Träffade en mamma med en sexårig dotter och en fyraårig son. Dottern var "duktig flicka" och hjälpte lillebror ta av sig sandalerna. Mamma tittade på sin duktiga hjälpreda och sin ordknappe son.
Och min inre feminist gick igång. Jag har en mycket bra bok som heter Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, skriven av Liza Marklund och Lotta Flygare. En av de studier som tas upp i den är varför pojkar i förskolan har betydligt sämre språk- och färdighetsutveckling än vad flickor i samma ålder har. En filmkamera i kapprummet gav personalen på ett dagis som undersöktes en hel del tankeställare.
Pojkarna grymtade fram vad de ville ha, och både personal och småflickor var "snälla och hjälpte de stackars pojkarna". De behövde inte ens säga vad det handlade om, flickorna var så förstående. Om flickorna bad om hjälp, sade personalen åt dem att "de var stora nog att kunna själva".
Pojkarna fick alltså inte tillfälle att utveckla språk och färdigheter inom påklädning. De behövde inte.
Fatta vilken otjänst mot både pojkar och flickor! Pojkarna var precis lika duktiga och kapabla! Bara lata - som vi alla är, om vi får chansen. Varken lathet, språkutveckling, förmågan att klä på sig etc har mycket med kön att göra. Förvisso har könen vissa skillnader, men inget som ger underlag för så stora skillnader som uppmättes.
Dessutom är många barn naturligt gränsöverskridande - det är samhällets dumheter som sätter normer för "typiskt manligt/kvinnligt". Det är uppmuntrande att se hur många yngre människor struntar i detta. Samma gäller barn, bara de får chansen.
Tillbaka till den ömma modern med dotter och son. Och min glappande käft som gick igång när jag tittade på pojken och sade:
"Oj! Nämen - kan du inte ta av skorna själv??"
Jodå, det kunde han. Och flickan sprang och lekte istället. Mamman blev generad och jag skämdes först. Men det FINNS säkert ett särskilt ställe i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. ;-) Och dit vill inte jag.
När de skulle gå, gnällde lillebror om hjälp med skorna, och storasyster sprang fram. Men mamma sade:
"Nej, du kan själv."
Och det kunde han. Lite valhänt, han hade inte gjort det på ett tag. Synd om honom, ju. ;-) Övning ger färdighet. Hjälp till självhjälp är bästa hjälpen.
Elisabeth
8 juli 2009 13:03
Jag instämmer. "En glappande käft som går igång" kan faktiskt vara riktigt bra och ge en tankeställare. Har ju själv fått höra i olika sammanhang att "Det klarar jag inte". Men hur 17 kan någon, varken jag eller den som säger det veta innan jag ens har försökt... Visst är det så att övning ger färdighet och att hjälp till självhjälp är bästa hjälpen. Om man ska lägga sig ska det vara på ett BRA sätt, som jag tycker att DU gjorde där. Det kallar jag inte heller "Lägga sig i" utan mer din sista mening i så fall. Jag ska väl t.ex få till det med fonter också nu och ska kolla mer. Envishet på ett bra sätt kan löna sig.
http://elisannw.bloggagratis.se
Jennie
8 juli 2009 14:58
Åh, jag tycker den här diskussionen är jätteintressant, började intressera mig för det när jag jobbade på dagis och den ordinarie personalen gick på en utbildning som hette Lika värde, det låter som om denna fortbildning borde ha uppkommit efter det testet på förskolan du skriver om. För de hade många och långa och diskussioner om att till exempel prata med barn utefter personlighet, än kön. Ofta kom det upp hur killar får höra att de är duktiga när de lagar mat och tar hand om barn, men när det för tjejer anses vara det naturligaste i världen och de får inte uppskattning. Jag jobbade med människor som var generationen äldre än mig och tänkte på en gång att det där ska jag tänka på den dagen jag hittar "the one" (vilket jag tvivlar på någonsin kommer hända). Det, eller faktiskt den som fick upp mina ögon på att jag var feminist och att det inte var ett skällsord var allas vår egen Magnus Betnér. Jag var på hans show för ett och ett halvt år sedan och kan fortfarande inte få det ur huvudet att när han pratade om just dagis och om hur flickor pushas att leka med spisar och allt vad det var, så hör jag två stycken kvinnor i publiken garva ashögt. JAg tyckte inte det var ett dugg roligt, tror inte att Magnus menade att det skulle vara roligt, men folk skrattade. Detta hände flera gånger och jag började älska denna man...
http://arianasblogg.blogspot.com
Skånepågen
8 juli 2009 16:45
Kvinnans frigörelse.
Skillnader mellan könen.
Pojke först, flicka sedan.
Nu kan man tydligen få abort också, lagligt, om inte könet passar.
Det finns mycket kvar att lära. Behandla pojkar o flickor lika från de är små. Jag tror att det sitter i varje människas märg på något konstigt vis.
Varför, det kan man verkligen fråga sig.
Det var först på 1950 talet som flickor/kvinnor kunde bära långbyxor.
Vi har inte lärt oss så värst mycket under resans gång.
GladaKatarina
8 juli 2009 20:46
Vad jag älskar engagerade kommentarer! Tack för det, ni förgyller min dag! :-)
Visst är det märkligt att vi skall behöva uppfinna hjulet gång på gång? Men det är faktiskt nyttigt för oss alla att få vårt beteende synat i sömmarna. Och det är intressant också!
Jaså, Betnér har även satt fingret på den ömma punkten - det hedrar honom! :-)
Catten
8 juli 2009 21:42
Jafyfan vilken björntjänst vi gör våra ungar..jag är ju begåvad med båda sorterna och har helt utan att vara medveten om det till stor del lyckats undvika det där - kanske mycket beroende på att tjejen är minstingen och därmed bortskämd med väldigt STORA och ansvarstagande storebröder!
