Thérèse Bugnet heter denna skönhet. Gott doftar hon dessutom. Blommar nu i ett rosarium nära dig.

En väninna och hennes mor har just nu stora framgångar med en diet, här är länk.

Jag, precis som de, är normalt sett skeptiska. Men detta fungerar bra! De som står bakom imponerar också, kuren har studerats djupgående av Karolinska och Stephan Rössner samt används på sjukhuskliniker för övervikt. Jag är mycket noga med bakgrund, innehåll och resultat, vad det än gäller.

Låt mig säga detta: smal - javisst. Det finns en aspekt som heter utseende.

Men framför allt: hälsa. En kvinnas midjemått skall vara under 88 cm för att hjärtat skall må bar, det stämmer inte på mitt midjemått. Och, som väninnan sade: är man rejält överviktig så går det inte bara med vanlig "äta rätt, håll igen, motionera!" Det behövs ett tyngre artilleri.

Men inga galenskaper, ingen svält, inga vansinnigheter som gör problemet och kroppsuppfattningen ännu mer störd. En måltidsersättning måste fungera och man måste lyssna och få intryck från någon i samma situation. När hon dessutom berättade att hon mådde mycket bättre, var jag ännu mer intresserad. Jag trodde henne - detta syntes på henne!

Goda grillkvällar till trots -  det är sällan jag är inspirerad till matlagning och det är svårt med regelbundna måltider med mina jobb- och resetider, vilket är det näst viktigaste i de flesta dieter. Ett "skakpulver" som blir dryck kan verka futtigt. Men också oerhört skönt och enkelt! Fick smaka väninnans, det var GOTT! :-) Det känns som om jag är nästan redo för något i den vägen. Motivationen är det ABSOLUT viktigaste.

Jag skall tänka på saken. ;-)

Kvällsmålet på bild, drack ett glas rött, italienskt till det.

Grillade med klotgrill av känt märke med grillbricketter - fungerar jättebra! Tände en HEL timme innan. ;-) Ni vet vem ni är, vi har ju pratat om detta.

Det blev en färdigmarinerad köttbit, men lade därför mer krut på tillbehören. Tzatziki med egenodlad persilja och grönsallad med lite nyskördade rädisor.

Och huvudtillbehöret, som du gör medan grillen brinner ner till en fin glöd:

Salat Chaud du Pomme du Terre à la Primeure

[sal'a sjå dy påmm dy tärr alla primööör]

nypotatis, inte riktigt färdigkokt

två normalstora rödlökar

tio färska gröna sparrisskjälkar

pinjenötter efter behag

smör

salt

Skär rödlöken i åtta klyftor, fräs i smör i stekpanna. Skär sparrisen i tre delar och låt dem fräsa med, lite lätt. Salta lätt. Lägg på fat, ställ åt sidan så länge.

Fräs pinjenötterna i det varma järnet, låt dem få lite färg. Häll over rödlök och sparris.

Ny smörklick i järnet, i med potatisen och låt fräsa lite på mellanvärme. Salta lätt. Ge pantofflorna lite färg!

På med lök, sparris och pinjenötter, låt allt bli varmt. Ät och må bra!

Åter hos Vännerna på Landet. Vägen dit, från Byn till Gården, har jag vandrat i ösregn, snöstorm och, som idag, i obarmhärtig hetta. Öppen himmel runt de öppna fälten - men efter Nygårdsbacken vänder jag mig om och ser Byn ligga där som ett vykort, med kyrkan mitt i byn. Och i skogspartiet väntar svalkan.

Vid den gamla marknadsplatsen flinar Till Salu-skylten hånfullt. Hit skall man lockas till att bygga "en exklusiv hästgård" eller någon annat nytt böle. Men marknadsplatsen flinar hånfullt tillbaka. Än syns inga tecken på försäljning! Här har alltid funnits annat än hus, verkar det som: fotbollsplan (avsomnat fotbollslag), marknadsplats (avsomnad liten sommarmarknad med husdjursförsäljning) och vem vet vad som hände här innan dess...?

En bit bort finns en "plats med tradition", som Riksantikvarieämbetet kallar det. I en backe med skarp sväng har någon en gång dött. Till minne av den döde, som skydd mot det mörka, har man kastat en pinne mot platsen. Man måste blidka makterna och krafterna runt omkring. Men krafterna här är enbart goda mot de som vill väl.

På väg under ett helt liv. En pilgrimsvandring. Ett tillstånd av salighet.

Svenska Flaggans Dag firades med den Bildskönas familj; Matsambon och deras två söner A&L, som jag är Gudmor till. Stolt Gudmor. *sträcker på mig* Storebror A är 3½ år och Lillebror L är 6 månader.

Storebror längtade så! Den Bildsköna sade att han hade frågat efter mig hela morgonen. Gaaah! Sådant värmer mer än den varma junisolen. Och nu skulle här åkas karusell! Minsann, Storebror vågade åka alldeles själv! En stor pojke nu...

Ja, tidvis njöt vi av ett sådant lugn på tivoliområdet att vi hade en hel karusell för oss själv. Värsta superstjärnementaliteten. Men Di$neyland får vänta! ;-)

Lillebror var också belåten. Mestadels var han nöjd med att sitta och gurgla i vagnen, han sitter nästan själv nu. Ett enda stort leende när han ser Storebror roa sig!

