Allting smakar konstigt när man är förkyld. Allt starkt smakar pepparrot, som jag inte tycker om. Allt gott smakar illa. Ofrivillig fasta blir resultatet. Inte någon lyckad metod till god hälsa. ;-/

När man håller sig hemma för att skona omvärlden från sina elaka baciller, tänker man lite på detta med närhet. Hur hälsar vi på varandra?

Snodde detta från en artikel i Sydsvenskan:

• Bugning är vanligt i Japan, Taiwan och Hongkong. Är att förminska sig själv. Göran Perssons bugningar har kommenterats av utländska medier.
• Eskimåpuss. Förr hälsade inuiter genom att andas in vid den andras kind.
• Tibetaner sträcker fram armarna med handflatorna uppåt och bugar. För att visa underdånighet kan de även sticka ut tungan.
• Kindpuss är vanligt i Sydeuropa, Mellanöstern och Sydamerika. Börjar ofta med handslag och kindpuss vid höger kind. Antal gånger man pussas varierar. I Belgien, Holland och Schweiz pussas man 3 gånger, medan Portugal, Spanien och Egypten stannar vid 2 gånger och Chile och Argentina 1 gång. I Frankrike är det 1 till 4 pussar beroende på vilken region man befinner sig i. (*asgarv* Tänk om man börjar på fel kind!! Min kommentar ;-) )
• Handslag gäller i norra Europa, Australien, USA, Kina, Israel (dock inte alla kvinnliga ortodoxa judar), Singapore.
• Waihälsning där man för ihop handflatorna och bugar. Vanligt i Thailand, Indien och Laos.
• Maorier. Kvinnor kindkysser, medan män pressar näsorna mot varandra.
• Saudiarabien och Pakistan. Män tar i hand men bör inte hälsa eller röra vid en kvinna om de inte är släkt. Nära vänner av samma kön kan kramas. (Som i Sverige, nästan! Min kommentar.)
• Sydafrika. Här finns ett handslag som griper om den andra personens tumme.

Bloggkompisen Åke gjorde mig uppmärksam på att man är duktig på att ta i hand i östra Skåne, oavsett ålder. Det är lantluften. :-) Man hälsar också oftare på varandra på gatan, i affärer etc.

Hur gick det för er, bloggvänner som skulle börja hälsa på er omvärld? Springer folk för livet? Artikeln säger att man hälsar för att visa att man har fredliga avsikter och att svenskar är ökända för att vara dåliga på att hälsa på främmande människor.

Jag kramar gärna! Men inte någon som visar sig tveksam till det. Kindpussar ibland nära väninnor och släkt vid högtidliga tillfällen. Fast det kommer mer från mina år i Malmö och Lund, det är sant. Det är inte lika självklart på landsbygden.

Fick en oförglömlig kram av en man jag gillar och inte väntat mig en sådan manöver ifrån - och jag läääängtar efter att göra samma överraskande attack på den mannen, när tillfälle ges! ;-) Fast det är nog något annat. Är han och jag i vänskapszonen nu? Hmm.

Man spekulerar i hur tättbefolkade länder kunde bli så mer benägna till närhet. Men det är just den påtvingade närheten som avgör: man tvingas lära sig leva med folk inpå sig och det blir en kultur med hjärtliga hälsningar.

Så nu får vi upp till bevis i de tättboende, skandinaviska städerna också. Pussa på! ;-) Eller nä. Gör som ni vill. Ett "hej" räcker minsann långt. :-)