Kan inte samla mig för ett vettigare inlägg just nu, men tro mig: Det var otroligt bra! Har aldrig upplevt längre applåder efter en föreställning! Bara en sådan sak...

Imorgon (idag, den 28:e) är det äntligen dags att se Jesus Christ Superstar med Ola Salo i huvudrollen på Malmö Opera.

Herrskapet här i Paradiset är i full gång och bokar biljetter till La Traviata i januari. Men jag kan inte följa med på någon av de datum som de kan gå. :-( Man kanske skall prova på en sista-minuten-biljett en av de dagar jag kan? Jag får se. :-) Det kan mycket väl finnas någon udda biljett för 95 kr på någon inklämd plats - men sådant stör inte mig i någon större utsträckning, bara ljudet är bra.

Vi kollade på bokningssajten. Märkligt, har varit där så pass ofta och kan ändå inte riktigt minnas hur stolarna är placerade. Tycker dock att den enda gången jag suttit illa var längst uppe på balkongen.

Skall se JCS med gudsönernas föräldrar. De har varit sjuka i omgångar under julen, stackarna. De höll sin officiella julafton idag (läs igår, den 27:e). Hoppas de drabbade mår bättre imorgon (läs idag). Gladan längtar!

Påven blev "felciterad" i veckan. Han påstod inte att homosexualitet var lika skadligt som miljöförstöring. Dumma, dumma påven var plötsligt inte alls riktigt så dum. Påven heter numera Benediktus XVI, alltså Bengt den 16:e på vanlig svenska. Jodå, Bengt kommer av Benedictus som betyder välsignad på latin.

 Bild från Sydsvenskan.

Jag läste på lillejulafton en artikel om detta att påven jämförde homosexualitet med miljöförstöring. Jag gick i taket av ilska, ville göra ett långt, ilsket blogginlägg - men bestämde mig: nu råder julefrid!

Varför bryr jag mig? Jo, jag tror på Gud. Och jag är övertygad om att Gud är god. Dessutom tror jag fullt och fast att detta är upp till var och en: Vad och hur man tror - så länge man inte skadar andra. Ett livslångt intresse för religion, andlighet och studier i Religionsvetenskap i Lund har lärt mig det. Så kanske känner jag mig kallad att ta bladet ur mun och dela med mig av det jag kan och anser i frågan.

Är jag kritisk till påven? Ja. Till extremistiska tendenser inom all religion. Ja, mycket.

Nu kommer lite andra fakta om påvens tal fram. Tidningen Katolsk Observatör kunde länka till en engelsk översättning till detta tal: http://katobs.se/pope_curia2008.html

Jag får helt enkelt våga utgå från att denna artikel är en trogen översättning och läsa den. Vad handlar talet egentligen om?

Påven talar mycket om World Youth Day (WYD) som hölls i Australien. WYD hålls av katolska kyrkan vart tredje år, på olika ställen i världen. Glädjen där kom enligt påven från den Helige Ande. Mycket sägs om detta, jag antar att påven vill framhäva att de unga är viktiga. 200 000 ungdomar befann sig i Sydney på WYD, allt gick mycket ordnat och städat till, säger påven i sitt tal, trots att många fruktat ett kaos med så många ungdomar på ett och samma ställe. Meddelandet kan knappast missas: kyrkans inflytande får ordning på ungdomarna.

Talet inleds hur som helst med att julen samlar familjer kring denna glädje, även den romerska kurians familj.

Min omedelbara tanke är att den romerska kurians familj är givetvis en vacker bild; de är alla en familj i Guds gemenskap. Vad innebär det? Jo, den är ingen familj i "riktig" mening. För vad är en riktig familj? Knappast präster, munkar och nunnor som lever i celibat, hur starkt gifta de än är med Gud. Det må vara en acceptabel familjebildning inom den romerska kurian, men knappast för oss vanliga människor.

För oss vanliga människor består en vanlig familj av mamma, pappa och barn. Och har man sett! Strax kommer Benediktus XVI in på just detta: själva meningen med familjen är mamma, pappa och barn.

Man blir ju inte direkt så förvånad att man faller av stolen. Den romerska kurian må känna sig som en familj, men deras egen chef säger klart och tydligt: så är det inte.

