En stor del av släkten var i sydligaste Skåne och firade jul, vilket brorsonen Alex har bloggat om. En annan del var i nordligast Skåne. Men jag drogs åt mitten. Firar oftast med mina vänner i Paradiset, ofta är ytterligare en gammal god vän där. I år kändes det extra angeläget, och jag hoppas att det gav den eftertanke och stillhet som han skrev om. Det blev så för mig.

Lämnade ett nästan folktomt Malmö - en mystisk sak att uppleva numera. Nästan värt att ge sig ut i Malmö på julafton för just den sakens skull. Även Centralen var tämligen lugn, allas blickar möttes i samförstånd och många "God Jul!" utbyttes mellan främlingar.

Efter att logistiken ordnats och vi alla var på plats i Paradiset, skulle herrskapet i huset iväg några timmar. Jag kavlade upp armarna, slängde på förklädet (med får på, därför kallat fårklädet) och engagerade den gamle vännen i att skala potatis. Skinkan griljerades, Jansson lagades. Vi pratade och lät tiden ha sin gång. Lyckades ha en acceptabel jultallrik redo till Kalle Anka! Grönkål är en stående tradition i huset till jul, mycket gott! :-)

Tänk att Kalle Anka fortfarande ger sådan julstämning. Tomteverksta'n med Tomtens bullrande skratt får mig alltid i stämning! Efter maten var man otroligt trött. Allt kom ifatt en. Tur att det fanns tid till tupplur! Och sedan blev det mer TV - Karl Bertil Jonsson. Första gången den gode vännen såg Karl Bertil Jonsson! :-) Älskar den berättelsen högt och rent. "KALLT lysa julens stjärna på de som icke hava något hem!"

Herrskapet kom hem, temperaturen ökade, skratten flödade, paket öppnades och nötskalen var plötsligt överallt, inte minst på de lackade julklapparna! :-D Väninnan i huset och jag satte igång Mamma Mia-soundtracket och diskuterade möjligheterna med Singstar, som herrskapet spelat på det andra julfirandet. Herrarna flydde.

Den gamle vänner körde hem till sina katter framåt nattkröken, det var fortsatt milt och bra väglag. Tack och lov! En fin julafton. :-)

...lika glad för det är jag!
:-) Vi blir ibland insnöade till jul här i Paradiset. Snöstorm, iskallt och inte alls kul att gå utanför dörren!

Idag bryter solen igenom molntäcket och lyser upp världen; skogen och markerna får vackra nyanser. Vägarna är torra och inbjudande att promenera på. Så skall det vara. Mycket bättre!

Det regnade igår, på julafton. De flesta i omröstningen hoppades på snö, somliga fick det säkert också. Nu är det mycket vatten i skog och mark, bäcken porlar och söker sig in i skogens djupaste snår, där man kan ana den som ett glitter. Så småningom rinner den ut i träsket, som blir allt trolskare ju högre vattnet når upp mot trädstammarna.

Allt är lugnt och skönt. Solen skall snart gå ner, men värmer faktiskt lite! Den är vintrigt intensiv i ögonen, som bländande vitt guld. Detta är julefrid. Skogens stammar är kala och låter blicken irra längre in i skogen än man normalt kan se. En grön, kompakt mur är det annars. Nu anar man ett myller av natur där inne, oväntade gläntor med fler vattensamlingar där djuren finner ro. Bara granodlingen håller samma gröna mur mot omvärlden.

Vänder hemåt och tänker på Janssons Frestelsen som jag gjorde igår. Frisk luft ger ny aptit. Väl tillbaka på gården får jag sällskap av Rödis, som också är hungrig. Rödis gjorde sig hemtam på gården, försvann en period och ersattes av en annan röd, ung katthane: Trisse. Sedan försvann även han. :-( Det är hårt med katthanar, de går sin egen väg och kan mycket väl förbli borta.

Men en dag var Rödis tillbaka! Nu är han stor och rund, påminner en hel del om den djupt saknade bulldogg som en gång bodde här. Bulldoggskatt! ;-) Han är en trevlig katthane, Rödis. Vill kela och är så rund att han inte kan rulla runt. Slutar man klappa går han till kärleksfullt utfall mot ens gummistövelbeklädda ben. Muta i form av mat gör honom belåten igen. Nåja, det är ju ändå jul, för såväl tvåbeningar som fyrbeningar. :-)

Idag är årets bästa dag. Gårdagen var fin och jag njuter av dess minne. Men allt jobb innan och den stress det innebär - idag är ännu bättre.

Njuter av alla presenter. Det finns massor med god mat, bara att ta för sig. Hade varit perfekt med en julotta, men har man snackestuga till långt in på småtimmarna är man inte i form för det.

Förr, när arbetstiderna tillät det, sjöng jag i kyrkokör och kyrkan var en så självklart del av julen som jag vill att den skall vara. En och annan julotta har man stått och sjungit med glöggraspig röst. Ändå låter allting som änglamusik.

Resten av den protestanta och katolska kyrkans länder har sitt stora firande idag, den riktiga juldagen. Vi hedniska svenskar firar julafton. ;-) Så nära midvintersolståndet som möjligt, det är åtminstone ärligt. Då slaktade man, höll vinterblot och hade stor anledning att festa.

Kanske låter jag märklig, men alla som kunnat jämföra svensken på vintern och sommaren skulle lätt påstå att solen och sommaren är vår religion. Eller kanske snarare årtidernas växlingar. Vackert så, mycket vackert.

De ortodoxa kyrkorna, som mycket tidigt bröt med kyrkan i Rom, firar julen den 6 januari, Jesus "riktiga" födelsedag. Det var åtminstone, enligt traditionen, den dag de tre vise männen nådde fram till Betlehem. Senare sades det vara dagen då Jesus blev omskuren.

När kristendomen vann mark i Romarriket, kombinerade man två religiösa högtider, Sol Invictusfesten och Kristi födelse. Praktiskt, som alltid när makt och religion slår sina påsar ihop. Praktiskt, men knappast religiöst.

Vad är julen? Det känner var och en i sitt hjärta, åtminstone hoppas jag det.