Sova länge, äta frukost länge. Avstängd mobil, lugn och ro.

Första arbetsveckan efter semestern är avklarad. Starten var som en tidvattensvåg, vilket jag hade väntat mig. Men det händer positiva saker! Och det skrämmer mig lite att jag verkligen gillar att vara tillbaka, jag är helt enkelt en sådan person som gillar mixen av arbete/ledighet. Utan arbete njuter jag inte fullt utnav ledighet. Utan ledighet njuter jag inte av arbetet.

Inne på Elisabeths blogg läste jag att en vän till henne skrivit hennes födelsedagsålder i latin. Elisabeth fyllde LV.

L=50. V=5.

L är ett halvt C. C=100 av latinets centum, som betyder just 100. (Centimeter osv)

V är ett halvt X. X=10. Det finns många teorier varför X är 10 på latin, vi nöjer oss med det idag.

Och jag har fyllt 40. Då skriver man på latin "10 innan 50" för att göra det smidigare.

10 innan 50 på latin. Kan ni gissa vad det blir?

XL. Just det. XL=40. Tur man har självironi när det är så passande. ;-)

Diverse bloggvänner anser sig inkapabla till att knacka lite html-kod. Trams! Tro mig.
:-) Bloggvännen Ann-Louise föreslår att jag håller kurs  - lysande idé!

Med tanke på att Ann-Louise minskat 6 kg på 5 veckor (Kanonbra jobbat!) och funderar på att lansera en viktminskningsmetod baserad på sunt förnuft, är det definitivt läge för ett byte. Html-kurs mot kurs i hur en medsyster i ålder XL blir lite mindre XL i omfång...

Annars är jag kanske på lite rätt väg, för jag äter väldigt lite men regelbundet. Blev smått desperat vid tanken på att inte kunna gå - inte få motion - inte kunna hålla den vikt jag har. Så matintaget är nu litet, jag märker att jag blir mätt nästan genast, ibland redan i början av måltider. Det måste vara bra. *bestämmer*

Därför var det en stor lättnad när chefen med sina magiska händer (kiropraktor) kunde göra en avancerad vridning på foten som gjorde nytta! Troligen var foten för svullen innan semestern. Och knät var rejält låst igen - han fick mer eller mindre in och gräva i knävecket. Tro mig, det är ingen rolig utgrävning och han blev helt svettig på kuppen. Och jag hojtade, för det är obehagligt när han drar i musklerna där. Men sablar - det är effektfullt! Nu blir det inga mer kryckor, som jag i och för sig har kunnat trappa ner rejält på. Dessutom gav de mig låsningar i nacke och axlar, jag hade en vansinning huvudvärk som inte gjorde mig särskilt väl till mods. När även det var fixat, blev jag som en snäll kissekatt igen, det stingsliga lejonet kunde gå och lägga sig.

Men jag kan gå normalt igen, tack och lov! Fast överansträngningar får inte förekomma. Har fått förslag på att gå ut och dansa, bowla och allt möjligt från goda vänner. Kul saker som jag visserligen inte är något ess på, men det brukar roa andra när jag försöker mig på det. Men jag får tacka nej, vill verkligen inte riskera något.

Blev däremot tvungen att lämna in cykeln på lagning i veckan, stackars La Paloma! Nu var det dags att byta däck, och det är jag glad för. Bakdäcket har känts knepigt ett tag. Och cykla går bra! Så jag unnade mig en lång cykeltur i går eftermiddag! Det var härligt! :-)

Ystad var som vanligt fullt av färg. Färg är bra, färg piggar upp. Glada kulörer på husen, senblommande rosor och höstblomster. Några få tecken på att löven börjar skifta färg, men ytterst sparsamt.

Så nu vaknar energierna till kreativa uttryck. Text, bild och mycket annat. Hösten är min favoritårstid. Känner mig taggad för skapande och för att lära andra ta del av det som jag tycker är det absolut roligaste som finns. Jag känner tacksamhet. Jag läste och påmindes om något som jag läst tidigare: om man hittar (tillbaka till) sitt mest passionerade intresse och ger sig hän denna passion, då mår man bra. Det höjer immunförsvaret och ger en stor, inre tillfredsställelse.

Enya får stå för slutklämmen.