Träffade en mamma med en sexårig dotter och en fyraårig son. Dottern var "duktig flicka" och hjälpte lillebror ta av sig sandalerna. Mamma tittade på sin duktiga hjälpreda och sin ordknappe son.

Och min inre feminist gick igång. Jag har en mycket bra bok som heter Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, skriven av Liza Marklund och Lotta Flygare. En av de studier som tas upp i den är varför pojkar i förskolan har betydligt sämre språk- och färdighetsutveckling än vad flickor i samma ålder har. En filmkamera i kapprummet gav personalen på ett dagis som undersöktes en hel del tankeställare.

Pojkarna grymtade fram vad de ville ha, och både personal och småflickor var "snälla och hjälpte de stackars pojkarna". De behövde inte ens säga vad det handlade om, flickorna var så förstående. Om flickorna bad om hjälp, sade personalen åt dem att "de var stora nog att kunna själva".

Pojkarna fick alltså inte tillfälle att utveckla språk och färdigheter inom påklädning. De behövde inte.

Fatta vilken otjänst mot både pojkar och flickor! Pojkarna var precis lika duktiga och kapabla! Bara lata - som vi alla är, om vi får chansen. Varken lathet, språkutveckling, förmågan att klä på sig etc har mycket med kön att göra. Förvisso har könen vissa skillnader, men inget som ger underlag för så stora skillnader som uppmättes.

Dessutom är många barn naturligt gränsöverskridande - det är samhällets dumheter som sätter normer för "typiskt manligt/kvinnligt". Det är uppmuntrande att se hur många yngre människor struntar i detta. Samma gäller barn, bara de får chansen.

Tillbaka till den ömma modern med dotter och son. Och min glappande käft som gick igång när jag tittade på pojken och sade:

"Oj! Nämen - kan du inte ta av skorna själv??"

Jodå, det kunde han. Och flickan sprang och lekte istället. Mamman blev generad och jag skämdes först. Men det FINNS säkert ett särskilt ställe i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. ;-) Och dit vill inte jag.

När de skulle gå, gnällde lillebror om hjälp med skorna, och storasyster sprang fram. Men mamma sade:

"Nej, du kan själv."

Och det kunde han. Lite valhänt, han hade inte gjort det på ett tag. Synd om honom, ju. ;-) Övning ger färdighet. Hjälp till självhjälp är bästa hjälpen.

Filmen som skulle haft premiär i november i fjol har äntligen Sverigepremiär på onsdag: Harry Potter och halvblodsprinsen. Warner Brothers' sköt fram premiären, det var för mycket andra filmer som konkurrerade i vintras. De sade att det inte var därför, men alla vet att Warner Brothers' ljuger. Warner Brothers' är dumma. Och temat på varenda Potter-film är mörkare än mörk.

HALLÅ!!! Det är barn det handlar om! Barn som har kul på världens bästa skola! Lyft fram det också, inte bara all mörk *angst*! *gruff gruff ilsken*

Så jag har inte riktigt glatt mig åt denna premiär, så som jag gjorde för ett år sedan. Men Kvasthilda börjar så smått få in mig på rätt spår. Både hon och jag läser om boken nu. Mugglarnas premiärminister har precis fått besök av Magiministern. Saker och ting ser inte bra ut, men Rowling lyckas som vanligt lätta upp stämningen med sin humor.

Jaja, jag skall säkert lyckas dra mig iväg till bion, jag också. Ser hellre på annonser för den filmen än de där hemska planscherna för Brüno-filmen som är i varenda busskur i Malmö. Den får mig att vilja sticka ut mina brüna ügon.

Det blev inte mycket alls. Enligt SMHI kan det bli några droppar ikväll, annars mest molnigt. Perfekt utflyktsväder, om man är ledig.

Läser i bloggarna och ser på nätet att det är ganska regnigt och mindre varmt i vårt långa land. Önskar vi kunde byta lite med varandra. ;-)

Det är väl nu södra Skåne kommer till sin rätt; varmt och soligt. Riktigt turistland. Härligt för lediga, mindre härligt för de som sitter inne.

Så jag skall väl inte klaga, trots att jag måste sitta inne, utan se till att njuta av dagens relativa svalka. Hux flux kommer egnet och stannar kanske i veckor, som en annan snyltgäst. ;-)