Gårdagens kvällskurs med text om irländarnas firande av Saint Patrick's Day sköt nog en bit över målet. Men det blev lite glada skatt när jag berättade om hur Chicagofloden grönfärgades och att man även grönfärgar maten. Denna dag infaller (oftast) den 17:e mars och är också väldigt populär i USA, såklart. Jippo är jippo.

Det är ju även populärt att dekorera (sig) med treklövrar och gröna sidenband. Grönt sidenband heter green ribbon. Green ribbon är inte gröna revben... Det var några som verkligen hade fastnat för detta med grönfärgad mat! Och tja, rib=revben. One rib, many ribbon... Nä, det går inte.

Knyt ett gult revben runt det gamla ekträdet? (Tie a yellow ribbon 'round the old oak tree) Det hade aldrig blivit någon hit av det!

Höll en annan kurs nu på förmiddagen, det kom att handla mycket om fotbollens historia. Nåja, iallafall en liten hörna (host) av den engelska fotbollshistorien. Och ser man på: Henke Larsson skall lägga av nu - på riktigt, verkar det som. Och MFF förlorade igår. Jag får akta mig, det blev ju ett riktigt sportigt inlägg, detta.

Ikväll på engelskkursen skall vi dyka in i Irlands hemligheter och de skall få en text att bita i som handlar om Sankt Patriks dag. Det vet de into om ännu. Hoppla! :-)

Någon mästerfotograf som flera omkring mig är, det blir jag aldrig. Men jag älskar färg! Och mitt romantiska sinne är givetvis galet i solnedgångar. Så här kommer ett urval, fotade nu i höst.

Från sovrumsfönstret, precis som de flesta andra.

Blev suddigt men lite kul med lampan till höger.

Lite mildare färger men bättre kontraster. Även detta mitt västerfönster.

De fyra uppstickande pinnarna man ser i fjärran, par om par,

är pylonerna till Öresundsbron.

Utanför Mobilia i Malmö. Brinner det?? Nej, det är solnedgång! :-)

Fler ljuva pasteller från mitt västerfönster.

Detta är i en korsning vid busshållplatsen. Grym vardagsmagi.

En söndag som blir vad den skall vara - inte illa. Man kan få så mycket gjort ändå, på andra sätt. Inte dumt alls.

Solen sken. Nyheterna hade inte mycket att berätta. Sångerna på radion var bra. Dagens sociala umgänge var ypperligt. Maten var god. Det finns mycket att vara glad över!

Det är lördag och radion har avverkat Ring så spelar vi. Eftersom tiden går så fort som den gör, lär radion säkert ha avverkat Melodikrysset innan jag har skrivit färdigt detta inlägget. Solen blängde in genom fönstret när jag steg upp, tänka sig! Men nu mulnar det på... Snön/nederbörden som Skåne lovades igår, den uteblev. Kommer den idag?

Har ätit frukost och hostat färdigt. Sabla tjat om min hosta, tycker ni kanske. Det är lika bra att jag säger som det är: jag har förkylningsastma. Har även viss överkänslighet mot vissa dofter och fördoämnen, men inget som på något vis gör mitt liv handikappat, så länge som jag planerar lite.

Men när väl förkylningen blir bättre, envisas luftrören med att vara dåliga ett tag därefter. Mycket trist. Man vaknar med en känsla av att precis hela huvudet är ingentäppt, näsa och hals, men även öron OCH ögon. Efter ett tag, när man varit uppe, hostat av sig, fått föda och kroppen i rörelse, så lägger sig svullnaden igen.

