Halsen känns så där härligt nyklöst om den bara kan göra under en nyutbruten fredagsmysförkylning. ;-/ Å andra sidan säger medierna idag att höstens förkylningsutbrott lagt band på spridningen av baconfrossan (=schweinflu).

Idag var vi tre på kliniken, alla faktiskt ganska krassliga... Inte så bra! Å andra (eller tredje) sidan gör vi kanske besökare en tjänst genom att vara lite snuviga, om vi på så vis hejdar baconfrossan?

Under hela veckan har en pigg gammal dam ringt och bokat tid. Problemet är bara att trots hennes piggelinitet är hon allt annat än odement, stackars henne. Hon bokade och kontrollringde om tiden 3 gånger. Dagen efter bokade hon av, för att sedan ringa och boka tiden igen. Och igen. Utsatt tid på onsdag - hon uteblev. Hon ringde ganska uppgivet och sade att taxichauffören kört henne fel, han hade kört till något stort hus och vi var ju i en villa, sade hon bestämt. Vi är inte i en villa, men grannkliniken ett stenkast bort (andra åkommor) har varit i en villa. Den lilla damen uppgav att hon åkt taxi i en timmes tid runt den lilla staden för en summa av 600 kronor.

Gladan var inte glad. Gladan ringde den lilla stadens tvenne taxibolag och fick höra att den lilla damen beställt taxi hos båda bolag, men faktiskt bara åkt med en av taxibilarna. Hon skulle till tandläkaren, sade hon. Vi är ju alltså en kiropraktorklinik. Men gatuadressen var rätt! Konstigt nog var huset på rätt adress fel... *suck* Visst är det viss komik i detta, men också oerhört mycket förtvivlan.

Gladan ringde stadens anhöriggrupp och fick numret till den lilla stadens hemtjänstgrupp för dementa. Berättade om situationen och undrade om de kände till denna dam. Jodå, hon fanns med på deras karta.

Dessa människor är ju änglar som sliter något alldeles vansinnigt med att hjälpa 98 behövande personer i timmen. Minst. Tänk på det nästa gång du klagar på skatten eller funderar på hur din ålderdom skall bli. Räkna antingen med att ta hand om gamla mamma/pappa själv eller hoppas på dina barns/anhörigas goda hjärta, om du inte vill spendera dagen med att åka taxi för 600 kronor. Det kan mycket väl vara en tiondel av din pension som går åt på en sådan utfärd. Och månaden har i genomsnitt 30 dagar. Det kommer du förmodligen fortfarande att minnas, även om du blir dement.

Hur som helst - den lilla damen gav sig inte, för hon hade ont. Ont är inget man glömmer, för det gör sig banne mig påmint. Hon fick ny tid till igår, personal från hemtjänsten skulle eskortera. Damen drabbas av annan åkomma när taxin kommer, tiden blir inställd.

Damen ringer idag, har ytterst fragmentariska minnesbilder av veckans tidbokningshändelser. Jag fick säga att tid inte fanns idag, vilket var lika sant som att solen gick upp även denna dag. Nu var damen ledsen, mycket ledsen. Vi avslutade samtalet, sedan ringde hon igen. Efter mycket inre debatterande med mig själv, bokade jag in den lilla damen på måndag och kontaktade hennes hemtjänstgrupp. De skall eskortera henne på måndag. Sedan ringde damen två gånger till, en gång för att höra om tiden var bokad och ännu en för att höra om hon hade ringt och bokat av den...

Skall vi hålla tummarna för den lilla damen, som på sitt sätt är en hjältinna i sitt eget universum?