Jag trodde Storasystern skojade med mig när hon berättade om sommarkonserten hon hade läst om.

50 kronor???

Jodå, det stämde: Hyllningskonsert till Ted Gärestad med Janne Schaffer, Molly Sandén, Johan Boding, Jan Johansen och Alice Svensson samt Kapellmästare Peter Ljung, kör och orkestern Scandinavian Strings!

Plats: Ystads Marina vid småbåtshamnen, tisdagen den 28 juli kl. 20.00 Insläpp från kl. 18.00

Jag köpte biljetter igår på bankens kontor i Ystad - det finns fler! Ses vi där? Skånepågen? TjusigaEmma? Den Bildsköna och Matsambon? :-)

Klicka på krysset och lös det på nätet, du med! :-)

Ja, den är en gammal fin bourbonros, Honorine de Brabant. :-) Doftar som en karamellburk! Randig och grann!

Inifrån blomsterprakten! Nu kommer färger, skuggor och kontraster till sin rätt! :-)

Ja, som ni ser är jag inne och ändrar på både MMS-bloggningen och bilderna. Det roar inte mig att ha en massa sms- och mms-bloggningar som rubrik. ;-)

Och bilden är också redigerad. Jag är ingen vidare fotograf och mobilkameran är inget vidare, den heller. Jag är däremot inte så oäven med Photoshop, och även om viss säkert tycker det är fusk, så vill jag påpeka att bilden ovan visar hur Rosariet VERKLIGEN såg ut idag i den skarpa julisolen:

Färgexplosion, ljusexplosion, rosexplosion!

Rosariet ligger mitt i det som på Medeltiden var Ystads fransciskankloster, det är numera Ystads Museum.

Det var stenkastning mot polis i Rosengård i onsdags, ingen träffades men det var 10-12 personer som kastade. Sedan den 7 maj finns det polis på Herrgården i Rosengård hela tiden, det har varit oroligt och bråk mellan olika gäng. Nu har polisen gripit gängledare och enligt närpolisen var stenkastningen en hämnd. Gängen blir störda i sin verksamhet och deras organisation slås sönder.

Det händer saker på Herrgården, som varit i fokus så länge nu!

Newsec:s skandalfastighet är under mycket omfattande renovering. Newsec ville inte ordna tillfälligt boende till sina hyresgäster, men måste göra det iallafall. Deras snålhet har verkligen slagit emot dem själva!

Bränderna har, efter minskad uppmärksamhet, blivit mer och mer sällsynta.

De brottsliga gängens struktur börjar slås sönder. 

Och förhoppnigsvis öppnar snart en ny mötesplats för ungdomar i området; Tegelhuset.

Citat från City.se:

Nio miljoner har kommunstyrelsen avsatt för att göra
Herrgården tryggt. Förutom den nya mötesplatsen i
Tegelhuset ska idrottsföreningarna bli mer tillgängliga,
socialtjänsten ska få mer resurser och skolan ska få kurser
i aggressionshantering. Insatserna ska pågå fram till år
2011.

Slutcitat.

Just det, resurser. Här är ett längre citat från samma artikel, som berättar vad Tegelhuset vill göra.

Citat från City.se:

[...] det satsas på en långvarig verksamhet med kontinuitet.
Med i planeringsarbetet är också ett femtontal ungdomar.

- Det är engagerade ungdomar som vill visa en annan sida av
Rosengård. De för ungdomarnas röst, säger André Hounsounou
(ungdomskommunikatör i Rosengård).

Den nya mötesplatsen riktar sig till ungdomar mellan 16 och 25 år
och kommer driva öppen verksamhet.

- Här kommer bli ett café som kommer skötas av ungdomar med
stöd av vuxna. Vi kommer att ha läxhjälp med utbildade lärare,
dansklasser och sångpedagogik. Vi hoppas också på att så
småningom starta upp en webbtidning, berättar André
Hounsounou.

Mötesplatsen i Tegelhuset kommer även att erbjuda hjälp till
de som söker jobb och det kommer hållas förebildsseminarium.