Men å andra sidan bildas kyrkan av Kristi kropp, påminner påven sedan i sitt tal. Detta är en symbolbild. Symbolbilder är mycket populära inom religionen och även mycket accepterade. Inom protestantiska kyrkan, inte minst i Sverige, har symbolbilden kommit att innefatta det mesta, inte minst Bibeln och dess berättelser.

Men där blir de bokstavtrogna ilskna! Bibeln är sanning, anser de. En del går så långt att de avfärdar all bevisad vetenskap. Då börjar det bli både farligt och obehagligt, som vi alla vet. Plötsligt får det vara måtta på den vackra symboliken - ja, till sist får till och med BUDSKAPET stå i skuggan, så länge man högljutt bråkar om Bibelns sanningshalt. Få se, vad var nu budskapet igen...? Jo, just det. Eh... kärlek.

Men hur var det nu med Kristi kropp, kyrkan och symboliken? Jo, så här skriver Paulus i sitt första brev till den kristna församlingen i Korinth:

Lemmarna i den kropp som är Kristus, 1 Kor 12:12-27

Kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus.

Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.

Kroppen består inte av en enda del utan av många. [...]

Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.

***

Nästa vers, nr 13, är bland det vackraste Bibeln har att erbjuda: om vägen framför alla, Kärleken. Verser som läses och uppskattas inte minst på bröllop. Budskapet? Gör det du gör med kärlek.

Vad menas? Jo, alla behövs inom kyrkan eller snarare: den kristna gemenskapen. Kärleken går först. Alla har fått sina speciella egenskaper för att göra gott i världen, det är anden inom oss som gör det möjligt. Kyrkan är och består av sina medlemmar. Alla är vi en del av Kristi familj. Eller?

Hm. Paulus, som skrev detta var en ovanlig jude: han var ogift. Det är ju påven med, om man inte räknar med äktenskapet med Gud. I andlig mening, givetvis, för Gud är väl en man?

Ändå är äktenskapet mellan just en jordisk man och en jordisk kvinna framhållet som det enda rätta, om man läser påvens tal. Och avlandet av barn det absolut heligaste. Gud själv är inblandad i barnalstrandet, Han fixar själen. Vackert så, även om en tredje part plötsligt blir lite väl involverad - om än bara i symbolisk mening! För nu är det väl OK att tala om symbolik??

Benediktus XVI talar om en bok som heter Humanae Vitae. Den skrevs av en av hans företädare, påven Paulus VI och utkom 1968, i frigörelsens tid när p-pillret kommit ut på marknaden. Jag har inte läst den men den är tydligen mycket bestämd på alla punkter när det gäller barnalstrande: inga aborter, inget konstgjort, inga preventivmedel. Barn skall alstras i heligt samförstånd mellan man och kvinna som är gifta med varandra. Kvinnan får inte ses som ett redskap för sexuell tillfredsställelse.

Huruvida kvinnan får betrakta mannen som samma redskap, nämns tydligen inte. Spelar ingen roll: Benediktus XVI säger i sitt tal att allt som sägs om könsfrågor bara är ett försök från människan att med våld orsaka en frigörelse från Kristi kropp; alltså kyrkan, som vi alla skall höra ihop med. Då har vi inte förstått vårt uppdrag i livet. Håhå jaja.

Men hur var det nu med homosexualiteten? Jo, vi får inte glömma den fina lilla referensen till Paulus. Vem var Paulus? Kristendomens främsta missionär, antagligen. Men en sak är säker: Han var inte Jesus Kristus. Och hela kristendomen bygger på det budskap som lanserades av just Jesus Kristus - inte av Paulus.

Benediktus XVI nämner i sitt tal att det är Pauliåret (the Pauline Year). Katolska kyrkan firar att Paulus föddes för 2000 år sedan. Paulus var en jude som inledde sin bibliska karriär med att jaga kristna. Han omvändes med buller och bång, därefter ägnade han sig helt åt att föra fram budskapet om Jesus över hela den romerska världen.

Paulus skrev avståndstagande om homosexualiteten, utifrån sitt sammanhang. Exempel i första brevet till lärljungen Timotheos, kapitel 1 vers 8-10:

Men vi vet att lagen är något gott, om man brukar den rätt och tänker på att den inte är till för rättfärdiga utan för dem som lever utan lag och ordning, för gudlösa och syndare, hädare och förnekare, för dem som bär hand på sin far eller mor, för dråpare, för otuktiga och män som ligger med män, för människorövare, lögnare och menedare och allt annat som strider mot den sunda läran.