Har också sett Betnérs monolog och önskar att den kunde sändas på MVC och dagis över hela landet. Nina Björks "Under det rosa täcket" skulle vara obligatorisk litteratur för alla som vill ha eller jobba med barn....
nilla
8 juli 2009 22:58
Det är frustrerande att vi skolar in våra barn i flick och pojk från allra första början.
Men, jag tror vi fokuserar för mycket på barnen och glömmer bort oss själva. Om vi som är vuxna förändrade våra könsrollsmönster så skulle vi inte överföra dem på våra barn. Så länge kvinnorna t ex tar ut den stora merparten av föräldraledigheten och sen jobbar deltid medan männen jobbar heltid hela vägen så kommer barnen följa i våra spår.
http://nillalivet.blogspot.com
GladaKatarina
9 juli 2009 06:31
Nilla: definitivt något som måste utvecklas mer! Även där gäller det att uppmuntra de unga och förr eller senare hamnar man på dagisnivå igen... ;-) Mindre prat om "duktiga pappor", bara för att de tar hand om sina egna barn. Uppskattning är bra, ingen anledning att sluta med det, men inte utifrån kön.
Ann-Louise
9 juli 2009 09:44
Bara vetskapen och medvetandet om att vi behandlar pojkar o flickor olika är vital i ett första läge. Men inte ens det medvetandet finns hos alla. Jag blir så förbannad när jag hör föräldrar säga saker i stil med att "vi behandlar inte våra barn olika" (om det är mixade kön), och de TROR verkligen själva på vad de säger!! Eller som när en fåne i min närhet sa att "min son har aldrig valt rosa kläder trots att det stått honom fritt". Nähä, så oväntat. Nu är ju rosa kläder det minsta bekymret utan snarare beteenden, precis som du skriver om. Men att medvetandegöra föräldrar om hur de (och alla andra) agerar, reagerar och uttrycker sig är ju basalt *känner hur hetta och ilska stiger* Som förälder brukar jag tänka att där ligger min (vår) största utmaning. Fast det finns ju förstås några fler också.
http://40taggaren.bloggagratis.se
GladaKatarina
9 juli 2009 09:57
Nämen! Flera kända "ansikten" tillbaka från semestern! :-D Välkomna - har saknat er mer än jag vill erkänna. ;-)
Mofs: Den är verkligen bra! Finns i pocket i välsorterade boklådor eller på nätet.
Ann-Louise: Bra sagt! Frågan är verkligen mångfacetterad! Influenser kommer givetvis i hemmet - men vi blir snabbt upplärda att vara i grupp, och GRUPPENS inflytande är alltid stort!
Därför anser jag att man måste hålla en mer enad front och definitivt utbilda mer, på alla plan. Skulle vilja tro att "det löser sig själv" och att "kvotering är överflödigt". Men alla studier visar det motsatta, tyvärr. Män tar in män på sina arbetsplatser. Kvinnor jobbar med kvinnor. Så ser verkligheten ut - inte för att vi är skapta så, utan därför att vi är upplärda till detta beteende.
Berith
9 juli 2009 11:11
Precis en sådan "glappa käft" har jag också...en sådan kommentar skulle trilla ur min mun innan jag hunnit tänka..hahah..
sådana kommentarer är oftast en väckarklocka och det var ju just vad den blev ;)
Ha det gott !
Kram =)
http://maxmax.bloggagratis.se
GladaKatarina
9 juli 2009 11:27
Tack, Berith! :-D
nilla
9 juli 2009 16:38
Kanske lät som om jag inte tycker det är viktigt med medvetenhet om hur vi bemöter killar resp tjejer. Det tycker jag! Superviktigt eftersom vi t ex visar större tilltro till killars förmåga till handlingskraft än tjejers. Bara ett exempel i mängden.
Vad jag ändå tycker glöms bort är att barn gör som vi gör, inte som vi säger. Jag tror att dagisinsatser har begränsad betydelse så länge som vi vuxna inte är beredda att förändra sina egna liv på riktigt.
http://nillalivet.blogspot.com
GladaKatarina
9 juli 2009 17:09
Nilla m fl: Låter som om jag håller med alla - men jag tycker absolut att det är viktigt att se till alla sidor. Man kan inte bara peka på hemma eller skola som ansvariga, vare sig det gäller utbildning, fostran eller jämställdhet. Barn gör DEFINITIVT som vi gör - inte som vi säger. Det börjar med oss vuxna, vare sig vi möter ett barn hemma, i skolmiljö eller i annat sammanhang.
Så jag är glad att jag inte håller min glappande käft... ;-)
Kvasthilda
10 juli 2009 11:00
Håll aldrig din glappande käft. Föräldrar kan behöva sig en tankeställare. Mina barn har varit "kan själv" hela bunten så de fixar det mesta. Ibland tar latheten givetvis över men nu är de äldre tonåringar/yngre vuxna och klarar sig helt OK.
http://malmdamm.bloggagratis.se
GladaKatarina
10 juli 2009 11:07
Kvasthilda: Det är tur att det finns föräldrar som du. Man vill ju inget illa, och att uppmuntra "kan själv" är en stor tjänst. :-)
GladaKatarina
10 juli 2009 21:21
*ASGARV* Hej och välkommen, din lille monsterspammare! Har du glömt att du hade DEN HÄR adressen?? :-D
http://blogmonstret.bloggagratis.se/
Låter som om du slår knut på dig själv. ;-D
Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...
