adjö och välkommen åter...

Vilken dag, vilken helg! :-D

Tack för alla gratulationer, tack för alla som kom till Jensens! Tack för fina presenter!! Tack för det kanonfina vädret! TACK!!! Tack Alex för det fina grattisinlägget. :-D

Tack, Jensens och vår speciella favoritservitris! Maten var perfekt igår och väl värd att vänta på. :-)  

Eftersom min födelsedag lyckades sammanfalla med Arkeologins Dag, vilket intresserar mig, var Storasystern och hennes Vackra Dotter så rara att de tog med mig till Uppåkra utanför Lund, där vi hörde och såg mycket intressanta saker!

Jag kan varmt rekommendera Uppåkrautställningen på Lunds Historiska Museum, allt du trott om museiutställningar kommer att förändras, precis som utgrävningarna i Uppåkra förändrade synen på senromersk järnålder. ;-)