Slutcitat.

Det är sådana saker som måste till. Man måste fånga upp dessa unga innan de hamnar fel i tillvaron!! Det är här och nu det gäller. Och vi behöver dessa unga! De är vår framtid!

Och det finns fungerande instanser i såväl Malmö som resten av Sverige. Bara de får resurser! Mindre tjafs, mer action! Jag tror på Sverige och de kunskaper som finns för att förebygga dessa problem. Låt dessa instanser få göra sitt jobb under ordentliga former!

Dessutom - dessa instanser fokuserar på, lyfter fram och förstärker det positiva. Det är då det händer saker - det är då människor mår bra!

Mer om Rosengård i min blogg.

Klockan var några få minuter över 6.00 när jag väntade på bussen. En lugn, ljum och vacker sommarmorgon med mycket lite trafik. Bakom mig var ett staket runt en villaträdgård med några låga granar, schersminer och andra buskar som ger en mysig undervegetation.

Oj, vad det prasslade! Ojojoj! Jodå, en ung liten igelkott på jakt efter frukost! Nosen bökade och grävde ivrigt under löven. Och plötsligt -

*KRAS* Jag antar att han/hon hittade något gott, kanske en knaprig skalbagge. Ett härligt smaskande följde innan det var dags för nytt bökande och *KRAS* igen följt av *smask smask smask*.

Jag flinade och grimaserade samtidigt. Tur man inte är igelkott och vill äta skalbaggar. ;-)

Läser på DN:s hemsida att det nyligen debatterats om vem Bo Balderson är eller var. Mycket tyder på att denne hemlige författare fortfarande lever - häromdagen lanserades "sanningen" att trubaduren Olle Adolphson var hemligheten bakom pseudonymen, men hans familj dementerade detta.

Enligt artikeln och Wikipedia skall hemligheten avslöjas efter Baldersons död. Flera inom politik och journalistik har pekats ut som Balderson, men en okänd adjunkt skriven på Irland, vars tvillingbror satt inne med faktaunderlag, verkar hittills vara den troligaste kandidaten.

Böckerna handlar om just en adjunkt och första boken utspelar sig på det glada 60-talet när Sverige blomstrade som mest. Adjunkten är ungkarl och bor i Stockholm, där han trivs med lugnet i sin lägenhet och det kulturella utbudet.

Men han har en svåger - Lilleman. Lilleman har ärvt en förmögenhet och bor mestadels på familjens skärgårdsö där han och adjunktens syster producerar en ansenlig mängd barn.

Adjunkten tycker att svågern är en dumbom. Svågern är dessutom statsråd, av en otrolig slump är denne förmögne man stadsråd för Socialdemokraterna. Med tiden blir han även minister. Själv vet Lilleman - svågern - det vill säga Stadsrådet - inte hur det hela gick till, mer än att det var blöta galoscher inblandade. Under perioden av borgerligt styre 1976-1982 lyckas stadsrådet på något märkligt sätt få plats i den borgerliga regeringen istället. Allt återberättat av adjunkten i raljerande och satirisk stil.

Adjunkten är väl medveten om att han förväntas komma på en längre sommarvistelse på stadsrådets ö under sommaren. Oftast skjuter han upp det så länge som det går. När han slutligen dyker upp, lyckas adjunkten och stadsrådet ofelbart snubbla över någon intressant mordgåta. Mordgåtor som det "dumma" stadsrådet nystar upp med en finurlighet som till och med gör adjunkten en smula ödmjuk. Lite som ett motsatt Holmes/Watson-samarbete, med andra ord.

En dåvarande ex-sambo och jag kom över första boken i serien av en slump i början på 90-talet. Sedan började vi snoka efter fler och beställde kopior från bibliotek från hela Sverige - det var nämligen inte lätt att komma över dem! Och komma över dem, det ville vi! De var underhållande och lite i Midsomer-stil, skulle man väl säga idag.

Har vi tur, då kommer det äntligen ut nyutgåvor. Snubblar du över en Bo Balderson någonstans - hugg den och läs den! :-)