***

Bunta ihop dom. Men inte bara "män som ligger med män".

Vad var då Paulus sammanhang? Han levde och verkade i total motvals mot det romerska samhället och var starkt kritisk till den romerska moralen. Varför?

Den romerska moralen var mycket olik vår - och mycket olik den judiska moralen, redan på den tiden. Homosexualitet mellan män var vanligt, av vissa sedd som den sanna kärleken. Äktenskapet med en kvinna var då enbart för släktens fortbestånd. Viktigt för alla, men inte en manifestation för Guds kärlek till människan, så som kristendomen vill beskriva kärleken. Djupt upprörande för en man med judisk bakgrund som blivit kristen. Kanske rent av ett hot för hela mänskligheten! Hur skulle det i längden gå för hela mänskligheten om man levde så?

Sedan skall vi inte blunda för att det romerska samhället var helt beroende av slavarbete. Och en slav fick ägaren missbruka hur han/hon ville, inte minst sexuellt. Kristendomens växande makt inom Romarriket - en process som tog 400 år - ledde till slaveriets avskaffande. Det tidiga kristna kyrkan intresserade slavar inom Romarriket, kristendomen växte helt enkelt underifrån. Många slavinnor blev ofrivilligt med barn och hade ofta inte ens chansen att gifta sig. Slavar av båda könen missbrukades sexuellt, både av män och kvinnor. Dessa slavar visades inte bort från den kristna gemenskapen, tvärtom. De var alla välkomna, en viktig del i Kristi kropp. Utan dem, ingen kristendom över huvud taget.

Och en mycket central sak inom kristendomens budskap är detta: döm inte andra. Dessa är Jesus egna ord, enligt Bibeln. Samtliga fyra evangelier för fram samma budskap: den lilla människan är sedd och älskad av Gud. Var och en är unik och älskad.

Står det någonstans i Bibeln att det är fel för personer av samma kön att älska varandra? Inte alls. Tvärtom. Det har spekulerats mycket om relationen mellan den unge kung Davids relation till vännen Jonatan i Gamla Testamentet och även om Jesus relation till lärljungen Johannes, den lärljunge som han enligt Nya Testamentet var den "han älskade mest". Detta är det centrala: älska, inte använda för sin sexuella tillfredsställelse.

Sägs det uttryckligen att det är fel att personer av samma kön att ha sex? Ja, i vissa sammanhang. Barnalstring är viktig, samtidigt som Paulus manar till avhållsamhet. Få ihop det, den som kan.

Ändå sitter vi i rävsaxen: endast män och kvinnor bör alstra barn i heligt samförstånd och inom äktenskapet. Det är familjeliv, enligt katolska kyrkan. Och barnalstring får man inte ta kontroll över. Men hur många barn alstras i heligt samförstånd, ens inom katolska äktenskap?

Faran med detta beskriver påven så här i sitt tal:

It is necessary to have something like an ecology of man, understood in the right sense. It is not outdated metaphysics when the Church speaks of the nature of the human being as man and woman, and asks that this natural order be respected.

This has to do with faith in the Creator and listening to the language of creation, which, if disregarded, would be man's self-destruction and therefore a destruction of God's work itself.

Med andra ord: respekera naturens ordning som kyrkan säger vara man och kvinna, annars riskerar mänskligheten förgöra sig själv och därmed Guds skapelse.

Men hur blir det med familjekänslan inom den romerska kurian? Och samhörigheten inom kyrkan, som bildar Kristi kropp? All annan kärlek, mellan föräldrar och barn, barn som kanske är adopterade? Och framför allt: kärleken mellan personer, oavsett kön, är den inget värd för Gud? Har kyrkan rätt att fördöma denna kärlek?

Nej. Döm inte, så blir ni inte dömda, enligt Jesus ord. Så enkelt är det.

Riskerar vi verkligen förgöra oss själva genom att acceptera kärleken? Jag kan hålla med om Benediktus XVI att om vi inte ser att vi är en del av ett större sammanhang, då riskerar vi definitivt att förgöra oss själva och vår omvärld. Medvetenhet, kunskap, engagemang och kärlek är viktiga hörnstenar i vår personlighet som måste uppmuntras och utvecklas.

