Hörde häromdagen att jag blivit ett mildare irritationsmoment hos bekantas bekanta. Det är inte första gången. Jag kan till och med förstå att de är upprörda. Tar inte ens illa upp.

Bloggen är underbar, här luftar jag mina åsikter. Jag håller ibland inne med dem bland allmänheten; inte för att jag inte står för dem, utan av artighet. Men ibland säger man ett och annat, det måste man. Och det blir givetvis en viss kontrast.

Denna gången gällde det homosexualitet. Det är mycket på tapeten nu. Jag känner homosexuella. Jag är troende. Skulle jag ogilla homosexuella? Det skulle vara som att ogilla något annat som finns och existerar på vår värld som tillför något gott.

De monoteistiska religionerna (Judendom, Kristendom, Islam) har alltid varit så olyckligt insnöade på betydelsen av att sätta barn till världen, trots att de menar att det är en god sak att ta hand om föräldralösa, vilket många homosexuella vill.

Kristendomens fördömande av homosexualitet bottnar dels i detta, dels att de såg som ett hot mot äktenskapet och dess reproduktion och dels i hur romarna utnyttjade sina pojkslavar sexuellt. Fördomen om den homosexuelle pedofilen härstammar mycket från detta. Men romarna hade en HELT annan moral än vi har. Den kristna moralen, som vi trots allt grundar vår nuvarande moral på, var något alldeles nytt på den tiden.

Och allting förändras, även om människan utvecklingsmässigt är likadan som hon var på äldre stenåldern.

Vad det gäller könsneutrala äktenskap ser jag det närmast som en formalitet: vad väntar vi på? Som jag skrev i ett annat inlägg: denna sten är sedan länge i rullning. Kan här tillägga att denna sten rullar ner för en mycket brant bergsvägg. :-)

Reta sig på dem? Varför i allsin da'r då? Vad det gäller behovet att synas utåt, som på till exempel Pridefestivaler: utan en så utåtriktad riksbög som Jonas Gardell hade vi fortfarande varit långt efter i Sverige vad det gäller hbt-frågor. Tack vare honom och flera andra homosexuella som vågat visa vad de står för, ligger Sverige i täten. Hjulet måste kanske inte hela tiden nyuppfinnas, men det måste påminna om sin exsistens. Mycket som vi tar för givet, demokrati till exempel, går människor fortfarande i döden för.

Att stå vem man är och förblir alltid viktigt.

Vad är kärlek? Kan vi välja vem vi blir kära i? NEJ. Hade det bara varit så enkelt... Man vet av erfarenhet. Att känna kärlek till motsatt eller samma kön har lika stor betydelse, lika stort värde. Den homosexuella relationen är lika mycket värd som den heterosexuella relationen.

Skulle någon komma på idén att säga att en ros är mer värd än en annan? Vi kan alla ha olika favoriter, men en ros är och förblir en ros.

 

mj

6 november 2008 21:04

Mycket bra skrivet!

http://mj.bloggagratis.se

 

kastrullis

6 november 2008 21:19

Så sant. Så vackert. Så rätt. Och vem kan döma kärleken? Vem har rätt att värdera den?//U

http://kastrullapan

 

Åke J

7 november 2008 13:00

Viken härlig debatt det blev.
Kör hårt Kattis, jag är med dig.

 

GladaKatarina

7 november 2008 16:15

Tack, vänner! Vi är nog egentligen ganska ense om detta. :-)

 

Anglinder, förstås!

7 november 2008 23:01

Förlåt en aningen obstinat motfråga!! Har du aldrig hört talas om klonade blommor?

http://metrobloggen.se/anglinder

 

Katta

8 november 2008 00:00

Ja, håller helt med dig *applåderar" Jag blir fortfarande lika förvånad när jag träffar de som fördömer.

http://katta.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...