Kunde inte låta bli att cykla förbi två av de fastigheter som drabbades av anlagda bränder igår morse. Den nerbrunna villan, där elden för övrigt flammade upp igen inatt, trots intensivt rivningsarbete, låg inte längs min väg. Det känns bara bra, för det är enormt obehagligt att se resultaten av det skedda. På Stringbergs väg syns ett utbränt garage. Här rökskadades två personer. :-(

Göran Fransson, överläkare vid Rättspsykiatriska Regionklinken i Sundsvall, säger detta om i Skånska Dagbladet pyromani:

- Det finns ytterst få pyromaner i Sverige. Under mina 25 år i

yrket har jag bara träffat på tre stycken, säger Göran Fransson.
En pyroman kännetecknas av att han känner lust och fascination

inför allt som har med eld att göra, ungefär som en sexuell

läggning. När det väl börjat brinna känner pyromanen lättnad

och tillfredsställelse, men snart väcks driften till liv igen.
– Drivs man i stället av hämndbegär, ilska och hat eller

ekonomiska intressen är man ingen pyroman.

Pyromaner är i stort sett omöjliga att bota.
– De tillhör en extremt svåråtkomlig grupp. Behandlingsresultaten

är mediokra för att inte säga obefintliga, säger Göran Fransson.
Han tycker att det är fel att döma någon till fängelse om man vet

att han kommer att tända eld igen när han friges, och att bränderna

kommer att hota andra människors säkerhet. Vistelse på

rättspsykiatrisk klinik där behandlingen aldrig biter är inte heller

någon bra lösning.

I stället borde Sverige prova modellen med "long stay facility",

anser Göran Fransson. En anläggning där den dömde får bo tills

vidare, med ett bra boende och en dräglig tillvaro – men ingen

behandling. Ett slags förvaring för att skydda samhällsmedborgarna,

alltså. Om nya behandlingsmetoder dyker upp kan inlåsningen

omprövas.

Det bästa alternativet idag, enligt en expert. Det finns ingen bot, bara human förvaring. Men är alternativet bättre? Det handlar ju inte om att skeppa någon till Guántanamo...

 

Åke J

10 oktober 2008 20:50

Ibland undrar man på fan!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...