Anglinder, förstås!

7 november 2008 22:59

På ett sätt kan jag hålla med dig om det angelägna med bostadsfrågan, samtidigt tycker jag att man inte kan ockupera ett hus, bara för att man inte har någon egen bostad. Då hade jag ju kunnat göra det själv, istället för att behöva flytta....

Sen, är inte universitetet statligt, så det är väl knappast någonting Lunds - kommun - kan råda över??

GladaKatarina

8 november 2008 18:27

Det är lag på att man måste vara skriven på den ort man bor i. De flesta lundastudenter vill bor där de studerar. Billigare och vettigt. Bor de där på något sätt, kanske i början i någon andrahandslägenhet, måste de vara skrivna där.

Om Lund skall ha universitet och dra nytta av dess fördelar, måste man se till att ha ett fullgott samarbete med berörda instanser angående boendefrågan.

En kommun har ansvar för sina innevånare, studenter skall inte behöva bli socialfall.

Detta 40-åriga problem har nu accelererat till absurda proportioner. Ena dagen ger man vaga löften om rivningskontrakt, nästa dag river man först och pratar sedan.

Både du och jag hade haft anledning att ockupera bostäder, men nu var det studenterna det gällde. Om dessa unga, som skall bli framtida beslutsfattare, engagerar sig i frågan ordentligt nu och tar krafttag i frågan senare, så slipper kanske du och jag ockupera hus som pensionärer.

Eller har du börjat bospara till Victoria Parks lyxboende vid Limhamns kalkbrott? 8-) Jag har det inte! Jag kan åtminstone se fram emot att äntligen få bo i en hydda i skogen när jag blir gammal, men jag ser inte fram emot vedhuggningen...

Anglinder, förstås!

9 november 2008 13:19

Som äldre har du säkert råd att leja tjänsten med vedhuggning, det är jag övertygad om. Finns säkert någon inhyrd arbetskraft som gör det billigt.

Vad gäller husockupation, är det väldigt ont om neutrala källor i båda medierna du nämner, och enligt de artiklar som finns, är inte alla enbart studenter. Om man gräver lite bland de namn som finns tillgängliga, framgår också att inte alla verkligen är utan hem, även om det kanske inte passar just dem.

Frågan är snarare, som jag ser den, varför "alla" ungdomar i dagens samhälle, tvunget måste ha en egen bostad när de fyller 18?, och varför alla dessa ungdomar måste ha en bostad i samma stad som de jobbar eller pluggar i? Det här problemet fanns förvisso redan för 30 år sedan när jag själv studerade. Inte konstigt att bostäderna inte räcker till, när alla tonåringar som bott hemma i 18 år, MÅSTE ha en egen bostad, oavsett om de fortfarande går i skolan / gymnasiet, har gått ut gymnasiet - utan att få jobb, eller för att du börjat studera och "måste" bo på samma ort som de pluggar. Det är ju så obekvämt att behöva pendla, även om bostäder finns inom 15 minuters tågresa, åt nästan valfritt väderstreck.

Mina egna eventuella drömmar om att möjligen flyttar tillbaka till min ursprungliga hemstad, eller dess närhet, kongruerar inte med ev önskemål om närhet till studier, eller jobb. När jag pluggar på min halvtidskurs, är jag nog den som har längst resväg tidsmässigt, men jag klagar inte utan finner mig i situationen! Möjligen hade jag som heltidsstuderande högskolestudent kanske valt en annan högskola, som kunnat garantera mig bostad. Sådana finns faktiskt i Skåne också!

Vad jag och du än tycker, så kommer vi aldrig att tycka lika, och jag "tävlar inte", så jag slutar här!