Jag läste två nya ordsammansättningar idag som väckte mitt intresse och min språknyfikenhet.

Förväntansvärde och Förväntansöverflöd.

Det första i en artikel om ett Internetbolag vars värde ökat med 74 000%. Oj. Förväntansvärdet var så högt. Aktier i ett nötskal med andra ord: om man med lite tur lyckas gissa vart alla hönsen springer, då vet man också vilket håll räven kommer springande ifrån.

Det andra var en artikel om e-postens skadeverkningar på våra arbetsplatser. Vi e-postar för mycket utan eftertanke och vill ha svar GENAST. Vi lider av förväntansöverflöd.

Förväntan är ett underbart ord och mycket passande så här års, precis efter både hägg och syrén. Men ingen mår givetvis bra av att få för mycket av det goda, ingen blir nöjd av att leva i ständig förväntan.

Men var ändå rädd om ordet, kära ordmakare. Förväntan är något positivt. :-)

Så var sjuksköterske strejken slut och besvikelsen är stor. Med rätta!

Är dock inte förvånad, få strejker har uppnått målen under min livstid.

Vi får väl se hur det blir med den svenska vården, det står verkligen och vägen nu: vård för alla i tid eller... något annat.

Tror säkert att de flesta svenska sjuksköterskorna stannar i Sverige, men tillräckligt många låter sig säkert lockas utomlands. Då står Sverige där, med för lite vårdpersonal och med skägget i brevlådan. Varför? Dumsnålhet.

Jag skrev nyligen om Stieg Larsson (läs här) och länkade till en intressant artikel till Svenska Dagbladet.

Nu har hittat ett testamente. Från 1977. Läs mer om det i Metro. Där finns flera länkar till andra artiklar i samma ämne.

Till min förvåning länkande SVD tillbaka till min blogg, vilket gav en hel del oväntade besökare hit! (Tack för erfarenheten, den kommer väl till pass när jag ska hålla bloggkurs!)

De länkade även till andra blogginlägg. I ett inlägg ondgjorde sig en person väl häftigt över Larssons sambo sedan trettio år, Eva Gabrielsson.

Har du läst om Larssons död vet du varför de inte var gifta och vad detta fick för konsekvenser.

Bloggaren ifråga ansåg att Gabrielsson inte hade rätt till ett öre och att detta var vad Larsson ville. Miljonerna gick istället till fadern och brodern, som Larsson knappt haft kontakt med och knappt ens växt upp med.

Vidare ansåg bloggaren att Larssons böcker var överskattade. Vilket slöseri med bloggutrymme! Jag är väl inte bättre som skriver ner min reaktion på detta, men hur som helst:

Trettio år med samma partner. Inget bröllop för hennes säkerhet. En efterlämnad kvinna som slåss som en lejoninna för att eftervärlden skulle veta sanningen om hennes hastigt avlidne partner. Är inte det kärlek?

Överskattade böcker eller inte: Larsson ville uppenbarligen något med sina böcker. Budskapet var knappast att hans sambo sedan trettio år inte betydde något för honom - tvärtom!

Själv har jag skrivit och bevittnat mitt testamente. Jag går inte och väntar på döden, men jag är realist.

I dagens Sydsvenska fanns svaret. Kenneth Branagh finns i korsningen Missunnavägen/Astrid Lindgrens Gata. I Ystad, alltså. :-)

Länk till artikel fanns ej. :-(