Okej, man får acceptera. Men alla de fina inläggen, var är de nu? Vilse i cyberrymden? Du finns ju kvar, högst verklig. Du hälsar ju till och med på! :-) Men det du skrev, det du tänkte... Som en amputation. För mig, iallafall.

Men bloggande skall inte vara tvång. Hoppas bara det är okej att jag sörjer lite...?