Det sägs fortfarande så mycket dumt om feminism av såväl män som kvinnor. Må så vara.

Hädanefter kommer jag inte diskutera med någon anti-feminist, lite-anti-feminist eller bara-när-det-passar-mig-feminist utan att de har läst denna bok:

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra skriven av Liza Marklund och Lotta Snickare. Klicka på boktiteln så kan ni läsa mer om boken samt recensioner av den. Finns i alla välsorterade pocketboklådor.

En recensent anser att boken borde vara obligatorisk i skolan, en annan för alla män, en tredje för alla döttrar.

Jag säger bara detta: den är så in i bövelen angelägen.

Det är mitt på dagen och rådjuren skäller som besatta. Jag har hittat ett humlebo! Rara små djur. :-)

Har funderat på Åkes kommentar om stress och Skåne. Har en del tankar om ämnet som behöver formuleras. Hmm... Återkommer. :-)

Matfestivalen ser lockande ut, särskilt all fudge. Smak: socker. Gott: nä. Titta räcker.

Känner att jag får förtydliga min åsikt om detta med av- och påstigning.

Stress för att komma ombord och få sittplats är det säkert. Känner likadant men sitter garanterat ändå 99 gånger av 100 på en bra plats och går på i lugn och ro, utan att söla i onödan. Men!

Tycker att det sunda förnuftet säger: man flankerar utgångarna och ger fri väg åt avstigande - sedan går man på! Resultat: avstigande kommer av så fort som möjligt, påstigande kommer på så fort som möjligt. Till allas nytta.

Nu blir det alltmer vanligt att folk står rakt framför dörrarna och de avstigande får vränga sig igenom en smal passage. Vuxna, barn, barnvagnar, ryggsäckar, resväskor på hjul, husdjur, cyklar... Under tiden tränger sig folk på tåget med egna attiraljer. Det blir inte bra!

Resa kollektivt är vackert! Ta med hela bohaget och hela släkten! Men använd förnuftet! Nu har vissa avgångar på "min" sträcka fått vagnförstärkning. Platserna räcker åt alla!

Skärpning! Basta! >;-)

Jag arbetar på en klinik som tar hand om ryggbesvär. Nu har jag ryggvärk. Ironi.

Men inte ovanligt. De flesta inom den världen vet vad det innebär att ha sådan smärta, vilket underlättar för hälsoprocessen.

Men anställdas ryggvärk är ren dumhet. Min dumhet, alltså. ;-) Fick ont, igorerade det. Fick mer ont, kröp till kors och tiggde behandling. Fick ont av behandlingen - vilket man nästan alltid får; ju längre man väntar, ju smärtsammare återställningsprocess.

Så här kommer en rapport, stå ut eller hoppa över:

Ländrygg: smärtan strålade runt vänster ljumske, men längre in. Behandling i "svanken", förmodligen några ländkotor som envisas med att bukta ut lite. Inte så bra. Igår: nästan obalans och svaghet i gåendet, brännande känsla i vänstra ljumsk/höftkuleområdet, snedhet i höger höft. Idag: Lite hugg i höger höft, annars helt bra.

Bröstrygg: Stick och stramhet mellan skulderbladen, djupt obehagligt, orsakar nästan illamående. Orkar knappt sitta rakt. Behandling med lätt manipulationstryck. Nu: viss obehagskänsla i stil med lätt träningsvärk, annars helt bra.

Nacke/axlar. Smärta. Pyton. Behandling: uppmjukning, sedan rejäl manipulation. Knak! Idag: så oerhört mycket bättre!

Humör och sömn betydligt bättre, faktiskt.

Tack, kollega! :-D