Jag vet inga nöjdare gullungar än dessa. Jag vet att man blir partisk av kärlek, men jag kan inte påminna mig om ett enda utbrott eller sura miner. Tillfällig blyghet, hungergnäll - jovisst, minimalt. Men annars lyckliga leenden och en outtröttlig entusiasm från Storebror.

Jag önskar man hade hälften av den energin och entusiasmen! Själv blir man varm, trött, törstig, får ömma fötter... Man ligger i en betydligt större riskzon att förvandlas till en gnällig unge, vuxen som man är! Men det går över. Hur kan det annat, när vädret och sällskapet är så alltigenom underbart! :-) 

Redan från första stund observerade den Bildsköna, med sin alltid lika skarpa blicka, att ränderna på mina fötter överensstämde med ränderna på hennes fötter. Vi hade köpt likadana sandaler! :-D Detta har hänt oss förr, länge gick vi i exakt likadan gråa fleecejackor och trivdes, köpta var för sig och utan vetskap om den andras inköp. Även då gjorde den Bildsköna likhetsobservationen, den skarpingen. ;-)

Den Bildsköna - en kär vän, det märks nog - gillade mina lösnaglar. Eftersom det varit mycket fester och liknande på sistone, satsade jag på ett lösnagelkit: fransk manikyr med dekoration! Den Bildsköna undrade varför jag inte berättat detta i bloggen, så jag bifogar en bild längst ner på min högerhand. ;-)

Vi njöt av dagen, av munkar, våfflor, grillspett, sillmacka och glass - nästan alla. Den Bildsköna äter annat, jag är mycket imponerad! :-) Lillebror höll sig till välling.

Väl hemma hos dem igen njöt vi av lugnet, kvällssvalkan och det avlägsna ljudet av glada människor och levande musik. Kvällen blev vacker som en gradiens i Photoshop, som jag och den Bildsköna skulle sagt.

Min brorson tog studenten igår och då bjöd de bland annat på marängtårta med dajm. I min förre sambos familj var favoriten marängtårta med ananas.

De bästa av världar - rätt komponerat och kombinerat blir detta oemotståndligt och en riktig smakupplevelse!

Marängtårta med dajm/ananas

2 marängbottnar (säljs i paket)

3 dl vispad grädde

1 liten burk krossad ananas

2 dubbeldajm, grovkrossad i sina förpackningar

Blanda 1½ dl vispad grädde med ananas och 1½ dl vispad grädde med krossad dajm, spara lite dajm till garnering.

Lägg ananasgrädde på första marängbottnen. Lägg på andra marängbotten och täck med dajmgrädde. Garnera med dajmkross.

Ät snarast! Grädden blir torr och marängen smälter om man gör tårtan i förtid.

Denna veckan har de varit överallt, de nyblivna studenterna.

I morse hörde jag en intervju på P4, Radio Kristianstad, där de intervjuade några studenter. En i dubbel bemärkelse nykter flicka fick frågan om hon var jätteglad nu. Nej, det var blandade känslor. Va??? tyckte radiointervjuaren, som förväntat sig ett standardsvar.

Men flickan sade insiktsfullt att även om det var en glad dag, så var den även sorglig. Man skiljdes från sina vänner, gav sig ut på en osäker framtid - och mitt i allt ihop skulle man vara GLAD över det. I bakgrunden skrålade andra studenter enligt ett mer förväntat schema.

Men hon har rätt: man firar ett avsked.

Vi firar mycket i detta landet, men firade avsked fungerar bäst. Dopet; vi lämnar moderlivet. Skolavslutning, Konfirmation och Student, vi lämnar ett skolår eller tar ett avgörande steg framåt mot vuxenvärlden.

Doktorspromovering, man lämnar akademisk grundforskning och tar del i de riktigt invigdas och illustras skara.

Allt med varaktig succé! Allt för blott och bart vår egen skull eller möjligen för att knyta avtal med Gud.

Endast ett firade är tvärtom; en hälsning istället för avsked. En början, inte ett slut. Ett gemensamt firande med en annan människa. Bröllopet. Där ges inga varaktiga garantier. Snarare tvärtom. För många en början till slutet. (Ja, ibland är man cynisk. >;-) )

Så kanske borde man ställa till med kalas till skilsmässan istället? Det lär ju finnas så många lyckliga sådana. (Cynisk var det, ja!)

"Ditt Skånekort är avmagnetiserat."

Denna kommentar hörde jag fyra gånger på tre dagar. Fyra gånger under tre dagar gick jag in på Skånetrafikens kontor, visade upp mitt kort som skrek ut sitt avslöjande "do-do-do" och visade sitt snöpliga "ERROR" i stadsbussarnas kortmaskiner.

Hade jag lyckats få kort ur en rutten kortförsändelse? Hade samtliga Skånekort som prånglades ut till den oskyldiga massan drabbats av någon mystisk bugg? Räckte det med jordens dragningskraft för att kortet skulle få spader?

"Det kan bero på stadbussarnas kortläsare. De är gamla."

Men jag hade ju aldrig haft problemet förut.

"Har du ny handväska?"

Javisst, tycker du den är snygg?

"Nä. Magneten i låset förstör korten."

Åhå. Det var så enkelt. Nu stoppar jag Skånekortet med fodral i plånboken och sedan i väskan. För mina andra kort har minsann inte avmagnetiserats! Kanske fungerar de tunga femkronorna som skydd - de dras obönhörligen till väsklåsmagneten, en fatal attraktion som ger skydd och trygghet till den moderna världens bräckliga, livsnödvändiga plastbrickor... Cash IS king.