Plusgrader igen. Men mössan har åkt på o mössan förblir på. Ute, iallafall.

Det tar emot lite att blogga nu. Inser att sådant kommer och går. Det är mörkt och kallt. Haft mycket att göra. Och allt kan man inte blogga om. Allt är inte kul alltid. Man är inte alltid en flygande Glada.

Men själv har jag det ändå bra. Lever i en sund och trivsam relation med bara mig själv och har mina vänner. Funderar givetvis på hur det skulle vara på att leva i en relation igen och irriteras över att jag har så svårt att fastna för någon, nu för tiden.

Men är man fast, så är man. Ibland är det inte så bra. Ibland, allt för sällan, är det en glimt av paradiset. Hur håller man den glimten kvar? Eller åtminstone den harmoni som det skänker?

Många omkring mig har det på olika sätt jobbigt med sina relationer och jag är glad över att finnas där för dem. Ibland gör det ont inom mig.

Ofta sörjer jag över deras bekymmer. Det kan låta dumt: det är ju först och främst DEM det handlar om. Och de skall göra sina val - absolut! Men deras val är så tuffa ibland, för dem själva. Lika ofta HAR de inget val utan får finna sig i ett hårt öde. De mår inte bra och det gör ont att se det.

Man känner ju igen sig. Alla hamnar vi där någon gång. Det var en gång mycket svårt för mig att se mina egna brister i den situationen och inse vad som borde vara det bästa beslutet. Och ni kan var 100% säkra på att jag inte var benägen till att lyssna om någon kom med ett välmenande råd. Kan själv! Har bestämt mig!

Där kan man lätt hamna igen. Är där säkert också, på sätt och vis. Vet att det finns saker att ändra på och jobbar faktiskt med det. En del saker tar tid och det skall det ju också få göra, även om man tappar tålamodet ibland. Man kommer fram till något bättre till sist.

Och så är det ju för alla andra också. De jobbar på det, men vägen dit är svår ibland - för dem och för de runt omkring som bryr sig.

Så jag får väl försöka var filosofisk och se det som en del av även MIN utveckling: även om jag trivs med mitt liv, så kan man inte undgå att beröras av andras, vilket ju är tur. Ibland gläds man med sina nära och kära, ibland sörjer man med dem.