Ikväll är det fest på skeppet Helene i Ystads hamn. Med sång och musik! Jag har fixat några enkla sånghäften med sjömanslåtar. Mycket Evert Taube! Om folket känner för att sjunga... ;-) Det är lite blåsigt, så det blir nog en spännande kväll, trots att vi ligger för ankare. Storasystern skall också med. :-)

Äntligen är det din tur, gulle lillebror! Äntligen din första födelsedag!

Vi ses på söndag! Undrar om du säger "bob-bob" fortfarande? Undrar varför? Ålar du omkring eller har det hänt mera?

Blir du störtledsen när du ser mig? Det kan jag leva med. ;-) Vi brukar få det ganska kul ihop efter en liten stund. Bob-bob! :-D

Gudmor längtar... KRAAAM!!!

Nu är håret nyfärgat igen, tjolahopp! Så mörkbrunt det kan bli utan att vara svart. ;.) Trivs bäst så! Har inget emot gråa hår, men de är för ljusa för att jag skall trivas. Har ju aldrig varit blondin! :-D

Tänk att håret mår så bra av att färgas. Märkligt, jag trodde att det skulle vara tvärtom. Har inte färgat och tonat i mer än ett halvår, men det känns som om jag har fått ett helt nytt hår!

Mitt hår har alltid varit en black (ha!) om foten. Tvättas som mest varannan dag, annars straffas jag med elektriskt kraftfällt. Tvättas det en dag senare, förvandlas jag till Harry Potters hat-lärare nr 1, Severus Snape.

För några år sedan hittade jag äntligen schampot som mitt hår älskade: Sunsilk för brunetter! Det luktade kanel. Jag älskar kanel. Det innehåller kanel. Kanel är bra för brunetter.

Säg den glädje som varar. Nu har jag snart använt upp alla flaskor jag har, för schampot finns inte mer. När jag märkte att det höll på att försvinna, köpte jag på mig vad jag hittade. Nu är jag inne på sista behållaren. *suck* Vad gjorde jag för fel? Köpte det?? 8-/ Varför tar de bort saker som är bra?

Så nu går jakten på en ersättare. Det går inte så bra. Har provat andra schampon för brunetter, de är tre gånger dyrare och tre gånger sämre. Jaja, säg den lycka som varar.

Plusgrader igen. Men mössan har åkt på o mössan förblir på. Ute, iallafall.

Det tar emot lite att blogga nu. Inser att sådant kommer och går. Det är mörkt och kallt. Haft mycket att göra. Och allt kan man inte blogga om. Allt är inte kul alltid. Man är inte alltid en flygande Glada.

Men själv har jag det ändå bra. Lever i en sund och trivsam relation med bara mig själv och har mina vänner. Funderar givetvis på hur det skulle vara på att leva i en relation igen och irriteras över att jag har så svårt att fastna för någon, nu för tiden.

Men är man fast, så är man. Ibland är det inte så bra. Ibland, allt för sällan, är det en glimt av paradiset. Hur håller man den glimten kvar? Eller åtminstone den harmoni som det skänker?

Många omkring mig har det på olika sätt jobbigt med sina relationer och jag är glad över att finnas där för dem. Ibland gör det ont inom mig.

Ofta sörjer jag över deras bekymmer. Det kan låta dumt: det är ju först och främst DEM det handlar om. Och de skall göra sina val - absolut! Men deras val är så tuffa ibland, för dem själva. Lika ofta HAR de inget val utan får finna sig i ett hårt öde. De mår inte bra och det gör ont att se det.

Man känner ju igen sig. Alla hamnar vi där någon gång. Det var en gång mycket svårt för mig att se mina egna brister i den situationen och inse vad som borde vara det bästa beslutet. Och ni kan var 100% säkra på att jag inte var benägen till att lyssna om någon kom med ett välmenande råd. Kan själv! Har bestämt mig!

Där kan man lätt hamna igen. Är där säkert också, på sätt och vis. Vet att det finns saker att ändra på och jobbar faktiskt med det. En del saker tar tid och det skall det ju också få göra, även om man tappar tålamodet ibland. Man kommer fram till något bättre till sist.

Och så är det ju för alla andra också. De jobbar på det, men vägen dit är svår ibland - för dem och för de runt omkring som bryr sig.

Så jag får väl försöka var filosofisk och se det som en del av även MIN utveckling: även om jag trivs med mitt liv, så kan man inte undgå att beröras av andras, vilket ju är tur. Ibland gläds man med sina nära och kära, ibland sörjer man med dem.

...eller "mannen-som-gillar-en-fin-brasa-på-morgonkvisten", har nu lämnat häktet igen. *suck* Kanske satt han länge nog för att få ännu ett skadestånd. Mer fest för den mannen. Hurra, hurra. ;-/

Enligt KVP och även andra källor jag läst är hans mål att knäcka polisen.

Nu är ju jag för all del ingen fiende av åsikter, tvärtom. Och vissa polisinsatser kan man givetvis fundera en del över. 200 poliser till tio fredliga husockupanter till exempel.

Arg på samhället är jag ofta, och många med mig.

Men detta? Snälle lille vän.

Bloggkompisen Åke undrade om det någonsin fanns en antivariant på GladaKatarina. Om det finns... Så mycket att jag funderat på att skaffa en blogg till, många gånger. En totalt anonym. En sådan där man verkligen vvvvvrrrrrräääääääker ur sig all vrede, irritation och BLLLLARGH!!

Men den här bloggen är bara lite halvanonym. ;-) Och vissa saker skall man ju inte slänga ut i offentligheten. Men ojoj... Kallar mig själv Sura Tanten då och då. Och även andra, värre saker. Temperament finns det gott om, så visst blir man arg. Färre inlägg är ett tecken på att jag borde ha en parallell sur-blogg. ;-)

Men jag har valt att ha denna bloggen, och dessutom att ha den för ett visst syfte. Och glad är jag allt som oftast - verkligen! :-) Det har jag själv valt till stora delar, eftersom det är att vara glad som jag mår allra BÄST av.

Läs mer här! :-)