Läser på DN:s hemsida att det nyligen debatterats om vem Bo Balderson är eller var. Mycket tyder på att denne hemlige författare fortfarande lever - häromdagen lanserades "sanningen" att trubaduren Olle Adolphson var hemligheten bakom pseudonymen, men hans familj dementerade detta.

Enligt artikeln och Wikipedia skall hemligheten avslöjas efter Baldersons död. Flera inom politik och journalistik har pekats ut som Balderson, men en okänd adjunkt skriven på Irland, vars tvillingbror satt inne med faktaunderlag, verkar hittills vara den troligaste kandidaten.

Böckerna handlar om just en adjunkt och första boken utspelar sig på det glada 60-talet när Sverige blomstrade som mest. Adjunkten är ungkarl och bor i Stockholm, där han trivs med lugnet i sin lägenhet och det kulturella utbudet.

Men han har en svåger - Lilleman. Lilleman har ärvt en förmögenhet och bor mestadels på familjens skärgårdsö där han och adjunktens syster producerar en ansenlig mängd barn.

Adjunkten tycker att svågern är en dumbom. Svågern är dessutom statsråd, av en otrolig slump är denne förmögne man stadsråd för Socialdemokraterna. Med tiden blir han även minister. Själv vet Lilleman - svågern - det vill säga Stadsrådet - inte hur det hela gick till, mer än att det var blöta galoscher inblandade. Under perioden av borgerligt styre 1976-1982 lyckas stadsrådet på något märkligt sätt få plats i den borgerliga regeringen istället. Allt återberättat av adjunkten i raljerande och satirisk stil.

Adjunkten är väl medveten om att han förväntas komma på en längre sommarvistelse på stadsrådets ö under sommaren. Oftast skjuter han upp det så länge som det går. När han slutligen dyker upp, lyckas adjunkten och stadsrådet ofelbart snubbla över någon intressant mordgåta. Mordgåtor som det "dumma" stadsrådet nystar upp med en finurlighet som till och med gör adjunkten en smula ödmjuk. Lite som ett motsatt Holmes/Watson-samarbete, med andra ord.

En dåvarande ex-sambo och jag kom över första boken i serien av en slump i början på 90-talet. Sedan började vi snoka efter fler och beställde kopior från bibliotek från hela Sverige - det var nämligen inte lätt att komma över dem! Och komma över dem, det ville vi! De var underhållande och lite i Midsomer-stil, skulle man väl säga idag.

Har vi tur, då kommer det äntligen ut nyutgåvor. Snubblar du över en Bo Balderson någonstans - hugg den och läs den! :-)

Gick ut en runda på lunchen, man vill ju inte alltid vara inne. Svettigt direkt! Puh! Gräset är mer gulgrönt än gult. Plötsligt börjar det droppa på armarna. Är det inte lite väl hög luftfuktighet...?

Tittar upp och ser ett, säger ett, litet moln på himlen. Det droppar ytterst lite från det. Alltid nå't. :-) Känns nästan riktig skönt att komma in till fläkten igen. För övrigt har inte AC här, vi har TD. Tvärdrag.

Grattis, alla ni som heter så! På Rosa-dagen startar Österlens Rosfest! Förutom massor av rosor utlovas information av oerhört duktiga och entusiastiska roskännare - tro mig, jag vet. :-)

Föreningen Österlens Kulturhistoriska Rosor håller i rosfesten. ordförande är Mia Gröndahl, författare och journalist som medverkat till att kartlägga Österlens gamla rossorter.

Vaknade med vadkramp, usch. Det blev en lång och trevlig kväll igår, men förmodligen för mycket sittande på för hårda stolar. Kvällen var hur som helst väldigt skön!

Vi hamnade faktiskt på Lisas Skafferi, som Skånepågen gissade! (Eller menade du Lottas Restaurang?) Varsin av deras mumsiga pajer med sallad avåts på deras enkla bänkar med hamnutsikt. Därefter fortsatte vi kvällens aktiviteter och idag är man tröööööööööööött.

Lång dag idag, men snart kort fredag... *håller hårt i denna tröstande tanke*