Igår morse skulle jag stigit upp klockan 05.00, men unnade mig att ligga och lyssna på radion i "några minuter". Det råkade bli 45 minuter. Det blev alltså lite stressigt och ingen frukost. Köpte vad jag behövde på Centralen och blev så illa tvungen att sitta och hosta på tåget. Det var inte så många ombord, tack och lov. Jag noterade nämligen att de som satt i samma vagn flyttade sig från den halvan jag satt i, till nästa halva av tågvagnen. Arma människor, de trodde väl att jag satt och spred svininfluensan! Eller så blev de väl galna på att höra mig hosta, det blir jag när andra hostar. En sak är säker: sitter man och hostar i dessa tider, då får man garanterat vara ifred. Det är ju, som bekant, skönt med en egen kupé. Men pinsamt.

Det är sällan jag blir förkyld, som tur är. Och svninfluensan oroar mig inte som så. Tänker inte ta spruta, för den lär jag bli dålig av. Mediciner har nämligen en god förmåga att sätta igång min kropps försvarsmekanismer. Så länge jag var förkyld hade jag ändå inte kunnat få vare sig sprutan eller influensan. Kanske har jag smittat lite människor som nu slipper baconfrossan och sprutan. Skall nog inte inbilla mig att jag gjort en god gärning, bara.

För visst är det dumt att vara ute och smitta omgivningen. Tyvärr var vi alla drabbade av samma förkylning på jobbet och ingen kunde gå in och arbeta för någon annan. Vi har inskolat en vikarie för oss i receptionen, men hon kunde inte jobba nu, på grund av kommande tentor. Alternativet hade varit att stänga hela kliniken. Då hade vi fått det fruktansvärt stressigt veckan efter och garanterat blivit dåliga av det. Verkligheten är bister.

Apropå influensasprutan och vara hemma: har talat med flera sjukhusanställda i veckan som fick sprutan. Många blev ganska dåliga av den och fick vara hemma någon dag efter. Det blev tufft för sjukvården. Sedan kommer de kanske inte att få spruta nr 2. Spruta nr 1 ger undefär 40% skydd.

Nu kan följade meningar bli upprörande för vissa. För jag måste fråga: var det lönt? Nej, jag tycker inte det. Det måste finnas bättre sätt. Och till och med min arbetsplats hade fått slå igen om baconfrossan slagit till där.

Men att dra igång en jättekampanj, skrämma upp populasen och sedan dra tillbaka hälften av vad man sagt, det är mycket illa och väldigt, väldigt cyniskt. Nästa år lär sjukvårdspolitikerna skylla på neddragna resurser med att "vaccineringen mot svininfluensan blev jättedyr". Jag hostar hellre ifred.

Nu hinner jag smita in och säga att det skall bli skönt att sova länge imorgon, om hostan tillåter.

...i Ystad! :-/ Då är det alltså vinter i hela landet nu. I mitten av oktober. Jaha.

Igår satt jag utanför Lisas Skafferi och åt kalops. De har bord och bänkar i söderläge med utsikt över hamnen, det var lä för den kalla nordanvinden. Men nordanvind är nordanvind. Förr eller senare har nordanvinden snö med sig. I år blev det förr.

Inte snöar det så att snön lägger sig. DET lär dröja! Om inte annat för att vi har så väldigt lite nederbörd. Men vi får väl se... *gör mental påminnelse om att det är dags att plocka fram vintermössan*

Stickgatan i Ystad är en av gatorna mellan stationen och gågatan. I vilken stad som helst hade en sådan gata gjort stadskontoret och turisbyrån lyckliga - i Ystad finns de överallt. Men visst är det en fin och sevärd gata med många, vackra hus i glada färger! :-)

Cyklar denna väg flera gånger i veckan.

Söder, gatans början. La Paloma, min cykel, får vara med. Missa inte gatlyktan.

Stickgatan från norr.

Den klätterrosen har någon enstaka ros fortfarande, trots frosten. Kanske fastfrusna?

Pastellernas paradis

S:t Nikolai, Ystads katolska kyrka, huserar i ett gammalt stall.

Det gula huset är Bed & Breakfast. Det finns flera turistboenden i kvarteret.

Visst piggar det upp med färg! :-)