Om detta sker inom eller utanför religiösa eller politiska ideologier är egentligen inte viktigt.

Att bry sig om sina närmaste är oerhört viktigt. Att bry sig om sin omvärld likaså.

Men individuell familjebildning - vem man känner kärlek och samhörighet med - skulle Gud slå en blixt i våra huvuden för att den inte följer den "normala" familjebilden av mamma, pappa och barn? I så fall får nog Gud rätt mycket att göra med den romerska kurian, denna enligt skapelsen naturvidriga familj.

Men det är inte min sak att spekulera och döma i den saken. Jag vill bara säga: Vägen framför alla är kärleken. I vilken form den än visar sig.

Fler inlägg om kyrka och religion:

Svenska Kyrkan, Du Skall Icke...

Lämna Svenska Kyrkan?

Orgasmen som Gud?

Det har varit ett längre strul med herrskapets dator här i Paradiset. Datorn skickades iväg och har nu kommit hem. Igår skulle den ominstalleras. Gode Gud.

Men till sist verkar allt fungera enligt fason! Ett längre problem med att åter komma ut på Internet löstes på ett sådant löjligt enkelt vis. Löjligt enkelt, bara man hittar det. Hur man hittar det? Man provar sig fram. Igen och igen och igen...

Stackars Husets Härskare, som gjorde detta. Men under julen har man åtminstone tid att ägna sig åt sådant som detta... timme ut och timme in. Allt går ju så mycket snabbar med datorer, som vi vet. När de fungerar.

En stor del av släkten var i sydligaste Skåne och firade jul, vilket brorsonen Alex har bloggat om. En annan del var i nordligast Skåne. Men jag drogs åt mitten. Firar oftast med mina vänner i Paradiset, ofta är ytterligare en gammal god vän där. I år kändes det extra angeläget, och jag hoppas att det gav den eftertanke och stillhet som han skrev om. Det blev så för mig.

Lämnade ett nästan folktomt Malmö - en mystisk sak att uppleva numera. Nästan värt att ge sig ut i Malmö på julafton för just den sakens skull. Även Centralen var tämligen lugn, allas blickar möttes i samförstånd och många "God Jul!" utbyttes mellan främlingar.

Efter att logistiken ordnats och vi alla var på plats i Paradiset, skulle herrskapet i huset iväg några timmar. Jag kavlade upp armarna, slängde på förklädet (med får på, därför kallat fårklädet) och engagerade den gamle vännen i att skala potatis. Skinkan griljerades, Jansson lagades. Vi pratade och lät tiden ha sin gång. Lyckades ha en acceptabel jultallrik redo till Kalle Anka! Grönkål är en stående tradition i huset till jul, mycket gott! :-)

Tänk att Kalle Anka fortfarande ger sådan julstämning. Tomteverksta'n med Tomtens bullrande skratt får mig alltid i stämning! Efter maten var man otroligt trött. Allt kom ifatt en. Tur att det fanns tid till tupplur! Och sedan blev det mer TV - Karl Bertil Jonsson. Första gången den gode vännen såg Karl Bertil Jonsson! :-) Älskar den berättelsen högt och rent. "KALLT lysa julens stjärna på de som icke hava något hem!"

Herrskapet kom hem, temperaturen ökade, skratten flödade, paket öppnades och nötskalen var plötsligt överallt, inte minst på de lackade julklapparna! :-D Väninnan i huset och jag satte igång Mamma Mia-soundtracket och diskuterade möjligheterna med Singstar, som herrskapet spelat på det andra julfirandet. Herrarna flydde.

Den gamle vänner körde hem till sina katter framåt nattkröken, det var fortsatt milt och bra väglag. Tack och lov! En fin julafton. :-)

...lika glad för det är jag!
:-) Vi blir ibland insnöade till jul här i Paradiset. Snöstorm, iskallt och inte alls kul att gå utanför dörren!

Idag bryter solen igenom molntäcket och lyser upp världen; skogen och markerna får vackra nyanser. Vägarna är torra och inbjudande att promenera på. Så skall det vara. Mycket bättre!

