Direktlänk till inlägg 1 september 2008
Jag hamnade efter många om och men på en ny artikel av Ann Heberlein. Hon har planer på att lämna Svenska Kyrkan. Visst kan jag förstå henne, men jag tänker inte ge upp.
Ja, jag håller med om att kyrkan verkar krylla av ängsliga församlingsanställda som talar om att vi skall vara snälla mot varandra, samtidigt som allt fler församlingar verkar ha svåra problem med den inre gemenskapen och arbetsmiljön.
Oavsett. Man får inte vika undan för de svåra, djupa ämnena. Livet är svårt. Gud är svår. Gud är god. Hur når vi dit?
Jag har under 25 års tid varit med i kyrkokörer av och till, ibland i församlingar där jag inte ens bott. Man är alltid välkommen, verkligen välkommen! Men inte pratar man om Jesus vid kaffet. Inte för att man alltid vill. Men om man gör det, ja då blir det faktiskt lite pinsamt. Hade gärna inlett körövningarna med en liten bön. Det är för att hylla Gud som vi sjunger, inte lönt att påstå att det bara är för att dra folk - åtminstone de närmast sörjande - till kyrkan.
Personligen är jag motståndare till kyrkovalen, samtidigt som demokrati skall vara en självklarhet i kyrkan. Svår kombination. Kyrkan är tämligen nyskild från staten och har ännu inte hittat rätt i tillvaron, så är det efter alla skilsmässor.
Men Ann Heberlein sätter ord på mycket som jag känner igen, citat:
"När jag kommer till kyrkan vill jag be och bekänna. Jag vill få syndernas förlåtelse och jag vill ta emot nattvarden. Jag vill höra Guds ord förkunnas av en kunnig teolog som inte väjer för det som är svårt, som det där med korset, lidandet, ondskan, synden och döden. Allt det där som också finns i människans liv. Som är en oundviklig del i att vara människa.
Att vara människa är ju faktiskt att misslyckas ibland, att göra fel, att synda. Att möta ondskan. Att utsättas för lidande. Om inte kyrkan vågar tala om det, vem vågar då?
Jag vill också höra om kärleken, godheten, glädjen, nåden, barmhärtigheten och förlåtelsen. Det där som också finns i människors liv, då och då. Jag vill höra talas om det på allvar. På riktigt. Så att det känns. Inte något banalt Bamseprat om att vara snäll och kramas. Jag vill framför allt höra om Gud. Jag vill bli tagen på allvar, som en tänkande och kännande människa."
Men det är alldeles för tidigt att ge upp!
Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...
Hejsan sötnosar! Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare! Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med. Annar...
Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur! Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker. Denna sommar, ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|