Det regnade igår, på julafton. De flesta i omröstningen hoppades på snö, somliga fick det säkert också. Nu är det mycket vatten i skog och mark, bäcken porlar och söker sig in i skogens djupaste snår, där man kan ana den som ett glitter. Så småningom rinner den ut i träsket, som blir allt trolskare ju högre vattnet når upp mot trädstammarna.

Allt är lugnt och skönt. Solen skall snart gå ner, men värmer faktiskt lite! Den är vintrigt intensiv i ögonen, som bländande vitt guld. Detta är julefrid. Skogens stammar är kala och låter blicken irra längre in i skogen än man normalt kan se. En grön, kompakt mur är det annars. Nu anar man ett myller av natur där inne, oväntade gläntor med fler vattensamlingar där djuren finner ro. Bara granodlingen håller samma gröna mur mot omvärlden.

Vänder hemåt och tänker på Janssons Frestelsen som jag gjorde igår. Frisk luft ger ny aptit. Väl tillbaka på gården får jag sällskap av Rödis, som också är hungrig. Rödis gjorde sig hemtam på gården, försvann en period och ersattes av en annan röd, ung katthane: Trisse. Sedan försvann även han. :-( Det är hårt med katthanar, de går sin egen väg och kan mycket väl förbli borta.

Men en dag var Rödis tillbaka! Nu är han stor och rund, påminner en hel del om den djupt saknade bulldogg som en gång bodde här. Bulldoggskatt! ;-) Han är en trevlig katthane, Rödis. Vill kela och är så rund att han inte kan rulla runt. Slutar man klappa går han till kärleksfullt utfall mot ens gummistövelbeklädda ben. Muta i form av mat gör honom belåten igen. Nåja, det är ju ändå jul, för såväl tvåbeningar som fyrbeningar. :-)

Idag är årets bästa dag. Gårdagen var fin och jag njuter av dess minne. Men allt jobb innan och den stress det innebär - idag är ännu bättre.

Njuter av alla presenter. Det finns massor med god mat, bara att ta för sig. Hade varit perfekt med en julotta, men har man snackestuga till långt in på småtimmarna är man inte i form för det.

Förr, när arbetstiderna tillät det, sjöng jag i kyrkokör och kyrkan var en så självklart del av julen som jag vill att den skall vara. En och annan julotta har man stått och sjungit med glöggraspig röst. Ändå låter allting som änglamusik.

Resten av den protestanta och katolska kyrkans länder har sitt stora firande idag, den riktiga juldagen. Vi hedniska svenskar firar julafton. ;-) Så nära midvintersolståndet som möjligt, det är åtminstone ärligt. Då slaktade man, höll vinterblot och hade stor anledning att festa.

Kanske låter jag märklig, men alla som kunnat jämföra svensken på vintern och sommaren skulle lätt påstå att solen och sommaren är vår religion. Eller kanske snarare årtidernas växlingar. Vackert så, mycket vackert.

De ortodoxa kyrkorna, som mycket tidigt bröt med kyrkan i Rom, firar julen den 6 januari, Jesus "riktiga" födelsedag. Det var åtminstone, enligt traditionen, den dag de tre vise männen nådde fram till Betlehem. Senare sades det vara dagen då Jesus blev omskuren.

När kristendomen vann mark i Romarriket, kombinerade man två religiösa högtider, Sol Invictusfesten och Kristi födelse. Praktiskt, som alltid när makt och religion slår sina påsar ihop. Praktiskt, men knappast religiöst.

Vad är julen? Det känner var och en i sitt hjärta, åtminstone hoppas jag det.

Nu kommer snart tomten. ;-)

Och jag har jobbat färdigt för i år! Imorgon beger jag mig till Paradiset för att fira jul med mina vänner där, som så ofta förr.

Blir eventuellt dåligt med Internet där, vet inte riktigt just nu. Antingen blir det inget bloggande eller massor med bloggande, med andra ord. ;-)

Blir även en hel del visiter bland släkt och vänner. Taket i mitt badrum skall målas om, så jag kan åtminstone INTE vara hemma. Nåja, man vet iallafall vad man har att rätta sig efter.

De av er som tittar in och som jag kommer att träffa: Jag längtar! :-D Ha det ruktigt skönt på julafton med många presenter och god mat!

De av er som tittar in och som jag känner genom mitt bloggande: ha en riktigt fin och god JUL! Med eller utan bloggande. :-)

Stor kram till er alla från GladaKatarina!